En ny gammal bil

Den är min. En Volvo Duett anno 64. Rostig och dann, men inget utbytt nyfult.
Nedrans massa jobb väntar, men jag har visionen skinande klar över hur fin den kommer bli.
/Lovisa

Den stundande våren och roadtrippande



Och till sommaren drar vi ut på vägarna igen. På jakt efter de lyckliga fynden. För att fulla upp shoppen och för vår egen njutnings skull. Vi önskar era proffsiga förslag på vilket håll vi ska styra Amazonen. Vi har kört Tidernasväg-rutten mellan uppsala och ånge, samt Dalarna.
/Lovisa & Annika

en tripp till värmland

En nyvaxad Amazon från 1970, städat bagageutrymme, pluntor med småpengar och kaffe på termos. Vi tankar kajutan full och toppar med blyersättning. Sen trampar vi på gasen och styr mot Värmland. Ganska snart finner vi en loppis där vi inhandlar årets backspegelprydnad. En gammal nakenfis med plutrumpa. Kläder hoppas vi finna längs vägen. Eller nåväl, längs väger i de loppisbodar och lador som vi med roadtrippen söker. Från Enköping via Västerås, Arboga, Örebro, Karlskoga, Karlstad, Säffle, Arvika, Filipstad....

En och annan felkörning, farligt många vänstersvängar efter akutbromsningar. Vi vil inte missa en skylt. Loppis hit och loppis dit och bilen är oftast snäll och lyder våra svängar. Ibland oroar den oss, bilen, med att inte starta lite här och var. Men så kickar den igång och låter med ens sådär pigg och alert som bara en Amazon kan göra. Vi klappar tacksamt på instrumentbrädan och sväljer en stunds oro.

Kaffe på en gårdsloppis, loppispsykos på Erikshjälpen i Säffle, en alldeles bedårande liten TV och så nakenfisen som vajar i kupén. Håkan Hellström och vi. Sol ute, sol i sinnet. Vi lever nu och vi lever bra.

Tankar om livet, om saker som berör oss, förstör oss, förgör oss.
Om våra mammor som inte finns. Om att livet ska ta slut och undran när vi ska bli gamla. Ska vi bli gamla? Vi blandar högt och lågt, skrattar och nästan gråter. Och blir sorgsna över att vi inte längre faller i tårar av en fin sång.

En galen loppis i en trea med kök och en lada. Släktningar till Riddarsporrar och tro på mänskligheten. Porslin, kläder och vackert rostigt skrot. Vi sjunger och skrattar åt trötthetens humorositet.



En innergårdsloppis i Arvika, en fantastisk kökssoffa som Amazonen aldrig skulle palla med, drömmar och dyrgripar. Ibland hamnar vi på crappy porslinskattloppisar och surar en stund över wastandet av tid och bensin ut på villovägar ifrån vår tänkta rutt. Men så tänker vi att det är också så, genom att scanna alla dess loppisar som vi ju också finner de där skatterna som gör oss så glada. Så lyckorusiga. Om så än för stunden.


Vi smider redan planer på nästa tripp och kanske kanske får vi någon gång med oss en Duett på vårt trippande som vi kallar tradition.

Lovisa


/Lovisa

vi trippar ut på vägarna igen



Vi dammsuger Amazonen och gör plats i bakluckan. Vi pimpar den i år med adapterkontaktad högtalargris så att vi i smyg kan lyssna på nymodighetersmusik via iphones. Förra året regnade det in så pass mycket att vi slet ut bandaren. I år beställer vi fint väder och bättre högtalarkapacitet.



Vi minns första året, och vi minns det andra, nu är det dags att samla minnen till den tredje trippen. I år styr vi kosan emot Värmland. Vi får se var vi stannar på vägen. Kanske någon som har oumbärliga stopp-tips. Let us know! Tidig fredagmorgon startar vi Amazonen och börnar iväg.

/Lovisa & Annika


en miniroadtrip och vad den fick med sig

Annika och jag tog bilen på en lördagspromenad. Klockan väckte oss tidigt och efter frukost på terassen packade vi in oss i bilen och börnade iväg. Första stoppet Tolv korgar i strängnäs. Vidare till Röda korset i samma stad. På vägen mellan Strängnäs och Eskilstuna hittar vi på Majkens prylbod. Därpå intar vi en källarloppis och Myrorna i Eskilstuna.


Liten portmonäväska, 25 kr från Tolv korgar.



Stor kastrull 35 kr från Majkens prylbod mellan Strängnäs och Eskilstuna. Lillkastrullen för en tia på en mysig loppiskällare i Eskilstuna där en fint par sålde en massa häligheter.



Två finfina tekoppar för 2 kronor stycket. Tolv korgar i strängnäs.


Stor-jebus för en tia på Tolv korgar. Lill-jebus för 15 kronor på Majkens Loppisbod mellan strängnäs och eskilstuna.


