Nu när det blivit så lätt att fota med mobilen ska jag passa på att visa er hur det ser ut hemma hos oss. Just nu. Om några månader kan det ju se annorlunda ut.

Jaha, då har man en 4-åring då. Så jäkla fint! Vi firade både på lördagen och söndagen. Färgglatt och ballongtätt skulle det vara.

Jag rullade massor av chokladbollar och smällde i mig en hel del av dem redan dagen innan. Pappan bakade hallonmuffins och två tårtor.

Två tårtor ja. En med nonstop och en med kiwi på. Vilken tror ni att ALLA barn valde?

Och den där 4-åringen, herregud vad jag älskar honom! Kloka, roliga, generösa unge. Grattis!

/Annika

 

Dagarna lunkar på i sakta mak. Lite gråa, lite svartvita men kanske de finaste någonsin. Samtidigt som det går så fort. Tvåbarnsmamma i tre månader nu. Och jag klarar det!

/Annika

Så kom snön och med den ljuset. Mitt hus är beroende av ljuset, det mår som allra bäst då. Jag köper blommor (tulpaner, tulpaner och en och annan lilja) som också lyser upp.

Och lilla ungen sover gott om nätterna. Det är en ynnest. Såklart. Dagarna är mer vakna nu. Ljusa och vakna. Men jag vill aldrig gå och lägga mig på kvällen. Det känns som om att jag missar något. Men också som om jag har allt.

Väggen i vardagsrummet ska också bli ljus. Bort med de mörka tavlorna, in med de ljusa. Har inte hittat alla bilder som ska pryda väggen än, men vi planerar loppistur i sommar igen, jag och Lovisa. Sommar. Sommar! Men den får inte komma för fort. En stund till vill jag vara kvar här. I januariljuset.

/Annika

 

För några veckor sedan åkte jag och ungen till Mumindalen i Åbo tillsammans med min fina vän Maja och hennes dotter. Efter en spännande båtfärd dit med bara några timmars sömn i kroppen anlände vi till ett regnigt Åbo. Jag och Maja kände väl oss först lite skeptiska. En hel dag i Mumindalen med regn och rusk? Skulle ungarna våra verkligen palla det? Men tji fick vi, dagen blev, trots regnet, alldeles utomordentligt lyckad. Och som tur var skulle vi ju besöka Mumins värld dagen efter också och då kan jag tala om att solen sken snällt. Vad fick vi då vara med om under våra två dagar i Mumindalen?

Jag tycker om att fota mitt hem i svartvitt. Trots att det är så mycket färg här så blir det liksom tydligare. Vet ni, ungen min brukar säga att det är jag på den fina affischen. Haha. Ja, jag går ju så ofta runt i skojsig gul bikini, tokigt matachande gul mask för ögonen och sambadansar med ett stort leende på läpparna här hemma. Not.

/Annika

Igår hann jag med massor av viktigheter.

Som att äta alla måltider ute.

Och diska en stor disk. För hand. Och tänka att det kan vara rätt snyggt det där nydiskade.

Och sen lyssna på alla mina gamla barnskivor på vinyl. Med ungen. Och tralla med.

Och plocka in några rosor från trädgården och ställa i vas. Lite här och där.

Och också tänka att "halleluja jag har lyckats hålla dessa tre blommor vid liv i över en månad, jag kanske kan få gröna fingrar ändå på gamla dar"

Och sen baka en kaka, totalt misslyckas (fel gradantal) men inte alls uppröras utan istället ta det hela med ro. Vad gör det om hundra år liksom.

Och så köpte jag den där stolen jag spanat på. I second hand-butiken runt hörnet. Med blått madrasstyg och nötta kanter.

Ni ser vilka viktigheter jag hann med igår, ja jösses, man undrar vad för viktigt som ska hända idag?!

/Annika

Tack för en mysig lördag och söndag fina du! Vi ses snart igen. Puss

/Lovisa

Det snurrar i mitt huvud just nu. Snabbt som tusan. Och jag tänker att jag nog måste ha ännu mer färgglatt överallt. I badrummet. I ungens rum. I vardagsrummet. Helst skulle jag vilja hänga upp rosa och gula och turkosa ballonger i varenda rum. Tänk vad ungen skulle bli glad då. Och blommorna måste ha färg färg färg annars blir jag tokig. Kanske är det våren. För jag känner den nu. Eller kanske för att jag är klar med den där jäkla skolan snart och på något sätt ska börja om. Snurr snurr.

