Att klippa gräset

 
 
Ni vet när man svär och frustar över att det där j***la gräset ska klippas igen(!!): Det är då en ska förstå hur lyckligt lottad en är som har en plats att kalla sin. Att ens ha en trädgård, det är ju långt ifrån alla förunnat. Det är helt enkelt ett himmelskt ilandsproblem att förstå storheten i.
 Så från och med nu, peta in lurarna i öronen med ljuv musik och njuta av doften av klippt gräs.
 
/Lovisa

Trapphustavla

 
 
Attans va populära de blev. = )
 
Underbart. 
Välkomna in på   trapphustavla.tictail.com
 
 
Snart kommer bröllops- och dop-skyltar med plats för fotografi och sångtext. 
 
 
/Lovisa

Ljuva sommardag

 
 
 
Lyckan att få strosa i sin egen plats på jorden. Att klippa gräset och att peta lite bland perenner. Att bygga en trädkoja och att bläddra i en tidning. Livet!
 
 
 
 
/Lovisa

En himla massa trapphustavlor

Nu har det varit tyst här ett tag. Vi har haft mycket att syssla med. Liven kom emellan så att säga.
 
Nya planer och idéer och annat som är sig likt.
 
En ny pryl är att jag numera säljer trapphustavlor i personlig stil.
 
Kika in på  trapphustavla.tictail.com för att göra egna beställningar av personliga skyltar.
Till dopet, bröllopet, hallen, sommarstugan, dasset, köket, födelsedagen, etc etc.
 
 
/Lovisa
 

Power meet

Vi tog duetten till Västerås och power meet.
Ljuvliga finbilar intar staden...


Dagar i Lyckebo

Sommarledighet. paus från jobbet och alla måsten. Lusten får ta plats.

bygger växthus och planterar rosor. Dricker rosevin och går upp tidig morgon innan familjen för en promenad i morgonsolen..

Jag känner sån lugn i Lyckebo. Det är nästan larvigt. Kroppsligt får jag ett lugn och jag vill bara le. Under de kalla månaderna åker jag ut lite då och då för att bara sätta ner fötterna en stund. andas lite. Pusta ut. Flytta nån pryl och le en smula.

Jag tror att det är barndomen min som gör sig påmind. Underbara långa somrar i Lyckebo. Mamma, mormor och morfar.

Lovisa


Lite loppis då

Tänkte svänga ihop lite loppis i Lyckebo. lite då och då men framförallt och helt säkert i helgen som kommer.


Vi fann ett bred stol

 
På "Hela människan" i Heby. 300 pix, talade prislappen om och vi som ju visste stolens hemlighet slog till.
 
 
Den kan nämligen bli en hel säng minsann. Här ska inhandlas madrass och nån härlig färg att pensla på.
 
/Lovisa

vårt 64åriga hus i vinterskrud..

 
Håll ut kära du. Snart snart får du tina igen.
 
/Lovisa

Min fantastiska åttaåring

 
som börjat bli lite emotsägande minsann.... men som oftast är så fin och rar.
 
 
och så den där lilla med humöret som älskar PippiLångstrump, klänningar(klänninar) , smurfar(smurfalong) och prinsessor(posessor).
 
 
och den store som är så söt utan glasögon..
 
I LOVE YOU ALL!!! <3
 
/Lovisa
 

clematisen vår


har gått i vinteridé... Kanske den, som jag, längtar till värmen igen..
 
/Lovisa
 
 
 

Hyancinter och annat som får mig att le

 
det är så vackert med färgerna. Det lila och det gröna. Passar fint till vårat gröna golv och våra rosalila väggar.
 
 
IKEA har mycket röd/vit-rutigt och prickigt. Som jag älskar så. Och alltid har gjort, sommar som vår, vinter som höst.
 
 
Ett gott ekologiskt vin och smarriga ostar.
 
 
och vi pyntar trapphörnet med "the CRIB for JEBUS!"
 
21 DAGAR till julafton och sen nästan bara tre månader till april... <3
 
 
/Lovisa
 
 

vi bygger lego


Supermario bros-style. Fantastiskt sätt att umgås med sin familj. Vi googlade på lego supermario och vips finns bilder att klura ut vilka bitar som ska användas. Julklappstips!! Leta rätt på en "ritning" och peta ner bitar som  behövs i en fin kartong.
 
 
 
/Lovisa

en åttaårings rum i juletid

 
Längtan till julafton, Kizz-tisha och pappans gamla jeansskjorta.
 
 
Konsoller och en oldschool-skateboard blidde en fin hylla. Julpyssel från plugget och en kul robot.
 
 
Schyst med badrumsskåp för finbilar och legobyggen. F-et fick vi från en god vän. (Kommer från en Föreningssparkbanken-skylt).
 
 
Trots att vi är väldans profana i familjen så diggar vi jebus och lite kyrschor som prydnad. Här en kyrka från min barndom. 
 