Små gröna glas för 2 kronor styck. Tolv korgar i strängnäs.


Spetstyger från en källarloppis i Eskilstuna. 20kr.

/Lovisa

En loppistur till Kungsör

med hemvägen förbi Köping gav lite lyckoskatter. Hela familjen stuvades in i fulvolvon. Ut på snöiga vägar med alldeles för dålig bilstereo.

Turen gav:

en näpen liten mjölkkanna utan nämnvärt märke, men med sån härlig charm och kaxighet. 10pix



Fyra tallrikar, "GULLI" UPSALA EKEBY. 10kr stycket



En bedårande vårbricka i plåt för 15 riksdaler.



En stabil och söt pall för 40:-. Inga pallar går mig förbi, om de inte kostar skjortan.



och en docka med tillbehör i orginalförpackning. Någon som tror sig veta årgång?
15 pix kostade den och stora ungen vill så gärna slita loss dockan från pappret och leka med den..



Lycklig blev jag över mina små fynd... undra var det bär av nästa gång?----

/Lovisa

Its all vintage goes klassiker

ni minns kanske vår road trip, vår trip längs tidernas väg. Med alla förväntingar och förberedelser som hörde till. Det var liksom inte bara en loppisspäckad nöjesresa, utan en hel del reportagande också. Resultatet, en artikel i nyaste numret av biltidningen Klassiker.




/Lovisa & Annika


Tillbaka från en regnig roadtrip

Men regnet till trots, satans kul har vi haft! För att sammanfatta roadtrippen i några bilder:

Köra,köra fort som fan. I regnet. Eller okej då, fort som fan var cirka 80-90 km/h, då mår Amazonen som bäst. Men regn var det. Som sagt.

Loppisar med massa fint och en del av det fick följa med oss hem (och ja några saker kommer att hamna i shoppen sen)! Och en liten solglimt.


Bo på hotell är trevligt.


Och öl är gott.



Lyssna på vinyl under fikapausen.


Snart drar vi igen!

Och vi lovar att försöka komma igång med shop och visa fler bilder snart. Nu ska vi bland annat vabba och jobba lite någon dag. Vi ses!
/Annika & Lovisa

Amazonen är vaxad

och urstädad och nu fattas bara en fin backspegels-prydnad. Sen i morgonbitti drar vi ut på vägarna..


Vinka om ni ser oss. Då blir vi ju så himlans glada.
/Lovisa

charm är att campa med ett åldrat ekipage



Att campa är helt klart underskattat. Nu är jag i och för sig inte uppväxt med campingliv och har inga jobbiga minnen från trånga husvagnar eller träningsoveraller. De enda gångerna jag har tältat är på festivaler, Gotland, och ett par gånger på gården där jag bodde i Enköping. (undra va sjutton grannarna tänkte om oss, där vi knackade upp kupoltältet på den lilla gräsplätten med höghus och fyrvåningshus runtomkring oss)

I varje fall. I vuxen ålder har jag campat. På riktigt. Med en fantastiskt liten husvagn, Astral 900 från 1970. Den är nästan högre en vad den är lång, men ack så charmig. Med lite färg och nysydd klädsel blev den finfin. Äntligen fick jag användning för alla plastatrialjer och dubletter av blommiga kastruller.

Vi kopplar på husvagnen på vår röd/vita Amazon årsmodell 1970 och cruisar genom Sverige. (Favoritcampingen är Revsands Camping)

Folk pekar och vissa skrattar. Men vi puttrar vidare och placerar vårt ekipage bredvid nåt mastodontkomplex till husbil. Det går bra att kliva ur Amazonen, koppla loss och dra vagnen dit vi vill ha den. Den väger inte så värst mycket.

Och campinggrannarna kommer fram, med vinglaset i ena handen och ett vilt gestikulerande i den andra. För en sådan bil hade de minsann som sin första, och vilken husvagn, va liten den är. Vad är det för årsmodell på Amazonen och är den ommålad. De ger ungen godis och bjuder in oss till deras provisoriska staketinramade sommar"stuga" med blom- och brevlåda. Det är trevligt, salongsberusat och väldans svenskt.

Vi tar också med oss ekipaget på sommarens veteranmarknader. Där känner vi oss mer hemma, sticker inte ut så förfärligt. Är kanske bara lite skrotigare och lite billigare än grannens veteranbil. Och har vi tur så får vi finbesök av goda vänner, som i somras på Wärsta marknad.

/Lovisa


En roadtrip på tidernas väg.

Juli månad. Annika och Lovisa. En ful men praktisk kombi. Fällda säten med trasmattor som väntar på att få skydda och bära mängder av fynd. Förväntningarna bubblade. Vi såg det framför oss. Två hela dagars bilfärd med loppisar ÖVERALLT. Jag, med tre veckor till beräknad förlossning och med ett rykande färskt körkort.