/Annika

Ingen plats för färg idag. Bara svart eller vitt. Rätt eller fel. Skynda skynda. Bli klar. Gå vidare. I mål. Utan att passera gå.

/Annika

I helgen var vi och hälsade på hos våra vänner David och Emma och deras kids, Ingrid och nytillskottet Signe. För några år sedan sålde de Emmas etta på söder i Stockholm och för pengarna kunde de köpa ett helt otroligt fint gammalt hus med tillhörande mark på landet mellan Örebro och Kopparberg.

Ingrids finaste klänningar får såklart hänga framme.

David och Emmas kök är så galet mysigt och lantligt rustikt. Det stora matbordet har det tillverkat själva av några brädor som de hittade i garaget när de flyttade in. Golvet har de målat vitt och täckt med diverse fyndade och ärvda trasmattor.

I köket står ett ommålat IKEA-skåp. Glasdörrarna är täckta med vitt tyg på insidan. I trappen hänger en inramad fiskekarta. Emma gav den till David alldeles när de hade träffats och då visste David att Emma var den rätta!

I köket finns också en kamin som värmer gott om vintern. Bakom de vackert slitna gamla dörrarna i hallen gömmer sig bergvärmepumpen. Ett smart sätt att dölja teknikaliteter.

Emma och David har tapetserat med tapeter i gammal stil. En färgglad Ween-affisch får ändå plats.

Köket är verkligen husets hjärta och det är där familjen hänger mest.

Vi blev bjudna på en himmelskt god frukost. Framdukat på finaste köksbänken såklart, med utsikt över den närliggande sjön. I ett av gästrummen står ett fint sminkbord med en vitmålad pigtittare och några gamla fotografier.

På övervåningen har David snickrat ihop en grind med snyggt tyg så ingen unge ska ramla ner. Gissa vilket landskap David kommer ifrån?

Skåp med alla DVD-filmerna och en jordglob. När man bara är några månader är man ganska förvånad för det mesta. Tur att pappas famn är trygg då.

Min unge och Ingrid härjade på rätt så bra tillsammans.

Hej då vinkar Ingrid på väg nerför trappen! Hoppas vi ses snart igen säger vi.

/Annika

Vi har varit norröver i veckan. Jag älskar att fara norröver, jag andas så fint där. Vi passade bland annat på att hälsa på en gammal släkting till min sambo, en pigg 95-åring, som dukade upp med kaffe och bullar och berättade om gamla tider. Underbart. Hon bodde i ett hus som hennes man hade byggt för över 60 år sedan och inredningen har stannat av någon gång på 70-talet. Jag blev lite förälskad i miljön därinne i huset. Sådana hus är liksom på väg att dö ut, renoveras sönder. För håll med om att det inte är  en miljö man ser varje dag, inte en inredningsstil som många väljer längre. Och jag blir såklart nostalgisk som tusan och bara måste visa er lite bilder från denna utrotningshotade miljö.

På ovanvåningen detta fantastiska rum i blått blått blått. Golv, väggar, soffa, jordglob och det allra finaste:

Denna underbara lilla syntorgel (eller vad tusan det nu är?) i blått såklart, I love I love. Tänk att få finna en sån på loppis till ungen!

Ett sovrum med den gladaste gula tapeten jag sett. Önskar jag vågade också.

Och gult och glatt i badrummet också förstås!

En mycket grön och välkomnande hall.

Och så köket då! Att dö för. Typ.

Kanske tycker några av er att det är inte alls är speciellt fint, men jag kan inte hjälpa att mitt nostalgiska sjuttiotalisthjärta slår några extra slag för alla gälla färger och blommiga tapeter och på riktigt blir jag lite illamående av mitt pastellsöta hem som visserligen kanske håller i längden men är ack så tråkigt i jämförelse med ovan bilder. Så hörrni, passa på att åka hem till era gamla släktingar och bekanta och insup utrotningshotade miljöer! Man vet aldrig när det är försent.

