Lite arg på Frida Hyvönen
Lyssna på en del av "min" roman nedan, hittade bara en knacking live-version men det går ju bra att gå in på Spotify och söka upp den också. Frida Hyvönen med "London" alltså.
/Annika
dagens loppisfynd
Tänk vad glad man kan bli. En muminfantast som jag lyckas springa på denna fina lilla muminklocka på en loppis inne i stan idag, vilken lycka! 30 kronor fick jag ge för sötnosen som ungen kallar "Norken". Och han är rätt, det är en variant av Snorkfröken. Tack loppisguden (om det nu finns någon?)!
/Annika
this is who I am
Jag är bara sån, att jag börjar lite härochvar, att jag dampar loss med det ena och det andra. Att jag plötsligt får för mig att möblera om eller måla något. Och jag behöver få utlopp för detta. Jag får inte mattas av eller hämmas. Låt mig freaka loss och stöka och greja som jag vill. För då mår jag bra och är lycklig. Ajabaja den som försöker sätta locket på och stoppa upp. Då kvävs jag och kan inte andas. Det är bara sån jag är!
/Lovisa
Istället för Skansen
Skansen i all ära, jag älskar Skansen. Men för en liten snart två-årig unge kan Skansen ibland te sig väl stort och innehållsrikt och innan lodjuret ropat hej och räven raskat över isen så har ungen somnat i barnvagnen och föräldern är minst 150 spänn fattigare och trött i benen.
Ett gratis djur-spanings-alternativ är att besöka någon av stadens 4H-gårdar. Vi besökte Augustendals 4H-gård i helgen och de har lagom mycket små fina djur som ponnysar, får, höns och kaniner så att ungen kan roas någon timme för att sedan bli kanelbullestinn i deras söndagsöppna kafé.
På gården finns också en lekpark med gungor och rutschkana och några katter som var omöjliga att fånga in för ungen. Att somna i vagnen efter besöket gick sedan alldeles utmärkt.
Jag vet att 4H-gårdar finns i flera städer runt om i landet och det finns också liknande ställen där barnen har möjlighet att få se djur på bondgård och till och med få vara med att sköta dem. Kolla upp med turistbyråer och liknande när ni far runt i Sverige. De ska vi gör i sommar i alla fall. Någon som har tips på några sådana ställen i Skåne och runt Sundsvallstrakten?
/Annika
att finna skatter under mattor
det är härligt. Och att slita bort en platsmatta från en kattvind. Leta igenom allt lämnat och lite då och då finna små skatter. Det är ungefär i det stadiet vi är nu.
Upp och ner springer vi, men prylar till sina platser eller till återvinningen. Det börjar bli lite ordning, men för en besökare ser det nog ut som kaos. Ett par femåringar visar sig också vara attans duktiga på att riva bort tapeter. Vi säger att de leker fuskbyggarna och sliter och drar i de gamla tapeterna.
1.Koppar med fat precis i min smak, Florian GEFLE 2. Ett helt gäng med hattar att leka med. 3. vas, SKRUF 4. Fin, fungerande och för stora och små rolig kvittoskrivare. 5. Glasburk i underbar grön färg 6. Finfin vattenkanna, från Kockum, vi har en matchande kastrull 7. Fantastiska tallrikar som passar oss perfekt då alla våra är trasiga och jag inte funnit några nya än. Och så bara älskar jag dessa. Evy Rörstrand.
Det känns lite för bra för att vara på riktigt allt detta. Vi fann ett hus att tycka om och leva i. Vi fick det till ett mycket sparsamt pris och huset lämnades till oss fyllt med härliga ting från förr. Vi kommer bort från stan och till råga på allt så sägs att det i grannhuset huserar till liten femåring.
