Bokskåp efterlyses
En bokmal som jag behöver ännu mer utrymme för alla min böcker (som jag bara MÅSTE behålla) och högst upp på önskelistan står det: gammalt vitt bokskåp (ekfärgat går också bra)!
Jag tror rentav att jag aldrig kommer att bli lycklig om jag inte får ett sådant skåp. Så här kan de se ut så hojta till om ni ser något liknande så kommer jag med stora plånboken! (Bilderna har jag googlat fram på sökordet bokskåp).
Till exempel så här (en bild jag visat förut):
Jag tror rentav att jag aldrig kommer att bli lycklig om jag inte får ett sådant skåp. Så här kan de se ut så hojta till om ni ser något liknande så kommer jag med stora plånboken! (Bilderna har jag googlat fram på sökordet bokskåp).
Till exempel så här (en bild jag visat förut):
/Annika
Jag vet banne mig var skåpet ska stå
och det är på god väg att komma på sin plats.. Så här såg det ut innan...
Och ännu lite längre bort i tiden såg det ut så här:
Lite brädor finner jag under huset och endel får jag köpa nya. Detta limmar jag ihop fyra och fyra för att sedan såga ur hyllplanen. Jag grundmålar alla brädor och väntar med spänning på att få pröva där i trapphörnet.
Jag hamrar ut vinkeljärn för att fästa underbrädan och sidbrädorna. Skåpet ska även fästas med mina goda vänner vinkeljärnen. Vi använder toarullar för att få till en lagom glipa i underkant, när vi skruvar dit gångjärnen.
Och jag är så himlans nöjd. Först hade jag tankar att sätta en list runtom och måla in skåpet riktigt. Men vi gillar det så här. Lite rufft och så. Inte så fin i kanten, liksom en annan.
/Lovisa
Och ännu lite längre bort i tiden såg det ut så här:
Lite brädor finner jag under huset och endel får jag köpa nya. Detta limmar jag ihop fyra och fyra för att sedan såga ur hyllplanen. Jag grundmålar alla brädor och väntar med spänning på att få pröva där i trapphörnet.
Jag hamrar ut vinkeljärn för att fästa underbrädan och sidbrädorna. Skåpet ska även fästas med mina goda vänner vinkeljärnen. Vi använder toarullar för att få till en lagom glipa i underkant, när vi skruvar dit gångjärnen.
Och jag är så himlans nöjd. Först hade jag tankar att sätta en list runtom och måla in skåpet riktigt. Men vi gillar det så här. Lite rufft och så. Inte så fin i kanten, liksom en annan.
/Lovisa
Ett 16-stegs-projekt
Vi har en trapp, närmare bestämt 16 stycken trappsteg. Från våning ett till våning två, och visst sen har vi en bedårande vackert nedgådd trapp till källaren också, men den är renoveringsobehövlig. Vid inflytt såg den ut så här. Mariuanavarning på tapeterna och sjuttiotalets plasttäcke på stegen. Trappen beboddes dessutom av ett gäng djur, såsom jaktfalk, uggla och ekorre. Alla döda och uppstoppade,förskräckligt obehagliga och baksidan av att köpa ett hus med allt lösöre i.... Nåväl, här har vi iallafall trappen som den såg ut när vi flyttade in.
Vi befriade trappen från ditskruvade lister och spräckliga, förskräckliga tårtbitsutskurna plastmattor. Därunder fann vi till vår fasa sjuttiotalets värst tänkbara lim. Efter ett gäng olika försök med lacknafta, T-sprit och slipmaskin förstod vi att varmluftspistolen var det rätta vapnet. Så vi blåste på och andades antagligen in allt för mycket ohälsosamma ångor... Men trappen blev befriad och de uppstoppade djuren blev vräkta för all tid.
Vit färg till väggar och tak. Kent-rosa till ledstången, vit högblank golvfärg till de horisontella stegen och halvblank Bodvid-grön golvfärg till trappstegen. När vi målat det gröna och vita ångrade vi ganska snabbt att vi struntat i att spackla igen skruvhålen, så det var bara att dra på tre lager spackel och slipa loss med slipmusen för att sedan måla en gång till. Vad gör man inte för att få en glassig trapp.
Plötsligt sprudlade mitt huvud och jag "krejvade" ett hörnskåp istället för att samla damm på hyllplanet i trappen. Där det inte funkar att ställa någonting.... Så iväg till brädgården för att köpa lite brädor och ner i källaren för att hämta ett fönster vi fick med huset.
Det är ungefär där vi är idag... ,men min goda vän solen inspirerar just nu mest till bad och isbitsfyllt rosévin.