/Annika

Häromdagen tog jag med mig ungen och kameran till min trevliga vän Jonas som har en urfin liten lägenhet i hjärtat av Årsta. Om jag säger stringhyllspsykos, lurvig matta á la 70-tal, Nina Hemmingsson-tavlor, böcker och skivor i mängder och muminmuggsamling kanske ni fattar varför?

Förutom att dricka rosévin med jordgubbar i, samla på fina gamla förpackningar att ställa i kökshyllan och göra espressos till sin flickvän har Jonas en blogg som går under namnet Extraallt.

Stringhyllor överallt, Snobbenvänner, Andres Lokko-box och såklart Nina Hemmingssons underbara små alster ovanför en galet fin gammal lampa. I love!

Förutom att Jonas flickvän Kristin snart ska flytta in huserar även en hel del andra figurer i lägenheten. När Jonas tog fram lådan med flera hundra små minifigurer fastnade jag framförallt för en kär liten alien från en TV-serie som gick under lååång tid på 80-talet, minns ni? Om ni undrar vilken figur Jonas poserar bredvid överst så kan jag berätta att det är Jonas själv, som Mupparnadocka, tillverkad i New York i höstas. Vilken lycka!

Jonas bjöd på, förutom dubbel version av sig själv, rosé och jordgubbar på balkongen.

Jonas suddar runt i sin fina lägenhet.

Hej då Jonas och stringhyllorna, vi blev väldigt glada över att få komma på besök. Sov gott bland rävarna i sängen och en extra kram till alla figurerna såklart!

/Annika

Det det bubblar verkligen av kärlek i den femtiotalsbyggda tvåan i Solna. Här bor Märtha och hennes Jonas. Och i Märthas mage huserar i sin tur en liten bebis som snart ska få komma ut och bilda familj med de föräldrar hen valt.

Redan i det luftiga trapphuset får jag som besökare njuta av storrutigt stengolv och en vackert smitt trappräcke.


Märtha möter mig i porten och släpper in mig i en stor, rymlig hall med gott om plats för parets nyinköpta vagn på det svart/vit-rutiga orginalgolvet. Framför TVn i vardagsrummet får jag syn på Jonas när han hasar runt i strumplästen med vagnen lätt i handen. Med blicken vänd emot rådande fotbollsmatch svänger han stolt på Teutoniaåket.

Efter en snabb rundtur i lägenheten busar värdparet sig in i köket. De ska laga mat. Samarbetet är enormt. Det säger bara tjiff tjoff så har de lyckats koka ihop en fantastisk Halloumi på en bädd av ruccola och färsk tortellini, en trefärgad sallad med och en vitlökssås som kommer sätta spår i mig ännu i skrivande stund. En underbar dadel-balsamvinäger som extra krydda gör det hela otroligt gott.


Snabbt dukar de sedan av och samarbetar ihop kaffe och jordgubbar.



De spexar och busar konstant och ibland måste jag påminna dem om att de faktiskt inte är ensamma i lägenheten. Jag är ju lite pryd och det hånglas och vänslas, dansas och tafsas ideligen.

Jag smyger runt i lägenheten efter att ha tagit ungefär hundratusen bilder på de lekande kära som ledsnat en smula. Överallt finner jag små fina detaljer. Sånt som gör en glad. Tonerna går i vitt, rosa och andra ljusa pasteller.

1. Kunglig krok i badrummet & en Madonnatös. 2. Rosa taklampa som Märtha fått av sin mamma. 3. Lockande och glittriga tingestar på vardagsrumsbordet. 4. Nyckelklädda garderober och en pastellig eftergraviditeten-klänning väntar på att få kläs på. 5. Finemangt kök med Tickabeslag. 6. Märtha har sytt ihop en balkongdörrsgardin med vajrar uppe och nertill. Jag blev direkt inspirerad till att bara måsta göra en till vår balkongdörr.