/Lovisa
 

Minnas i juletid

 
Min morfar och jag firade alltid julen själva. Trots vissa inbjudningar hit och dit, valde vi att stanna hemma. Nåja inte helt själva förstås. Morfars goda vän Allan var allt med på festandet. Morfar gjorde maten och Allan köpte en kvarting Absolut på systemet. Tidig förmiddag kom han Allan. Jag var världens lyckligaste och for runt och trånade efter klapparna under plastgranen som kanske skulle innehålla något legobygge. 
 
Morfar värmde Janssonslådan (som har förberett dagen innan), delade ägg ( utan att garnera med något i och med undertecknads ofantliga kräsenhet), vred av locken på sillburkarna med öppnaren som var fastskruvad  under skåpet. Plopp, sa det och sen ställde morfar glasburkarna på assietter från finporlinet. Han stoppade ner en gaffel i varje burk och placerade på bordet. Han stekte bullar, korvar och ställde fram kokt potatis efter att han vikt hushållspapper och placerat mellan kastrull och lock.
 
Jag dukade. Morfar och jag mittemot varandra och Allan bredvid morfar. Det blev bäst så, för när jag slängt i mig några potatisar och sill ( åt minsann sill på den tiden) , så var jag klar. Då slängde jag ner mig på golvet med nån klapp som jag fått på morgonen. Farbröderna satt länge kvar vid bordet, vända emot jultablån på TVn i andra sidan av rummet. Åt och skålade, skrattade och mindes förritiden. Ibland tittade de på vad TVn erbjöd, ibland var bara rösterna och bilderna ackmpanjemang till deras samtal. Efter Kalle Anka öppnade vi, som så många andra, klapparna. Ofta hade jag av omsorg köpt tjocka vantar och mössor till morfar. Han använde dem sällan då hans händer var varma ändå och  förklarade att det berodde på att han varit smed så länge. Allan fick skjortor eller flanellpyjamaser. Jag fick lite småsaker men framförallt ett stort paket med LEGO som vi byggde sent på kvällen. 
 
Morfar älskade julpynt. VI hade faktiskt pyntet kvar långt in på våren. Han tyckte de var så söta tomtarna. Och granen, som ju var av plast kunde stå länge utan en tillstymmelse till barrning, till morfars förtjusning. Jag tänker på morar i jultid och vi pyntar här hemma. Stora ungen tycks ha ärvt morfars tycke för tomtar men pyntet ska vck efter juldan, sen tar vi vår minsann.
 
/Lovisa

LAMPOR till salu

 kolla in shoppen. Det finns finfina lampor for sale.
 
 
/Lovisa

Isande vinter och längtan efter vår

I år igen blir vi lite överraskade av den påtagliga kylan. Isande kallt ute. Vi eldar i pannan och i Jötul-kaminen. Vi plockar fram lite tomtar och ljusstakar lite för tidigt i år igen. 
 

 
 
 
Ernst myser i kökssoffan med jultomtarna från barndomen min.
 


Jötul-kaminen håller värmen i matsalen.
 
 
Klappar har inhandlats och slås in.
 
 
Men mest av allt längtar jag till våren!!
 
/ Lovisa
 
 
 
 
 

valnatt och VAB

 
Vabb-tider. Ungarna hostar så de nästan spyr. Kanske meningen att jag ska valvaka inatt då... När jag inte ska upp och köra bil tidigt i morgonbitti.
 
Vi har varit borta länge från bloggen, Annika och jag. Hösten, som sagt, och jobb och ungar. Instagram har tatt över litegranna och vi påtar med vårat skrivprojekt. 
 
 
Vi har firat höstlov, vart på Alfons Åberg på bio, klätt oss läskiga och söta. Jag har blivit bjuden på fantastisk födelsedagsmiddag på FRANK av vår modell Linda, som ni kan se iförd fina kläder i shoppen. Maten på FRANK är förövrigt LARVIGT god. Varenda tugga är en njutning. SERIÖST!! Med tillhörande vinpaket och en meny med två förrätter, huvudrätt och efterrätt.... myyy god!!
 
Jag har gått ut på krogen och stört mig nåt kopiöst över den vidriga housemusik som tuggar sönder alla låtar. Å sen har jag fått en ny kärlek, iPAD. Ljuvlig kreation. Och det kickar så fint ihop här hemma nu med vår vän Mac. I love it!!
 
 
/Lovisa
 
 
 
 
 
 

November november

Fasiken va död den varit bloggen.... Hösten har greppat oss och tatt kreativiteten som gisslan.

med hopp om en blommande vår 2013

Jag känner optimism och glädje i att få peta ner tulipanlökar och plantera perenner i rabatten. Flox och Höstanemon blidde det.  
Lavendelrabatten går det trögt för, men det ska allt bli nåt av den tillslut. Tänker minsann täcka jord och slänga ut nån duk och lägga på vita stenar... Det ska bli fint. och det kommer dofta ljuvligt!!
Bokharabindan i Lyckebo växer nåt fantastiskt. Jag har pratat och petat, vattnat och rensat fullöv. Nästa sommar hoppas jag på en hel vägg av skönheten.
 



/Lovisa

RSS 2.0