/Lovisa
Vi befriade trappen från ditskruvade lister och spräckliga, förskräckliga tårtbitsutskurna plastmattor. Därunder fann vi till vår fasa sjuttiotalets värst tänkbara lim. Efter ett gäng olika försök med lacknafta, T-sprit och slipmaskin förstod vi att varmluftspistolen var det rätta vapnet. Så vi blåste på och andades antagligen in allt för mycket ohälsosamma ångor... Men trappen blev befriad och de uppstoppade djuren blev vräkta för all tid.
Vit färg till väggar och tak. Kent-rosa till ledstången, vit högblank golvfärg till de horisontella stegen och halvblank Bodvid-grön golvfärg till trappstegen. När vi målat det gröna och vita ångrade vi ganska snabbt att vi struntat i att spackla igen skruvhålen, så det var bara att dra på tre lager spackel och slipa loss med slipmusen för att sedan måla en gång till. Vad gör man inte för att få en glassig trapp.
Plötsligt sprudlade mitt huvud och jag "krejvade" ett hörnskåp istället för att samla damm på hyllplanet i trappen. Där det inte funkar att ställa någonting.... Så iväg till brädgården för att köpa lite brädor och ner i källaren för att hämta ett fönster vi fick med huset.
Det är ungefär där vi är idag... ,men min goda vän solen inspirerar just nu mest till bad och isbitsfyllt rosévin.
/Lovisa
Pimpad mörkläggning
När man är som jag och lider av gardinallergi är det nödvändigt att finna andra lösningar för mörkläggning. Ikeas vita soluteslitande rullgardiner blir en bra och relativt billig grund. Och med dyrt (och billigt) inköpta spetsar och band blir det vita mer ombonat. Till en början sydde jag fast banden, men kom på att limpistol eller textillim är en både snabbare och enklare metod.
Så till vårat sovrum en spetsig variant...
Till femåringens rum en färgglad och barnvänlig gardin...
Och till balkongdörren sydde jag ihop en sådan spetsgardin (med spetstyg inhandlat för 25 pix på Röda Korset i Västerås).
Sådär ja. Lite mörkläggning avklarad utan vepor och kappor och längder och annat lulllull.
/Lovisa
Så till vårat sovrum en spetsig variant...
Till femåringens rum en färgglad och barnvänlig gardin...
Och till balkongdörren sydde jag ihop en sådan spetsgardin (med spetstyg inhandlat för 25 pix på Röda Korset i Västerås).
Sådär ja. Lite mörkläggning avklarad utan vepor och kappor och längder och annat lulllull.
/Lovisa
var dags rum, ett rum för var dag
Vi har två vardagsrum i huset. Det ena med trägolv och det andra med parkett. Antar att det med parkett sågs och byggdes som det finare av rummen. När vi flyttade in fanns där blomrandiga tapeter, en hel massa tavlor och möbler. I taket, takpapp som jag ju så gärna river ned. Vi målade matsalen (som vi kommit att kalla den) i ljusblå färg (ganska lik Robert i köket) och tv-rummet målade vi ljuslila. Takplanken vita och vips blev det två helt nya rum. Och med de stora skjutdörrarna emellan är det gott att välja om vi vill ha öppet eller stängt där vi umgås.
Med glassiga pasteller trivs möbler i teak. Och kolla strömbrytarna, med tillhörande skyddsskiva.
I matsalen finns fyra integrerade och helt fantastiska linneskåp. På Lenas loppis i Fjärdhundra fann jag tre stycken finfina handtag från Dannmark och i väntan på ett fjärde handtag får en lucka husera i källaren. Och batterilamporna ger go stämning där inne i skåpet mot kvällnigen.
Fina Edward, som jag i sentimentalt och av ren ilska bjöd alldeles för mycket för på auktionen i Långtora blickar ut över rummet från en loppishandlad hylla.
/Lovisa
Med glassiga pasteller trivs möbler i teak. Och kolla strömbrytarna, med tillhörande skyddsskiva.
I matsalen finns fyra integrerade och helt fantastiska linneskåp. På Lenas loppis i Fjärdhundra fann jag tre stycken finfina handtag från Dannmark och i väntan på ett fjärde handtag får en lucka husera i källaren. Och batterilamporna ger go stämning där inne i skåpet mot kvällnigen.
Fina Edward, som jag i sentimentalt och av ren ilska bjöd alldeles för mycket för på auktionen i Långtora blickar ut över rummet från en loppishandlad hylla.
/Lovisa
å så var det barnrummet
...som skulle tas om hand. Samma visa, takskiva rivas, schelack på träplank, spackla, slipa, dammsuga väggar.
