i vår SHOP.



/Annika & Lovisa

Jag läste Aftonbladet Wendelas artikel om förskolan Egalia i stockholm som aktivt arbetar för att låta barn vara barn och inte fösas in i fack som flicka och pojke. Med allt vad det innebär och kräver. Jag ler och önskar mig en plats för mina ungar och för mig som arbetstagare. Att få arbeta i medvind, att skona ungarna från könsstereotyper..... ja tack!!


Men ack vad det provocerar...

- Kan inte barn få vara barn?? utbrister vuxna förståsigpåare argt. - Ska alla bli likadana? spyr man ur sig oroligt. (Som att hela gruppen: med snippa är likadana medan hela gruppen: med snopp är en homogen samling.) Och vad är det för fel på att det finns pojkar och flickor? Och visst är väl genuspedagoger och andra feminister helt galna och överdrivna!

Inledande får vi läsa:

”Till luciafirandet skrev vi faktiskt om ”En sockerbagare”, ”Han” blev istället till ”Hen”

Och jag tycker om det. Jag är förtjust i hen, det öppnar upp och vidgar så mycket. Språkligt, men också i det vardagliga samtalet. Jag skulle dock gärna stryka ordet faktiskt i meningen, då jag inte ser omskrivningen av sången som så exeptionell, utan bara "på tiden".

Förskolan väljer gärna böcker med ensamstående föräldrar eller samkönade föräldrapar.

"– Heterofamiljsböckerna får de ändå överallt. Det kan verka överdrivet, men vi måste hela tiden ­vara en motvikt till ett könssegregerat och konservativt samhälle".

Och det där överdrivet är ett sådant besynnerligt ord, när det kommer till bedömningar av normifrågasättanden eller queera sätt att läsa verkligheten. Visst han är bög, men måste han vara så överdriven??? Blonda, plastikopererade kvinnfolk är bara extra mycket kvinnor. Men en kvinna som inte rakar sig och som kanske vill bära kavaj...överdriven...inte sant??  Kan hon inte vara lesbisk men ändå se ut som en vanlig (riktig?) kvinna?? Måste hon vara så överdriven?? Ni känner igen tugget.. Det gäller att ordna sig och ställa sig rakt i ledet. Inte sticka ut eller ifrågasätta.

Varför provocerar det att förskolan ratar traditionella böcker? Varför ser vi det bara som påverkan om det vi sysslar med är utanför normen. Varför ser man inte att vi "prackar" på ungarna heterosexualitet med det explosionerande heterobombardemang som tidningar, TV, reklam, förskolor sysslar med? Att det ideligen pågår påverkan på våra barn? Varför är det så svårt att få upp ögonen för den dagliga "heterosexuella hjärntvättning" som vi människor utsätts för? (liksom att det ses som ett bestämmande över ett barn då ungen äter vegetarisk mat, medan köttätande inte anses vara ett beslut från föräldern.... inom normen.... inget val eller påverkan...jag ser båda som aktiva val och återkommer bergis till detta i ett annat argt inlägg....)

"Men jag behandlar i allafall barn som barn ", hör vi förskolepedagoger i kör, medan de ropar - Stopp åt en pojke och berömmer en flicka att vara duktig då hon hjälper fröken att duka av bordet. -Lilla gumman har du ramlat, kom så kramar jag dig. - Upp och hoppa där borta, det va inte så farligt! -Vilken sööööt tröja du har. - Va fiiiin du är. - Vilken tuff bil, va stark du är. Låt för guds skull inte ungen leka med dockor, då kan han bli bög! Och sitt som en flicka på stolen, inte bresa sådär.

Det handlar inte om att vi ska bli likadana, vi människor. Det blir vi aldrig. Lika lite lika som gruppen kvinnor är, lika lite lika gruppen svenskar, invandrare, män, hundar, direktörer, fröknar....... är.

Kan vi inte istället ge våra barn hela spektrat möjligheter och handlingsutrymmen i livet, istället för att begränsa dem till den halva som anses normalt för deras biologiska kön. Är det så farligt att inte poängtera ungarnas kön i allt de gör och borde göra? Är det så förbaskat omöjligt att vi i förskolesamlingarna inte sjunger om han hela tiden..? Är det fara för livet om en pojk vill leka med dockor och bära kjol, utan att för den delen inte ha en snippa därunder?

/Lovisa

"Fröken, Genuspedagog, rödstrumpa, vegetarian, dreadloksbärare........, ni vet så JÄVLA överdriven på alla sätt och vis...."

