Visst, det är en fin liten stad, sundbyberg. Kunde man i Up´skt anda lyfta staden och placera den lite längre från Stockholm, skulle den vara perfekt. Men visst, det finns sånt som jag förälskat mig i och kommer sakna. Som tillexempel:

Den vegetariska Åhlensbuffén är bäst här i Sumpan. Fridhemsplan har ingen chans och stans Åhlens är så stort och stökigt. Det är i Sumpan som de små träden (broccolin) smakar godast, som rödbetorna är smarrigast och som bulguren är saftigast. Sen att det är trevliga människor som jobbar där är ju en extra bonus. Inte som jag minns hur folk på Åhlens var när jag var liten. Då verkade det vara ett kriterium för att få jobba där, att man skulle vara sur och bitter. Eller också var det bara mot oss kids.



Den fina restaurangen Levents med trevliga och roliga Medusa. Här kan ni fylla er med god dryck och mat för en billig peng. Trevligt, gott och fint. Betydligt godare och trevligare än den välfyllda (överkokta) pastarestaurangen mittemot. Hör mitt ord och pröva... och glöm gamla alkishaksvibbar från tiden då den hette Blåklint.

Fiket Pinglan, med ägarinnan Nettan. Där skrev jag stora delar av mitt exarbete, där har jag fått i mig många enkla men goda frukostbufféer. Nettan kokar havregrynsgröt och det lattefria fiket har fyllt min kaffelusta med många påtårar. Klientelen på fiket är mestadels arbetare. Och med det menar jag blåställsklädda, signalvästprydda och smutsiga karlakarlar. Visst, samtalen kan vara både sexistiska och mansgrisiga. Men myten om att det är tjejer/kvinnor som skvallrar och att män inte kan se nya dukar eller prata känslor raseras när man ofrivilligt tar del av alla samtal och diskussioner. Öppnar klockan sex på morgonen och kan förgylla en morgonfrukost innan dagislämning.

Det bästa Myrorna i stan. (nåväl, kanske på samma plats som Ropsten, men Sumpan vinner i trevlighet). Finfin personal, framförallt en kvinna som liksom vi har en massa katter och som alltid pratar med mig och charmigt kallar mig "tjejen". 
- Hej tjejen! får jag höra när jag från garageinvägen svänger in med barnvagnen. Och så brukar hon bråka på mig att jag jämt hittar så fina saker. Att jag köper sånt som också hon vill ha. Ja har gjort nedrans massa fynd där på Myrorna, sedan det öppnades. Böcker, möbler, barnkläder, prylar....

1. Den romantiska takkronan, 140:-. 2. Skrivbordet mitt som var teakfärgat innan ommålningen, 250:- 3. My litte Pony som kylskåpsmagnet, nåväl det är magneter i fötterna och den fäster på kylen. I min samling har jag numera tre ponnysar. Femåringen är mycket avundsjuk på mammas leksaker. 5:- 4. Buzz Lightyear för 45:-, placerades i en fin klädd kartong och femåringen fick den i julklapp (förutom massa annat), och den var nog hans bästa. 5. Finaste barnjackan ever, om ni frågar mig. 140:- 6. Ett bord som var mahognysvart på nå vänster men som nu är vitmålat och finns i ungens rum omringade av ett gäng pinnstolar. 200:-


Charmen med att bo i en "småstad" där man hälsar på den ena och den andra, den lokala retro-butikens ägare, som springer på samma loppisar som jag, och som alltid hälsar. Loppis-Gallerians fina försäljerska Fatima, som tror att femåringen min är en flicka. Och som jag låtit göra det, i tron (och vetskapen) om att han blir så mycket mjukare och finare bemött då.

Den underbara kvartersbutiken Gabriels, där just Gabriel arbetar. Öppet till 23, varje dag! Det mesta finns och det är så fantastiskt lyxigt att kunna springa ut ur porten och in i butiken på en minut för att köpa tidning, folköl, mjölk, semla, tvättmedel, ost. I framtiden, på vichan, lär vi få lov att vara lite mer strukturerade i vår matvaruhandling.








Det är det som jag kommer sakna. Men tro mig, jag kommer åter någon dag. Till Myrorna alldeles säkert, till Pinglan en tidig morgon för en skål gröt, till Åhlens för en god lunch. Kanske köper tugummi hos Gabriels innan Levents för en fin middag.

/Lovisa