/Lovisa
älska Joanna Newsom
/Annika
Mitt dagliga surdegsbröd
Mitt dagliga surdegsbröd köper jag på Enskede bageri (som jag skrivit om tidigare). Det kostar bara 8 kronor att ta med och är himmelskt gott. Utan det hade det inte blivit mycket till magisteruppsats eller bloggande. Ska jag någonsin bli så där pretto och sitta på kafé och skriva roman (och det finns risk för det!) så kommer jag att sitta i deras stora fönster och blicka ut över Enskedeinvånarna och flitigt plita ner alla iakttagelser på laptoppen. DN skrev om bageriet i förra fredagens "På stan"-del, men jag tyckte det var lite lamt skrivet även om de fick fyra plus. Nåja, då kanske jag får ha kaféet för mig själv ett tag till (tillsammans med alla latteföräldrar och andra pretto-skribenter från Enskede då).
/Annika
p.s På bilden ser ni också deras brioche med citronkräm som jag har börjat knarka. Jag drömmer om den på nätterna och blir alltid lika besviken om den är slut när jag kommer dit. De har också brioche med mörk choklad och pumpakärnor. Direkt från himlen som sagt.
Flyttdagen är kommen & kalla fötter
Va tusan håller vi på med egentligen. Det känns som jag är smått radiostyrd, som att någon annan sköter mina handlingar. Och att jag, nästa vecka, skulle kunna vakna upp och undra var fasen jag är, och vad som skett. För allt blir ju uppochner, arbete, ungarnas förskola, stadsliv blir till lantliv och vi ska faktiskt bo i ett samhälle där det finns en affär; affären och där inga andra butiker finns, inga krogar eller restauranger, förutom Pizzerian i bestämd form singularis och med fullständiga rättigheter.
Och i gårkväll var vi ute och åt en sista middag Annika och jag. Fast inte en sistasista, utan som Annika formulerar det en sista middag i den här eran. Den här eran som är på väg att ta slut. För att ge plats åt en annan. Eran som började med Jakan och Internatet, för mig via Huvudsta och Solna sluta i Sundbyberg. Och en era som på nåt vis och vänster varit just vår era, Annikas och min. Vår tid att lära känna varandra och på varsitt håll skaffat familjer. Fast ändå tillsammans.
Men nu är det dags. Lite kaffe innan bilen ska fyllas, ungarna ska till barnvakt och vi tar fulvolvon till banken för att byta ett par signaturer mot en nyckelknippa. Och jag drar på mig raggsockor på fötterna.
/Lovisa
en liten bil gör en liten unge så glad
- Tycker du om bilar? undrades.
Och ungen nickade, om så blygt.
I sin hand fick han snart en fin gammal bil.
Lycka för en femåring är att få en liten fin bil. Och för en mamma också, då den är såå bedårande. Inte sant?
Någon som kan datera skönheten?
/Lovisa
Två sidor av kulturbarometern
På den nedre delen av barometern (beror på hur man ser det såklart) hittar vi min Blocket-fyndade "Sex and the City"-box. 350 kronor för alla avsnitt ever. Jag blev så sugen på att se vad det var för serie (har bara sett något enstaka avsnitt förut), varför är den så satans populär? Och si så där 12 avsnitt senare har jag väl viss förståelse, det är ju ren och skär (!) hjärnslö underhållning som jag verkligen är i behov av ibland. Lite som att köpa en ELLE och sen glömma bort vad som stod i den. Någon igenkänningsfaktor har tyvärr (?) inte dykt upp ännu, eller jo, när jag var 12 pratade jag också bara om killar, killar, killar, men det var ju ett tag sen.
/Annika
Farväl Sundbyberg, en sista promenad i kvarteren
Ok då, det är lite sorgligt. Att packa ner ungen i vagnen och kanske för sista gången skjuta iväg den längs grusiga trottoarer i ett vårlikt Sundbyberg. Det är lite trist att kanske för sista gången svänga upp vid Boulevarden med Myrorna i sikte. Det är faktiskt lite trist att för sista gången slalomköra mellan vårtinade hundskitar.