På strömbacka återvinning i Sala fann jag denna väska för 40 kronor. Tankarna gick direkt till Pippis kappsäck. Och gissa om ungen blev glad när vi köpte guldpengar för 200kronor och fyllde den med.





/Lovisa

med hemvägen förbi Köping gav lite lyckoskatter. Hela familjen stuvades in i fulvolvon. Ut på snöiga vägar med alldeles för dålig bilstereo.

Turen gav:

en näpen liten mjölkkanna utan nämnvärt märke, men med sån härlig charm och kaxighet. 10pix



Fyra tallrikar, "GULLI" UPSALA EKEBY. 10kr stycket



En bedårande vårbricka i plåt för 15 riksdaler.



En stabil och söt pall för 40:-. Inga pallar går mig förbi, om de inte kostar skjortan.



och en docka med tillbehör i orginalförpackning. Någon som tror sig veta årgång?
15 pix kostade den och stora ungen vill så gärna slita loss dockan från pappret och leka med den..



Lycklig blev jag över mina små fynd... undra var det bär av nästa gång?----

/Lovisa

Det finaste skåpet i min ägo stod i källaren när jag flyttade in i huset för 10 år sedan. Inträngd i ett hörn bakom massa bråte, fullt med skräp. Och jag tyckte det var fult. Så kvar fick det stå. Tills för några år sedan då jag plötsligt la märke till att det gamla skräpskåpet var riktigt vackert. Nu står det i hallen och rymmer skor och vantar och andra vardagsmåsten. Tänk, jag som tänkte slänga bort det.

/Annika

så för er som inte varit där ännu, ta en tripp i helgen.


Minns ni kanske, Lata Pigan, och reportaget därifrån.

På söndag har LATA PIGAN vinteröppet. 11-15. Så sätt er i bilen och kör dit och sug in 400 kvm fantastiskheter från förr

Ta med kontanter! Och räkna med att ni blir kvar ett bra tag bland alla gudomliga klänningar och prylar.

/Lovisa

superhigh-iso. kontrastrikt och rått. Det tycker jag om...



Kanske är det också så mitt liv är. Upp och ner och alldeles rått....

/Lovisa

Vardag. Var dag. Linssoppa på spisen. Klockor utan batteri. Kräksjukan på förskolan. Ungen får vara hemma. Bolibompa. Grötfrukost. Bajsblöjor. Och vi som skulle ha pottränat. Hela jullovet. Nehej då. Blev inte alls. Så jag byter två bajsblöjor i rad. Surfar lite. Tänker att vi borde gå ut. Såklart. Ungar måste få solljus. Vuxna med kanske. När blev man en sån jäkla vampyr.

/Annika

som idag. Med blekrosa himmel och ett blåtonat snötäcke. Morgonpasset i P3 gästas av Måns Zelmerlöf, sexåringen har sprungit ikapp vännerna på väg till skolan och lillebror och jag dinerar frukost och jag tycker han ser plötsligt ser stor ut.



Om ett par timmar ska vi gå till förskolan och skola in oss, han och jag. För att jag på måndag ska lämna över honom i andras händer. Andras ansvar. Andras tröst och varma famnar.

Nu är jag på andra sidan, inte den drivande pedagogen med tankar om utmaningar och möjligheter till utforskanden. Nu är jag den där som bara vill att någon ska krama honom och tycka om. Men inte så mycket så han glömmer bort oss, här hemma, hans familj. För den bittra sanningen är ju att han kommer spendera mer vakentid med pedagogerna på förskolan än med oss...

Oh my. Jag vet att det går över, min oro. Jag VET att han kommer trivas. Jag vet att det blir bra...

det går ju mot ljusare tider.... våren är på intåg...

/Lovisa

...Johanna Flyckt och Mari Eriksson för ett hemmahosreportage i den Schyman/Lindblomska kåken. Deras bloggar finner du här och här.






Så två trevliga tjejer intog huset med en massa positiv energi och glädje, en massa kamerautrustning och anteckningsblock.

De påtade och fixade och påminde mig om saker lite här och där som jag hade glömt bort och hemmablindat. Och kanske skulle vi få se vårat hus i franska tidningen MILK.

Och tack fina ni för fina fina tulpanerna.


/Lovisa

I helgen var vi och hälsade på hos våra vänner David och Emma och deras kids, Ingrid och nytillskottet Signe. För några år sedan sålde de Emmas etta på söder i Stockholm och för pengarna kunde de köpa ett helt otroligt fint gammalt hus med tillhörande mark på landet mellan Örebro och Kopparberg.