Road-trippen var för övrigt planerad innan jag åkte på intensivkursen i Flen. Jag skulle dit och fixa körkortet och sen skulle vi dra. Inte lite press då. Men, det funkade perfekt. Enligt planen. Och så här i efterhand kan jag ljuga och säga att det var en enkel match. Jag kan dock rekomendera THIMS körskola i Flen (http://www.thims.nu/) om man snabbt behöver ett körkort, till exempel till en road trip, nån Roskildefestival eller liknande.



Tidernas väg är väg 272 och 82 mellan Uppsala och Ånge. http://www.tidernasvag.se/ Så från Stockholm, via Uppsala, och så var vi efter endast ett smärre felåk, ute på väg 272. Vi gasade på, det är ju så satans roligt att accelerera. Himlen var grå men Håkan sjöng för oss i högtalarna och vi skrålade med, så som bara vi kan göra.

Vi önskade så, att det skulle dyka upp loppisar att vi på håll såg och ljudade till L…O P P I S…. Fast det på nära håll visade sig stå typ lackfirma eller däcklager. Vi negligerade skyltar som lovade antikviteter och hantverk och sökte istället hemmagjorda loppis-pilar och plakat.

När vi kört någon timme började de dyka upp. De små plakaten med LOPPIS skrivet med versaler. I och med att de ofta står just där svängen ska göras fick vi ibland vända om eller göra helt galna u-vändningar och vänster-svängar. Första guldgruvan var ett gammalt missionshus med två pratglada damer som gärna berättade om husets historia och som ville bjuda på kaffe. Vi chockerade oss själva och varandra med att tacka nej. (till kaffe??) Loppisabstinensen är väl en tyngre last än koffeinet, skulle jag gissa.

Satan i gatan va mycket loppisar vi besökte. Och bilen allt mer full. Vi skrek och gapade där inne i ladorna. Titta här och titta där och jag dööööööör och "så orkade vi inte" konstant och hela tiden.

Några av mina lyckliga fynd var:

  • En fantastisk rosa kristalllampa till femåringens lekstuga. Mycket uppskattad.
  • Jag fann ett pippirött galonparasoll högst upp på vinden i en jätteloppis. Bara färgen gjorde mig nipprig. Och sen så när vi vecklade upp parasollen och fann det storblommiga mönstret inunder var orgasmen nära. Priset, 20 riksdaler gjorde mig inte mindre glad. Jag hade för övrigt nån slags parasollpsykos mest hela tiden under denna tripp. Hade tre stycken med mig hem.
  • Brickhållare till femåringens lekstuga. Först hittade vi inga sådana, men plötsligt sprang vi på mängder. Denna med gulnad plastring och underbara äpplen passade till lekstugans gardiner. Jag kortade äppeltyget lite som jag tog från en brickhållare och tog plastringen från en annan.

  • Mängder av tyger och trasor till mina lapptäcksprojekt. Rutigt, randigt, blompsykadeliskt och blomromantiskt och prickigt.
  • Ljuvliga bomullsörngott med brodyrer. Lite bleksalt och ett par tvättar (utan sköljmedel) och lakanen är som "nya". Måste lära mig att mangla bara, så blir det perfekt.

  • Två underbara högtalare 40:-. Köpta i en liten loppis där Annika fyndade en låda klänningar, eller köpte du dem aldrig Annika? De fungerar också och sprider Håkan- och CatStevens-toner här hemma.

  • Superromantiska koppar med rosor. Så fina att jag får lite ont i hjärtat. Bergis billigt skräp, men godis för ögonen. 50:-för sex stycken i någon märklig lada som om somrarna agerade loppis och hösten slaktbod. Vi förstod att det röda på väggarna var blod och det luktade mysko...Men vem kan motstå dessa koppar? Bara att hålla för näsan och se glad ut.

Vi var helt slut på kvällen när vi checkade in på Alf Alfredssons gemytliga bed and breakfast http://www.nilsolsgarden.com/ i Bollnäs. Vi gick igenom våra fynd och blev glada för alla tingestar ännu en gång.


På morgonen, en fantastisk frukostbuffe, med hembakt bröd, kaffe och ägg. Och sedan iväg igen. Mot Sundsvall var planen. När vi loppat oss igenom hela dagen började vi flippa. Vi blundade för att slippa åka in på loppisar när vi såg skyltarna. Ögonen hade blivit trötta av alla ivriga synintryck och graviditeten min gjorde sig påmind i rygg och fötter. När vi på kvällen kom fram till Annikas barndomshus och morsat på hennes far, somnade vi helt utmattade.

Vi var fulla på loppis. Totalt tillfredsställda… nåja, för den dagen i alla fall..
några hann vi med på vägen hem förstås...

I sommar åker vi igen. Kanske har vi en större bil och fetare plånbok. Men så mycket mer behövs inte på Tidernas väg.

/Lovisa


RSS 2.0