Lite Robert på väggarna, efter ett lager vitt i hela rummet. Snart var det dags att belamra rummet med barngrejjor. Och utanför stod sedan en nyfiken unge och väntade på att få se sitt nya rum.
I sann "extremehomemakeover-anda" utbröt han ett "Oh myy good" och med handen för gapande mun gick han runt och tyckte det var sååå fint. (tacksam liten unge det där...)
/Lovisa
Lite Robert på väggarna, efter ett lager vitt i hela rummet. Snart var det dags att belamra rummet med barngrejjor. Och utanför stod sedan en nyfiken unge och väntade på att få se sitt nya rum.
I sann "extremehomemakeover-anda" utbröt han ett "Oh myy good" och med handen för gapande mun gick han runt och tyckte det var sååå fint. (tacksam liten unge det där...)
/Lovisa
det gror i vårat växthus
Med huset kom ett skruttigt växthus. Som utifrån sett liknar ingenting. Men med arbetsledaren Linda på besök och trots fantastiskt stel renoveringsrygg, lyckades vi makulera den trista jordfyllda växthuset och istället lägga stenplattor och inreda. Lite prylar kommer till varje dag. Ett och annat frö sås, och här och där kommer små gröna strån upp. En radio är inhandlad från Jysk och IKEAS fantastiska solcellsdrivna lampor gör mig glad varje kväll när mörkret faller på, och de tänds där inne i huset.
Där inne får jag faktiskt ro. Ro att sitta still en stund, lyssna på någon radiodokumentär eller bläddra i en av böckerna jag tagit ut. Köksalmenack från 1960 är en klar favorit.
/Lovisa
Där inne får jag faktiskt ro. Ro att sitta still en stund, lyssna på någon radiodokumentär eller bläddra i en av böckerna jag tagit ut. Köksalmenack från 1960 är en klar favorit.
/Lovisa
Att måla rosa
Ok, vi har målat rosa i den "nygamla" köksdelen, även kallad serveringsgången. Hade ju drömt om att få glida fram i ett rosaskimrande kök. Nåja, det blev JÄVLIGT rosa. På bilderna ser det rätt så fint ut ser jag nu, men i verkligheten får man en rosa chock med stort R när man kliver in i det lilla rummet. Det är ROSA! Lite väl.
Hur kommer det då sig att vi valde en så jäklarns rosa färg. Jag skyller på snubben i färgdisken. Så här var det. Vi stod och valde mellan denna rosa färg och en mildare variant. Och han säger att den vi nu valt är "väldigt rosa, ska ni verkligen ha den?" och den kan han inte rekommendera oss. I våra hjärnor föds då misstanken om att den här människan står här och säger att vi är TRÅKIGA, att vi är såna som inte vågar måla galet rosa hemma och att vi därmed inte vågar en hel massa andra saker som till exempel bungy-jump-hopp, spontana jorden-runt-resor och vilda swingpartyn och allt annat crazy jag nu kan komma på. Vad tusan är det han står och påstår! VI ÄR INTE TRÅKIGA, klart vi tar den galet rosa färgen! Köper 5 liter för att vara extra crazy desssutom. Han ska veta hut!
Och nu står vi här i vårat rosa rum och det sticker i ögonen. Det blev så himlans rosa. Och det är bara att erkänna, vi är liiiiite tråkiga kanske. En eller två nyanser (eller säkert vitt kanske?) får det nog bli ändå. Och ingen jorden-runt-resa heller för den delen. En lagom 2-veckors tripp till typ Vietnam om något år då ungen är större blir lagom crazy och en 3-liters ljuuuuusrosa färgburk får duga för nu.
/Annika
låt oss liksom svalorna och bygga oss ett bo
Vi tar tag i vårat sovrum. Heltäckningsmattan har gjort sitt och tapeterna rivs ned av ett par femåringar.
Med renoveringen har jag blivit ganska proffsig på att spackla. Det är förövrigt ett fantastiskt fenomen, spackel. Supersmart faktsikt. Taket schelackade vi och rollade sedan vitt. Ett vitrollat trätak ger ju ett sånt skönt lugn åt ett sovrum.
Min rosa walkincloset lyser som ett smycke i rummet och väntar på att passa bättre in med renoverat rum. Vi slipar lite på elementet och målar det vitt. Ett stycke vävstol kastas snart ut genom fönstret för att styckas och bli ved till kalla dagar. Till vedspisen, men också till den lilla kamin vi planerar att köpa i sinom tid. Pellets är smart, men doften av ved i eld är svårslaget, trots konkurens av billighet eller effektivitet.
