lappat väggarna
Fick en vision i Lyckebo.
Och gjorde verklighet av den.
Trist suddig bild. Det är skarpare i verkligheten... ; )
/Lovisa
det ska krossas porslin
igen. Det ska loppisinhandlas vackra blommiga tallrikar. Och sen ska jag gå loss på dem med hammaren. Ett nytt projekt i görningen och jag vill bara le.
/Lovisa
Målade rutor
Det är bara början. Men visst går det fint att måla ett skränigt grönt plastgolv vitt och sen peta dit rutor. Finliret är inte klart som ni ser, men en förstår ju tanken.
/Lovisa
att ge en övergiven soffa nytt liv
En kökssoffa från förr. Färgen bortflagad. Utan sittlucka och utslängd. "Beställt" och hittad.
/Lovisa
Så nu har julen varat ända in till påska
och jag blundar för snön som kom i morse. Och nu är den borta igen.
Vi har fjädrat björkrisen....
medan Ernst tog sig en lur på nytvättade lakan...
Jebus in da house, i påsketid och all annan tid för den delen. Bakom Jebus hägrar Stefan Sundströms bok om utanförskap "Stefans lilla gröna" . Står högst upp på läselistan i vår.
I morgon kommer fina vänner på påskkalas.
/Lovisa
spring
/Lovisa
typiskt onödigt, typiskt fantastisk
Flaskhållare i smide. I love it! Fast den är märkt med nån töntig franskinspirerad etikett som ska väck.
/Lovisa
fredagsfint
Eller nåja, det är som vanligt med mitt städande. Jag är bäst på just förberedelserna. Att slänga upp stolar på bord i planerande syfte. För att jag sen... ska dammsuga och torka golven. Men oftast hinner det bli dags med lunch eller middag och stolarna får skamset bäras ner på det skitiga golvet igen. Rosa brädgolv har en förmåga att lätt se skräpigt ut.. Men det är det värt...
/Lovisa
/Lovisa
en riktig sopa
som inte skäms för sin look. Inhandlad på Fröken röd i Enköping.
Å fy sjuttsingen vilken skönhet. Bättre än att ha dammsugaren att snubbla över hela tiden. Med ungar och katter blir det en hel del spill.
/Lovisa
att roa liten medan måsten tas om hand
Jag kan varmt rekomendera att inreda en liten lekhörna straxt intill den vuxnes arbetsplats i hemmet. Just bredvid min kärlek I-mac, har lilla ungen ett dockskåp, en vagn och en liten skoltavla. Ni vet ju hur det är. Trots att ungarna har lyxen med egna rum så ska de baske mig jämt och ständigt plocka med leksakerna till där den vuxna är. Speciellt om den vuxne, i detta fall jag, har massor av skolarbeten att göra, och än mer om den lille, i detta fall lilla Kenta, är hemma och sjuk från förskolan. Så nu sitter jag vid min dator och sysslar med distanskursen min, medan Kenta leker med dockskåpet just intill.
Dockskåpet fyndades på auktion då han inte kunnat låta bli storebrors lite finare variant. Och möblerna är tåliga och hållbara för klumpiga små tvåårsnävar. Dockvagnen är fyndad på veteranmarknad, skoltavlan som jag tycker är en fantastisk skönhet köpt för nån tjuga på loppis.
/Lovisa
Tankarna mina
/Lovisa
trapptvätten
ett brickbord med finish av regn och rusk
Av en bricka som legat och gottat sig i växthuset hela vintern, och en nederdel till ett bord som stått ute i snö och rusk. Jag skruvade fast brickan och vips, ett fint bord.
/Lovisa
lyckebo och våren
Det är fint att vårstäda i Lyckebo. Snart flytta vi ut.
/Lovisa
Härligt från butiken
Vispskål från Claes Olsson och slickepot från RICE.
/Lovisa
då vi hittade huset (för två år sedan)
skrev jag så här:
Det känns helt otroligt och konstigt. Men jag tror att vi har sprungit på "huset". Platsen där vi ska bo. En fantastisk kåk byggd 1948. Ljuvligt orenoverad och möjligen, troligtvis vårat....
Redan vid första bilden, visste jag. Att det var ett hus för oss. Fler bilder kom och jag blev säkrare. I bilen på väg dit kom ett lugn över mig. Jag vet inte hur jag ska förklara bättre än så. Jag kände att det skulle bli vårat. När jag gick runt i huset var jag om möjligt, än mer säker. Jag tog av mig skorna för att inte skita ner i vårat hus.
Nu hemma igen, kommer oron. Att något ska gå åt skogen. Att någon annan ska få nys om det och ta det ifrån oss. Det är så nära nu. Men ändå så långt bort, så mycket kvar...
Tills dess att vi vet mer, får jag njuta av det fantastiska ögongodis jag förevigade med min vän Canon.
Redan vid första bilden, visste jag. Att det var ett hus för oss. Fler bilder kom och jag blev säkrare. I bilen på väg dit kom ett lugn över mig. Jag vet inte hur jag ska förklara bättre än så. Jag kände att det skulle bli vårat. När jag gick runt i huset var jag om möjligt, än mer säker. Jag tog av mig skorna för att inte skita ner i vårat hus.
Nu hemma igen, kommer oron. Att något ska gå åt skogen. Att någon annan ska få nys om det och ta det ifrån oss. Det är så nära nu. Men ändå så långt bort, så mycket kvar...
Tills dess att vi vet mer, får jag njuta av det fantastiska ögongodis jag förevigade med min vän Canon.
Jag minns känslan så väl. Jag minns doften och alla tankar och idéer som far runt i huvudet. Jag minns alla tapetserade väggar som ropade efter färg, och jag minns alla saker som vi fick på köpet. TVå år har vi bott i huset. Det känns fint!
/Lovisa
/Lovisa
fint att duna i
Jag älskar Lagerhaus påslakan.
/Lovisa
Vem vill du vara idag?
Dafo på SVTplay inspirerar. De fantastiska dockorna och så Matte, som intar nya roller hela tiden och vill vara med. Ungarna leker "Matte" och de leker plötsligt extra mycket med dockor. Stora ungen och jag slet ut allt ur kattvindshörnan och målade vitt, vitt vitt. Sen inredde vi hörnan med utklädningskläder, smink och annat skoj. Spegel och en liten stol under en sänghimmel.
/Lovisa
Mönster
/Lovisa
ett rum
/Lovisa