Min Myrorna-vän ville att jag skulle komma in och säga hejdå innan flytten på fredag, men det blir bra så här. En sista tur idag. Med lite fynd med hem. Jag har svårt för avslut.
Vi tog också svängen förbi Åhlens, där jag plockade ihop en take-away vegobuffe-låda. Alltid lika god, lika fräsh och fin och jag tyckte att den finfina mannen i kassan såg extra fin ut idag.
När jag gick här längs gatorna i gamla Sundbyberg kändes det lite märkvärdigt. Vårsolen var lite extra värmande och husfasaderna i klarare färger än vanligt. Jag såg på andra mammor med barnvagnar, tanter med rullatorer och gubbar med matkassar. Var skulle de och var hade de varit? Och så tänkte jag på vart vi är på väg. Till en "ny" stad och ett "nytt" hus. Ett nytt liv... och det börjar kring Påsk, som för övrigt är den finaste högtid jag vet. Det blir nog bra det här... så farväl Sumpan!
/Lovisa
Hemstad
Och ungen springer på gatan utanför sin morfars hus och har allt det där framför sig, men i en helt annan stad. Och i en helt annan tid. Tur är väl det höll jag på att säga (och skrev det) men jag antar att sämre hemstad än min kan man säkert ha.
/Annika
ett forna sommarstugehus, ett hem för en fin familj
1. En fin detalj och härlig kontrasterande porslinstallrikar på väggen. 2. Pappa Fredriks gamla barnstol håller än.
3. Boxern Lennarts matplats 4. Brun soffa matchar den retropsykadeliska väggen. 5. Ikeas plåtskåp agerar TV-möbel.
6. Ett kök i svart och vitt. 7. Lennart himself. 8. Ikeas bästa möbel ever. Den billiga och fina pallen Bekväm. 9. En vacker kruka likt ett konstverk mot den röda väggen. 1o. Lite här och var finns små söta detaljer, som här en liten fågel i hängglaskrukorna.
Clara arbetar på förskola och det märks i barnens rum. Leksaker har sin plats och genomskinliga plastlådor gör det lätt för barn att överblicka och finna, och inspireras till lekar. Det blir ju också lättare för barnen att själva kunna städa i ordning.
1. En liten smurf. 2. En docksäng med ålder. 3. Söt sänghimmel och vitmålat tak. 4. Stora barnets säng. 5. Claras egenhändigt gjorda tygtavlor. Och stora barnets konstverk har fått respektfulla pinnramar. 6. Ett alldeles lagomt lek- & skaparbord med en söt hund. Var har ni föresten fått hundbilden ifrån? 7. En underbart ljuv mobil i form av en kvist och färgglada prismor och pärlor. Jag fullkomligt älskar den och har ett förslag till dig Clara. Du tillverkar en sådan till mig och jag syr dig ett överkastlapptäcke. 8. Det stora barnet. 9. BRIOS tidlösa spis med glad emaljkastrull. 10. Lilla barnet med sin fina mamma.
1. Stora barnet väntar på bulle. 2. Vad funderar du på Fredrik? 3. Värmande kamin och ett gammalt lapptäcke. 4. Fina familjen som småfigurer. På en annan hylla finns ett tredje lilltroll. 5. Gott kaffe i goda koppar. 6. En fjäril har landat i en (jahapp där är jag igen med mitt bristande växt- och blomkunnande, vad heter skönheten? )
växt...
Det finns vackerheter också i familjens lummiga trädgård. Under en buske kan det dyka upp ett rådjur eller en och annan tomte. Och lamporna i pippiträdet glittrar som smycken.
