Jag pratade kort med en vän häromdagen. En vän som jag kallar min bror. Han pratade om att rensa bort alla sina ägodelar. Slänga? Sälja? På något vis klippa banden till det materiella. Han hade listat alla sina saker, precis varenda pryl för att få överblick.

Jag tänker att det är friskt. Det är bra. Ens saker gör en inte lycklig. Men så tänker jag på mig själv. Och på hur ljuvligt glad jag blir då jag finner vackra ting. Då jag omger mig av saker jag tycker om. Att vistas bland underbara färger och mönster. Och så tänker jag. Kanske behöver jag dessa ting för att vara lycklig. Kanske har jag inte kommit lika långt som min vän i att uppskatta livet som det är utan det materiella.

Eller så är jag bara en loppaholic som inte känner för att botas.

 /Lovisa