1. TV-bord som hängt med ett tag. Hittat och ommålat. Still going strong. 2. Märtha drömmer sig bort till eftergraviditetstider med underbar BikBok-klänning framför bf+3-magen. 3. Barbiedockor och flicka pryder bokfyllda hyllor. 4. Jordgloben påminner om att här bor globetrotters. Vart bär nästa resa av månne? 5. Finfina fönster med vita gardinlängder släpper in härliga sommarstrålar i den ljusa lägenheten. 6. M +J= sant 7. Kista från Märthas mamma har välsignats med vit färg och agerar idag vardagsrumsbord. Vad sägs om ett par hjul på skönheten? 8. KLänningen som väntar och balkongdörren ut i sommaren. 9. Gräddspritsat söt taklampa.

Om några dagar, idag eller nån vecka kommer Märtha och Jonas få en ny vän att leka med. En unge som alldeles bergis kommer ärva sina föräldrars stolta längd, djupa skrattgropar och bedårande söthet. Det vet jag! Och jag lämnar lägenheten och turturduvorna där i som antagligen än i dag leker kära lekar. Och kanske när som helst sätter en till av deras sort till världen.


/Lovisa

Ungen, som varit sjuk hela helgen, fick stanna hemma idag med. Drog med honom till stora klädkedjan och köpte ett par fjortis-shorts till mig. För jag har ju lite fjortis-stil, trots mina 31 år. Tofsar i håret och blomdiadem, converse och ballerinaskor, och nu dessa fjortis-shorts. Undrar när jag ska klippa mig och skaffa ett jobb. Efter sommaren kanske. Eller i nästa liv.

Ungen leker med sina älskade babushkor i sängen. Och jag försöker göra något vettigt i vårat nya rum (som magisteruppsatsjäveln, smarta blogginlägg, fotoframkallning och så vidare, men eftersom jag har fjortis-shorts så går det inget vidare). Vet inte om ni minns hur det såg ut för några månader sen i rummet. Så här. Och med en ny vägg ser det ut så här och om ni undrar var grejerna i rummet kommer ifrån kan jag bara säga: it´s all vintage!

På det hela en sjukt fin måndag ändå, trots fjortis-shortsen. En måndag som jag ska avsluta med att gå och se denna kvinna spela harpa som aldrig förr. På Draaaaaamaten. Vuxet va?

/Annika

Tänk vad löjligt underbart det kan vara att få inreda sitt nya skåp. Med turkost hyllpapper och de finaste sakerna. Och samtidigt står jag och tänker på döden och sånt. Apropå mitt inlägg om att jag är så himla lycklig. Det finns en hake med det. Såklart. Annars vore inte jag jag.

För så här är det. Jag tror på något sätt att för mycket lycka leder till olyckliga saker som dödliga och odödliga sjukdomar, livsfarliga olyckor i hemmiljö och även i andra miljöer, nedbrunna hus, matförgiftning, störtande plan, atombomber på just mitt hus, krockande bilar och allra värst att det händer något med ungen min. Alltså det här gäller bara om JAG är lycklig. Om andra är lyckliga skonas det alldeles säkert. Men JAG får inte vara för lycklig för då kommer minst en av ovanstående saker att inträffa. Typ. Som ett litet straff för att jag var glad. Så när jag är så där käckt lycklig ser jag alltid till att svärta ner det lite med mörka tankar om döden och annat skit, bara för att ta ner mig själv på jorden och samtidigt hindras från att råka ut för ovanstående hemskheter. Vilken hobbypsykolog som helst skulle såklart kunna rota omkring i mitt lilla livsbagage och utbrista: men är det så konstigt då, att du tänker så!!! Och det är det kanske inte. Men en kurs i mindfulness eller en liten inspärrning av det kortare slaget kanske inte vore helt fel.

Jaja. Tur man har ett så fint skåp att pyssla med iallafall.

/Annika

Hemma hos ungens kusiner finns ett magiskt skåp. Det innehåller alla det roligaste och fantastiska leksaker min unge kan hitta. Mest av allt gillar han den rosa Hello Kitty-lådan som är full av hemmagjorda halsband och andra smycken. Som man kan ta på. Och av. Och på igen. Man kan till och med leka för sig själv en stund framför det magiska skåpet medan mamma dricker kaffe och skriver blogginlägg. Tror vi måste skaffa ett magiskt skåp hem till oss med.