1. En underbar staketrad som har varit teaterrekvesita. 2. Välkommenskylt på en vackert sliten rakspegel. 3. Ett rådjur vilar i trädgården. 4. Lampor och prismor i familjens pippiträd. 5. Clara hjärta Fredrik = sant. 6. En utav flera tomtar i trädgården. 7. Ännu en lampa från Pippiträdet. 8. En äldre klocka som vacker detalj. 9. Å en ganska sliten tomte.
Så backade vi ut från familjens trädgård. Vinkade till allihopa och ser fram emot ett gemensamt påskfirande i vårat nya hus. Vi ses! Och tack för titten! Och kaffet.
/Lovisa
vad jag kommer sakna av Sumpan
,%20foto%20L%20Hollstrand%2002-1153,%20Ultraförlaget.jpg)
Visst, det är en fin liten stad, sundbyberg. Kunde man i Up´skt anda lyfta staden och placera den lite längre från Stockholm, skulle den vara perfekt. Men visst, det finns sånt som jag förälskat mig i och kommer sakna. Som tillexempel:
Den vegetariska Åhlensbuffén är bäst här i Sumpan. Fridhemsplan har ingen chans och stans Åhlens är så stort och stökigt. Det är i Sumpan som de små träden (broccolin) smakar godast, som rödbetorna är smarrigast och som bulguren är saftigast. Sen att det är trevliga människor som jobbar där är ju en extra bonus. Inte som jag minns hur folk på Åhlens var när jag var liten. Då verkade det vara ett kriterium för att få jobba där, att man skulle vara sur och bitter. Eller också var det bara mot oss kids. Den fina restaurangen Levents med trevliga och roliga Medusa. Här kan ni fylla er med god dryck och mat för en billig peng. Trevligt, gott och fint. Betydligt godare och trevligare än den välfyllda (överkokta) pastarestaurangen mittemot. Hör mitt ord och pröva... och glöm gamla alkishaksvibbar från tiden då den hette Blåklint.
Fiket Pinglan, med ägarinnan Nettan. Där skrev jag stora delar av mitt exarbete, där har jag fått i mig många enkla men goda frukostbufféer. Nettan kokar havregrynsgröt och det lattefria fiket har fyllt min kaffelusta med många påtårar. Klientelen på fiket är mestadels arbetare. Och med det menar jag blåställsklädda, signalvästprydda och smutsiga karlakarlar. Visst, samtalen kan vara både sexistiska och mansgrisiga. Men myten om att det är tjejer/kvinnor som skvallrar och att män inte kan se nya dukar eller prata känslor raseras när man ofrivilligt tar del av alla samtal och diskussioner. Öppnar klockan sex på morgonen och kan förgylla en morgonfrukost innan dagislämning.
Det bästa Myrorna i stan. (nåväl, kanske på samma plats som Ropsten, men Sumpan vinner i trevlighet). Finfin personal, framförallt en kvinna som liksom vi har en massa katter och som alltid pratar med mig och charmigt kallar mig "tjejen".
- Hej tjejen! får jag höra när jag från garageinvägen svänger in med barnvagnen. Och så brukar hon bråka på mig att jag jämt hittar så fina saker. Att jag köper sånt som också hon vill ha. Ja har gjort nedrans massa fynd där på Myrorna, sedan det öppnades. Böcker, möbler, barnkläder, prylar....
1. Den romantiska takkronan, 140:-. 2. Skrivbordet mitt som var teakfärgat innan ommålningen, 250:- 3. My litte Pony som kylskåpsmagnet, nåväl det är magneter i fötterna och den fäster på kylen. I min samling har jag numera tre ponnysar. Femåringen är mycket avundsjuk på mammas leksaker. 5:- 4. Buzz Lightyear för 45:-, placerades i en fin klädd kartong och femåringen fick den i julklapp (förutom massa annat), och den var nog hans bästa. 5. Finaste barnjackan ever, om ni frågar mig. 140:- 6. Ett bord som var mahognysvart på nå vänster men som nu är vitmålat och finns i ungens rum omringade av ett gäng pinnstolar. 200:-
Charmen med att bo i en "småstad" där man hälsar på den ena och den andra, den lokala retro-butikens ägare, som springer på samma loppisar som jag, och som alltid hälsar. Loppis-Gallerians fina försäljerska Fatima, som tror att femåringen min är en flicka. Och som jag låtit göra det, i tron (och vetskapen) om att han blir så mycket mjukare och finare bemött då.