Ingrids finaste klänningar får såklart hänga framme.

David och Emmas kök är så galet mysigt och lantligt rustikt. Det stora matbordet har det tillverkat själva av några brädor som de hittade i garaget när de flyttade in. Golvet har de målat vitt och täckt med diverse fyndade och ärvda trasmattor.

I köket står ett ommålat IKEA-skåp. Glasdörrarna är täckta med vitt tyg på insidan. I trappen hänger en inramad fiskekarta. Emma gav den till David alldeles när de hade träffats och då visste David att Emma var den rätta!

I köket finns också en kamin som värmer gott om vintern. Bakom de vackert slitna gamla dörrarna i hallen gömmer sig bergvärmepumpen. Ett smart sätt att dölja teknikaliteter.

Emma och David har tapetserat med tapeter i gammal stil. En färgglad Ween-affisch får ändå plats.

Köket är verkligen husets hjärta och det är där familjen hänger mest.

Vi blev bjudna på en himmelskt god frukost. Framdukat på finaste köksbänken såklart, med utsikt över den närliggande sjön. I ett av gästrummen står ett fint sminkbord med en vitmålad pigtittare och några gamla fotografier.

På övervåningen har David snickrat ihop en grind med snyggt tyg så ingen unge ska ramla ner. Gissa vilket landskap David kommer ifrån?

Skåp med alla DVD-filmerna och en jordglob. När man bara är några månader är man ganska förvånad för det mesta. Tur att pappas famn är trygg då.

Min unge och Ingrid härjade på rätt så bra tillsammans.

Hej då vinkar Ingrid på väg nerför trappen! Hoppas vi ses snart igen säger vi.

/Annika

Det låg en lite försenad julklapp i brevlådan i fredags. Från min fina Lovisa. Ett armband med de färggladaste pärlorna och med en liten pingla och ett hjärta. Som hon har knåpat ihop. Till mig. Så fint. Och jag som aldrig bär smycken kapitulerar direkt. Ett sådant här smycke, som lovar vår och sommar och plingar så fint när jag rör mig, bara måste man ha på sig. Jämt. Och så matchar det mina nya lakan också, tycker ni inte?

Tack allra finaste vän!
/Annika

i ett par hus ifrån..
"- Och det är väl en mammas ansvar att lära en unge att sticka", sa hon en kväll. Och på uppesittarkvällen innan jul lärde hon mig minsann att göra några maskor och sticka litegranna. Ett par knöliga olikstora tofflor blev det. Till ett litet barn.


Hon ger ettt par knack på dörren. Och ropar ett par hallå. Sen kliver hon in och bara är. Kanske har hon med sig ett knippe morötter eller några aubergine. Ibland en kaka som hennes man har gjort. Säger jag chartersemester, undrar hon varför då. Bjuder jag på vin säger hon att hon dricker alkoholfritt till midsommar.

Jag kan inte låta bli att känna sån värme i kroppen när hon möter mina barn. När hon samtalar med den lille, eller ifrågasätter den store. Jag känner en värme, som jag aldrig kännt förrut. Hon kan så mycket. Om trädgård och hus och livet och mat. Och hon berättar så gärna. Hon förstår min dampighet och gick själv omkring med seckatör i fickan i somras, ifall att hon fick lust att klippa ner nåt...

En sen natt, eller kanske tidig morgon, och under berusad sentimentalitet berättade hon om en aborterad flicka, och jag om ett tomrum efter en mamma. Hon tycker jag har trassligt hår och att jag borde börja äta fisk. För de ska flytta. Och bo bredvid en fiskrestaurang. Jag vill varken eller..

/Lovisa

Minns ni kanske, Lata Pigan, och reportaget därifrån.

På söndag har LATA PIGAN vinteröppet. 11-15. Så sätt er i bilen och kör dit och sug in 400 kvm fantastiskheter från förr

Ta med kontanter! Och räkna med att ni blir kvar ett bra tag bland alla gudomliga klänningar och prylar.







Lata Pigan har även börjat blogga. Bloggen finner ni här. Facebook-sidan finns här.

Och så vill vi passa på att påminna om ITSALLVINTAGE-gruppen på Facebook, som ni gärna får joina och sprida till vänner och bekanta. Och kika gärna in till ITSALLVINTAGESHOP, där det hela tiden fylls på med gobitar.