Finaste påsken firade vi i Lovisas nya hus. Och vilket hus sen! Så underbart fint och perfekt för den nya familjen som ska leva sitt liv där.

På bara en vecka har familjen hunnit sätta sin egen prägel på huset och de fina köksskåpen är härligt rosa och fyllda med diverse loppisfynd.

Påskmiddagen avnjöts tillsammans med en annan fin familj.

Dagen efter tog vi en sjusatans skön vårpromenad i det lilla samhället och jag var glad att min unge äntligen ville hålla hand en liten stund.

Vid huskanten tittade vårblommorna upp så fint.

Min Lovisa har flyttat iväg. Inte så långt egentligen. Ändå kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite sorgsen. Över att en era är över på något sätt. Men den nya blir såklart också fin. Varsitt hus har vi nu, Lovisa och jag. Som det ska vara.

/Annika

I ett forna sommarstugehus huserar en familj med två vuxna, två ungar och en boxer. Deras hem är inrett med både nytt och gammalt i en charmig blandning. De har plockat de goda russinen i IKEAs kaka, såsom barnstolen Färgglad, kökspallen Bekväm, sänghimlen Fabler och den fantastiska sängen Minnen. Lite här och var kan man glädjas av små detaljer, såsom småfåglar eller prismor.  Huset pryds också av fina loppisfynd och saker från deras egen barn-era. Barnens målaralster pryder väggarna och färgerna är många och varma. Man blir glad hemma hos Fredrik och Clara, och Lennart (som är boxern) blir glad för besök. En och annan kyss bjuder han oss på. Ganska snart fick vår lilla bebis en hälsningskyss i ansiktet. Chockad satt han och tittade och då jag tror immunförsvaret drar igång ordentligt av hundkyssar blev jag som mamma lika glad som Lennart.


1. En fin detalj och härlig kontrasterande porslinstallrikar på väggen. 2. Pappa Fredriks gamla barnstol håller än.
3. Boxern Lennarts matplats 4. Brun soffa matchar den retropsykadeliska väggen. 5. Ikeas plåtskåp agerar TV-möbel.
6. Ett kök i svart och vitt. 7. Lennart himself. 8. Ikeas bästa möbel ever. Den billiga och fina pallen Bekväm. 9. En vacker kruka likt ett konstverk mot den röda väggen. 1o. Lite här och var finns små söta detaljer, som här en liten fågel i hängglaskrukorna.

Clara arbetar på förskola och det märks i barnens rum. Leksaker har sin plats och genomskinliga plastlådor gör det lätt för barn att överblicka och finna, och inspireras till lekar. Det blir ju också lättare för barnen att själva kunna städa i ordning.
 
1. En liten smurf. 2. En docksäng med ålder. 3. Söt sänghimmel och vitmålat tak. 4. Stora barnets säng. 5. Claras egenhändigt gjorda tygtavlor. Och stora barnets konstverk har fått respektfulla pinnramar. 6. Ett alldeles lagomt lek- & skaparbord med en söt hund. Var har ni föresten fått hundbilden ifrån? 7. En underbart ljuv mobil i form av en kvist och färgglada prismor och pärlor. Jag fullkomligt älskar den och har ett förslag till dig Clara. Du tillverkar en sådan till mig och jag syr dig ett överkastlapptäcke. 8. Det stora barnet. 9. BRIOS tidlösa spis med glad emaljkastrull. 10. Lilla barnet med sin fina mamma.


1. Stora barnet väntar på bulle. 2. Vad funderar du på Fredrik? 3. Värmande kamin och ett gammalt lapptäcke. 4. Fina familjen som småfigurer. På en annan hylla finns ett tredje lilltroll. 5. Gott kaffe i goda koppar. 6. En fjäril har landat i en (jahapp där är jag igen med mitt bristande växt- och blomkunnande, vad heter skönheten? )
 växt...

Det finns vackerheter också i familjens lummiga trädgård. Under en buske kan det dyka upp ett rådjur eller en och annan tomte. Och lamporna i pippiträdet glittrar som smycken.