Den underbara kvartersbutiken Gabriels, där just Gabriel arbetar. Öppet till 23, varje dag! Det mesta finns och det är så fantastiskt lyxigt att kunna springa ut ur porten och in i butiken på en minut för att köpa tidning, folköl, mjölk, semla, tvättmedel, ost. I framtiden, på vichan, lär vi få lov att vara lite mer strukturerade i vår matvaruhandling.Det är det som jag kommer sakna. Men tro mig, jag kommer åter någon dag. Till Myrorna alldeles säkert, till Pinglan en tidig morgon för en skål gröt, till Åhlens för en god lunch. Kanske köper tugummi hos Gabriels innan Levents för en fin middag.
/Lovisa
Sallad till lunch...
/Annika
En hyllning till våra läsare
Under vår tid som blogg-skriverskor (det tar alldeles för mycket emot att skriva att vi är bloggerskor, det förknippas för mycke med karaktärer som heter typ pussie, bettanblondin eller nån annan spegelfotograferande, cocacolainnehållsskrivande brutta) har vi samlat ihop en fin skara läsare. Ni är ett ganska stort gäng som läser vår blogg och vi vet inte vilka ni är eller vad ni tycker och tänker. Men några av er har vi fått nys om. Och det har gjort oss glada och stolta. Så idag tänkte vi dedikera den här bloggen till er alla och speciellt till dessa fem:
du, moster till vår fina vän Mathias som vi har förstått läser vår blogg. Det är härligt att få höra att du uppskattar våra skriverier och bilder.
du, goa, snusande fina Swempa som kollar bloggen varje dag innan jobbet. Vi ses i påsk, hoppas vi... OSA i kommentarsfältet!!
du, snälla tjej vid namn Lina som skickat ett alldeles underbart mail till oss, med ovationer som fick upp våra mungipor och gjorde oss glada och inspirerade till att fortsätta. Tack!
du, entusiastiska vännen Maria från Hassela som skrev så fint och peppande till oss, vi ses i sommar med kidsen!
Hanna & Martin (som såklart inte är en person utan två, men så blir det när man är ihop) som går in nästan varje dag och läser på olika håll. Så jäkla skoj att ni gillar det vi gör!
Aldrig har skrivandet och fotandet känts så lustfyllt och meningsfullt som här i bloggen. Vi lovar att ramla vidare, så länge ni är med oss. Vi ses!
/Annika & Lovisa
Jävla magisteruppsats...
Du torkar dig i arslet med all min kreativitet. Du skrattar medan du gör det. Det är elakt tycker jag.
Jag är så trött på allt du kräver av mig! Det är slut mellan oss! Om några veckor i alla fall. Då ska vi ta mig fan aldrig mer ses! Då kan du få tuffa vidare och plåga någon annan stackars livrädd student. Och därmed basta.
/Annika
p. s. På bilden min tusende kopp kaffe idag.
att flyttpacka och för en stund skippa NEJTACKingenreklam-lappen
Jag brukar slösa några extra riksdaler på att ringa spådamen Sirkku Björklund för att få lite guidning i livet. Hon har alltid sagt att vi inte ska bo här i lägenheten då den har nummer 9. Och nummer 9, det är inte bra att ha som husnummer. Hon förklarar det som ett ständigt lågtryck. När jag idag ringde Sirkku och hon typiskt nog (eller förväntat) frågade om numret på nya huset, var det knappt att jag vågade höja rösten. För det är 9 igen. Hon trodde att jag kanske kunde leva med det i och med att jag minsann är en sjua... men det kunde vara svårt.