Ett sovrum tar form. Femåringen såpar trägolvet innan sängen bärs in. Och en loppaholics prylar finner sina platser och landar. Och så också jag. 
1. Maria och Jebus trängs med BRIO-clown. 2. Och lapptäcket har funnit ro. 3. Härlig plåtlampa vi fått av säljarna till huset mittemot. Också där skulle ett gammalt hem städas ur. En och annan trasmatta och pelargon blev vår. 4. Mormors gamla låda döljer mobilladdare och andra fulheter. 5. En plats för vila och ro 6. En niomånaders marodör som har förmågan att störa punkt 5s innehåll.
1. Gammalt plåtlampefynd, 50:-. 2. Femåringens första riktiga krukblomma som han fick från de säljande grannarna. Å vaouu vilken fin, utropade han och gick stolt hem med den. 3. Ett äppelskåp fick vi påköpet med huset. Passar finfint till det vita. 4. Indiskas underbara hängare vändes uppochned och vips har vi fått fina dörrhantag till garderoberna. 5. En ung pelargon växer sig snart stor. 6. En av ungefär 2000 trasmattor som vi fått med huset, och grannarna mittemot. Underbara färger och alldeles alldeles oanvänd. Tror minsann att tantan haft någon slags vävpsykos. 7. Ett lugn är skapat. 8. Jebus och så den där sista måltiden av gips pryder min sänghalva.
Så likt svalorna bygger vi oss ett bo. Ett steg i taget, och ibland lite här och där. Min renoveringsuniform är kantad med smuts och färg, naglarna är lortiga och fingrarna torra, men jag är glad! Skorstenet är ockuperat av en kajfamilj som också tycks tycka om våran kåk, och det återstår att finurla ut hur vi ska få dem att flytta och bygga sitt bo någon annanstans.
/Lovisa
Det tar sig...
...sa pyromanen, och också jag.
Köket börjar ta form och golvet väntar på att få bli bonat och polerat. Svärmor konstaterade minsann att vi "aldrig skulle få golvet fint" så ni förstår ju hur viktigt det är att faktiskt få det perfekt. Jag söker i butiker efter linoleumbehandling utan resultat. Men skam och sånt till den som ger sig så fort.
Gosedjuret Bibbi glömdes och vilar bredvid Ernst i gamfåtöljen. Gråa och fina tar de sig ett gäng tupplurar.
Örterna börjar gro och mitt drömmars kyrkfönster har fått lite fason. Se bara hur vackert färgerna sprider sig med solens hjälp.
Så det tar sig, det gör det. Men fingrarna blöder och nacken min meddelar sitt missnöje. Inget mer takmålande, manar den. Men jag slår dövörat till, tak ska målas. (och väggar, och golv, och lister, och dörrar, och möbler......och och och....) Skriv upp det!
/Lovisa
en skitsak
Egentligen är det en skitsak. Men en toalettsits av svart bakelit gör ivarjefall mig lite gladare.
Och att få smygkika lite under en plastmatta och med slipmusen få fram lite fantastiskt trä. Även fast det är 15 yberbreda trappsteg kvar, så känns det i varjefall hoppfullt. (föresten är slipmusen ett fantastiskt fynd från Ö&B för 99 riksdaler!! ett måste för ALLA) När trappen är slipad och målad kommer den, likt solsmält glass locka oss upp eller ner. För övrigt så ska också cannabisblomstertapeten målas om, ifall någon (likt oss) mått psykiskt dåligt av åsynen av den.
Att slita bort en fyrtioårig plastmatta för att åtminstone få glutta lite på trägolvet i köket. Rama in den lilla lilla springan med fingrarna, kisa och tänka vitt, det är fint! Och att lite senare få nys om att det emellan trä- och plastgolv huserar fina linoleumplattor gör min dag.
/Lovisa
Och att få smygkika lite under en plastmatta och med slipmusen få fram lite fantastiskt trä. Även fast det är 15 yberbreda trappsteg kvar, så känns det i varjefall hoppfullt. (föresten är slipmusen ett fantastiskt fynd från Ö&B för 99 riksdaler!! ett måste för ALLA) När trappen är slipad och målad kommer den, likt solsmält glass locka oss upp eller ner. För övrigt så ska också cannabisblomstertapeten målas om, ifall någon (likt oss) mått psykiskt dåligt av åsynen av den.
Att slita bort en fyrtioårig plastmatta för att åtminstone få glutta lite på trägolvet i köket. Rama in den lilla lilla springan med fingrarna, kisa och tänka vitt, det är fint! Och att lite senare få nys om att det emellan trä- och plastgolv huserar fina linoleumplattor gör min dag.