1. En underbar staketrad som har varit teaterrekvesita. 2. Välkommenskylt på en vackert sliten rakspegel. 3. Ett rådjur vilar i trädgården. 4. Lampor och prismor i familjens pippiträd. 5. Clara hjärta Fredrik = sant. 6. En utav flera tomtar i trädgården. 7. Ännu en lampa från Pippiträdet. 8. En äldre klocka som vacker detalj. 9. Å en ganska sliten tomte.

Så backade vi ut från familjens trädgård. Vinkade till allihopa och ser fram emot ett gemensamt påskfirande i vårat nya hus. Vi ses! Och tack för titten! Och kaffet.

/Lovisa

Trots att avundsjukan bubblar i mig, och trots att det gjorde ont i hjärtat att smyga runt bland det underbara, unnar jag verkligen fina Johanna och Petter det fantastiska hus de kommit över. De kommer, tillsammans med två fina ungar och två katter att besjäla det och sätta sin prägel. Små barnfötter kommer tassa på nyslipade trägolv och huset anno 1927 kommer glädjas och vårdas av sina nya ägare.

Besöket i huset gjorde mig lycklig och helt uppspelt. Ni vet när man blir så upp i varv att man bokstavligt talat dregglar. Med kameran upptäckte jag ljuvligt ögongodis och fick flera gånger hejda mig för att inte rinna över.


1. En ljuv knippe nycklar med både tyngd och historia. 2. Doktor Petter och katten Bolt. 3. Syster Johanna och ungarna. 4. Ett rosa SMEG-kylskåp lockar och pockar som en pralin i det stora ljusa köket. Kan man inte tycka det är fantastiskt?
5. Nyversionen av min drömtermos, inköpt på Lagehaus. 6. En rustikt linneskåp från Petters mamma står barskt som härlig kontrast till den vitmålade väggen.

Väl uppe på övervåningen tappade jag ganska snart andan. För där huserade ett gammalt kök med diskho och underbara luckor med pärlspont. Johanna förklarar det som familjens framtida skaparrum. Har ni hört nåt så ljuvligt?
Genom det fantastiska fönstret kommer solen lysa upp det fullkomligt bedårande rummet och inspirera till konstskapande. Och fläkten är ju som ni ser ett konstverk i sig.

Lycka är att vara ett hus med ett gammalt kök och få den här familjen som inneboende som inte river bort och förstör. Utan som förstår sig på och uppskattar.


Detaljer från familjens framtida skaparrum.


1.Ungarnas stora ljusa rum. Kolla in de ljuvliga fönstrena! 2. Dockvagnar från olika årtionden på nyslipat golv som gömts under mattor av plast. 3. Essem-krokar i hallen mot vägg av pärlspont. 4. En prinsessa och hennes säng.
5. Datorn nära till hands.


1. Master bedroom. Where the magic happens, ni vet sovrummet. = ) 2. En pigtittare från Petters mamma, som funnit sin plats i fönstret. Och missa inte det vackra elementet som inte bytts ut till förmån för någon "ny"producerad plåtlåda.
3. Rosa glas emot vitt kakel. 4. En kaxig kran 5. En fin matchande "blomma". Å nej, nu kommer ni på mig som oduglig i blomvärlden. Hjälp mig någon, va kallas skönheten?

Charm är små kattvindar, luckor och garderober lite här och var.





Nyslipat trägolv och trasmattor injuder till bara fötter.


En av tre ytterdörrar och ljuvlig vippbrytare.


En bedårande svängd trapp och vitmålade brädor?


Underbar fönsterprydd toalett med en allmän förfrågan.
Finns det genomskinliga plastmattor som skyddar men inte döljer planken?
Eller finns något annat sätt att få ha kvar brädorna och ändå få försäkringsmässigt godkänt?


En fantastisk sängstol från Johannas mamma stoltserar emot vita väggar.

Ja, ni förstår ju! Varför jag drömde om huset efter besöket och hur fint familjen kommer att ha det i huset. Sen att det tillkommer en bodlänga och ett vitmålat lusthus strör ju bara än mer salt i det avundsjuka såret. Men som sagt, är det några jag unnar ett sådant fint hus så är det den här fina familjen.

/Lovisa