/Lovisa

i vår budgetrenoverade toalett.

Fint litet kantigt handfat med en sådär 80 år på lacken...

lite osmidigare. Mycket snyggare! Back to basic, we love.

kuriosa: Och så har vi kaklat en ruta där bakom. Med standardkakel inköpt på underbara STRÖMBACKA återvinning i SALA. En krona stycket---



/Lovisa

Och då skulle det vara i Midaircondo. Lyssna på den här galet bra låten. Den har några år på nacken men jag ryser fortfarande när jag hör den. Och så är det ju så satans coola och snygga också! Sen den här bilden togs tror jag att tre blivit två. Tror ni jag får vara med istället?

/Annika

ena kattvinden blidde ju lillungens. Och jag kunde inte hålla penseln borta därifrån heller. Det pyttelilla rummet upplevs lite större med vitt golv och vita väggar.

Som grind har vi använt en tavelram med uppspänt tyg, fastsatt med gångjärn. Det är inte så att vi vill låsa in ungen, men innnan grinden i trappen kom upp kändes det mer pk att ha lillgrinden stängd än hela dörren.
K som i Kenta såklart.



Ikeas färgglada muggar och glas bara gick ju inte att inte köpa. Och Lagerhaus små plastburkar är oumbärliga både för stora och små kök. Prickiga servisen köpte storungen och jag på kryssning. Dockspisen hade min mamma som barn, och också jag. Den har fått hjul så den lätt går att köra runt med. Lilla rosa stekpannan är från Åhlens (från vuxenköksavdelningen)


ghl


Bra med smålådor också till lillebror som gärna plockar i och ur och hit och dit. Köksskåpet snickrade jag då jag läste träslöjd på lärarutbildningen. (ljuva tid!!)


Små porslinsfigurer och glasburkar med strössel. Väck är nyplast och annat smäck.




/Lovisa

Några dagar av det goda livet.






Livet då en av oss föräldrar varit hemma. Då stora ungen har korta dagar i förskoleklassen. Besparad från Fritids. Då lilla ungen fortfarande är hemma. I säkert tryggt förvar. Inte stående i en snödriva med snoret i en stel sträng vilande på läppen, och med frusna händer.

Några dagar kvar. Sen börjar det hårda livet. Långa dagar för oss allihopa. Stress hit och stress dit. Logistik för hämtningar och lämningar. Mörkt när vi kommer hem, mörkt då vi åker hemifrån. Och så bara diskande, matlagande och sovande därimellan.

Varför känns det så förbaskat svårt. Varför känns det som om livet tar slut på nå vis. Hjälp mig att se det ljusa i vardagen. Förutom allt som hör sommar och våren till, för det är ju det enda jag längtar efter.


/Lovisa

Nä. Förlåt. Vilken töntig rubrik. Ber så mycket om ursäkt. Kom inte på något annat.

Hur som helst har jag gjort pesto idag. Inte skrivit uppsats. Pesto är sjukt enkelt att göra och den blir så fin när den hälls upp i en rosa gammal skål. Så nu blir det pesto-mat här hemma någon vecka framöver, hoppas det går hem!

Så här gör man:

Godaste peston:

50 gram pinjenötter
2 krukor basilika
1-4 vilöksklyftor (beroende på hur vitlökig man är)
100 gram parmesanost
1-2 dl olivolja
ev salt och peppar

Börja med att rosta pinjenötterna i torr panna. Mixa basilika, vitlök och nötter med stavmixer eller i hushållsberedare och häll sedan på parmesan och olja lite eftersom. Rör om och sen är det klart! Håller i kyl i typ en vecka.

Har man otur och, som jag, bor i Stockholm är det klart att man kan drabbas av pinjemun (det skriver Hanna Hellqvist om här så bra) när man äter pesto med just pinjenötter. Men det är väl en risk man får ta?

/Annika

..men aldrig kommer att köpa. Om jag inte blir snorrik. Inte ens då tror jag. Men. Vill ha.

Ett par knähöga Hasbeens. Så jäkla snygga. Men för dyra. Och för hög klack egentligen.

En miljard Bersåkoppar att sippa kaffe ur. Helst sittandes i en berså. Såklart.

De gamla skolbokskåpen på framsidan av denna tidning. Fan.

En sommarstuga. Att skriva roman i. Just det.

Men en lägenhet i New York går också bra. Tack.

Jaja. Man vill ha och ha och ha. Och klarar sig rätt bra utan också.

/Annika