Nåväl, det känns bra i hela min kropp i alla fall. Jag känner lättnad och hopp. Jag njuter av att organisera flyttkartongerna och gör ritningar för hur vi ska inreda och måla. Fastän jag vet att jag inte ens kommer titta på de noga planerade attgöralistorna. Kanske behöver jag just det där nedskrivandet för att få kontroll. Kanske behöver jag få strukturera med pennan.
Stora ungen slår varsamt in sitt köks husgeråd i tidningspapper. I dagarna har vi rivit ned "NEJ-TACK-INGEN-REKLAM-LAPPEN" och vips har golvet framför dörren fyllts av inslagspapper till sköra glas och koppar. Praktiskt va?!
/Lovisa
Lycka för en loppisfreak är att köpa ett hus med lösöret kvar
Jodå, du läste rätt. Huset blir vårt med det lösöre som finns. Givetvis och såklart plockar de ut det personliga och sådant som de vill ha kvar, men mycket (läs massor) blir kvar. När vi smög runt och tittade första gången kom det på tal. Säljaren muttrade lite skämtsamt:
- Om ni tar hand om alla saker och möbler kan ni få huset lite billigare.
Och säg det till en loppistok som får själslig orgasm av gamla tingestar. Sambon min föreslog för säljaren att han skulle skicka ut oss genom dörren, sätta upp en loppisskylt och bjuda in igen. Jag skulle köpa allt, hävdade han. Och lite så är det. För det är ju något väldans intressant när de som bott i huset innehar en hedersvärd ålder och inte köpt så mycket "nytt" de senaste 40 åren.
Jag vågar inte hoppas på några saker eller möbler, men fastnade såklart litegranna. Och önskar.... 
Önskelistan min
* En vit mycket gammal barnsäng där stora ungen kan sova
* En vanilin-plåtask att fylla på nytt vaniljsocker i
* En 50-talssoffa med teakplattor på armstöden (med tillhörande fotöljer)
* En svart typ skinn-quiltad fotölj med snurr
* En plastmatta, anno 50-something att placera framför soffan
* En rosa plåtask att förvara små fina leksaker i
* En underbar 50-talslampa på fot att ställa vid soffan och mattan
* Ett kraftigt köksbord att måla om och äta vid
* En zinkbalja lagom att bada lillungen i
* En liten ljusblå plasthylla att sätta under vårat ljusblå plastbadrumsskåp och bredvid vår matchande ljusblå hängare
Vi får väl se vilka önskningar som slår in... Om 11 dagar vet jag....(och ni) Och jag brukar ju ha "loppisflyt"...
/Lovisa
Nationalencyklopedin förklarar:
lösöre, lös sak, benämning på lös egendom som inte är t.ex. byggnad, pengar eller värdepapper. Lösöre utgörs främst av t.ex. möbler, husgeråd, maskiner och transportmedel.
Renoveringssamvete
Jag dövar mitt dåliga samvete med att åtminstone inte köpa nya möbler till rummet. Det blir sådant vi redan har (för källaren är ju full av möbler) och sådant vi kan få av vänner och släkt. Och lite loppisgrejer då. Vi använder vår gamla köksdörr till rummet istället för att köpa ny. Den är inte speciellt fin men den fanns redan här i huset så varför inte använda den. Vi ska också försöka använda upp färg som vi har, och tro mig det finns burkar med vit färg lite varstans i det här huset. Förhoppningsvis lite gamla penslar och rollers med.
Och efter den här renoveringsomgången är vi väl klara va? Då kan vi börja det lyckliga livet i våra tusen rum. Men förresten, ytterdörrarna, är de inte lite slitna? De måste nog bytas. Och uteplatsen börjar se risig ut. Bäst att kavla upp ärmarna och åka till Bauhaus och IKEA igen. Eller?
/Annika