/Lovisa
Bye bye Elle Interiör
Så bye bye Elle interiör och alla andra inredningstidnigar som jag knarkat under årens lopp! Pippi-filmerna räcker gott för mig.
/Annika
nya planer för köket...
Jag petade lite nonchalant på resterna från plastmattan som satt kvar i vad jag trodde bara var skyddsskivor över trägolvet. Och vad kände jag? Jo något klinkande när jag pillade med spackelspaden. Fram kom en bit turkos yta. Snabbt (såklart för sån är jag) ögonmätte jag lite åt höger och testade där för att se om det månne fanns en annan kulört en bit bort. Och banne mig, fram kom det vita.
Så nya planer för köket blev det när jag mellan plastmattan a´la fult sjuttiotal och trägolvet fann linoleumplattor i mörkturkost och krämvitt. Det är ju helt fantastiskt, med tanke på färgvalet "Robert" i köket som ju också är turkost, om än betydligt ljusare. Ett golv från det ljuva femtiotalet som i bergis fem decennier legat i ide i väntan på att vi skulle bosätta oss och befria det från sjuttiotalets tunga plastmattebörda.
Så nu har jag slitit hela dagen. Ångat med svärfars tapetborttagningsmaskin, skrapat och hällt på en och annan rödkryssad vätska. Armar och ben kliar och är rödflammiga, men vad gör man inte. När sambon min kom hem tog han vid och ångade sig svettig. Nu klibbar vi fast överallt så nästa steg är att få bort limmet. Ge mig bra tips på det är ni fina...
Vi har dock ett problem. Då jag till en början fokuserade på att få fram träplanken, slet jag bort en bit av golvet och nu vill vi ta bort den fula tröskeln och istället placera något där som täcker en bit in i köket också, dvs över mitt misstag. Tacksam för förslag för vad vi kan använda oss av där...
/Lovisa
Så nya planer för köket blev det när jag mellan plastmattan a´la fult sjuttiotal och trägolvet fann linoleumplattor i mörkturkost och krämvitt. Det är ju helt fantastiskt, med tanke på färgvalet "Robert" i köket som ju också är turkost, om än betydligt ljusare. Ett golv från det ljuva femtiotalet som i bergis fem decennier legat i ide i väntan på att vi skulle bosätta oss och befria det från sjuttiotalets tunga plastmattebörda.
Så nu har jag slitit hela dagen. Ångat med svärfars tapetborttagningsmaskin, skrapat och hällt på en och annan rödkryssad vätska. Armar och ben kliar och är rödflammiga, men vad gör man inte. När sambon min kom hem tog han vid och ångade sig svettig. Nu klibbar vi fast överallt så nästa steg är att få bort limmet. Ge mig bra tips på det är ni fina...
Vi har dock ett problem. Då jag till en början fokuserade på att få fram träplanken, slet jag bort en bit av golvet och nu vill vi ta bort den fula tröskeln och istället placera något där som täcker en bit in i köket också, dvs över mitt misstag. Tacksam för förslag för vad vi kan använda oss av där...
/Lovisa
Det fanns en kattvind till...
...som jag kvistlackade och sedan rollade vit. Tak och golv och väggar. Vitt vitt vitt. Och så skruvade jag upp ett gäng från min tidigare stringhyllepsykos. Nu istället för spridda i vartenda rum, samlade på ett och samma ställe och med funktionen förvaring. Här ska jag sy lapptäcken och småkläder. Tapetsera småskåp och pyssla med sånt jag tycker bäst om. Såklart har jag skruvat upp en gammal radio som sällskap. Lite psykotisk är jag nog allt. Men P3 är min goda vän.
Om ni undrar över korset så kan ni få lite historia här. Jag är inte vidare värst kristen.
1. Med huset kom en ybergammal symaskin av modell "HUSQVARNA superfin", och till den finfina flaskor symaskinsolja. Så ock Hollywood-glansen! Underbara kreation! 2. Jag har börjat packa upp mina fina tyger som tidigare gömts uppe på vinden i Sumpan i random kartonger. "Tillsammans blir de, en hel hög", som en god vän hade formulerat det. 3. Skrivbord med finfin stol och ett fönster att blicka igenom och få ljus utav. 4. Bra belysning behövs till sena kvällar när solen inte står pall. 5. IKEAs underbara plåthink med lock. I köket har vi en till kattmaten. Och den fungerar till det mesta, leksaksförvaring, papperskorg, vanthink... köp den! Och nej, jag har inte provision från IKEA. ; ) 6. Fin kryddhylla agerar trådförvaring. Jag går aldrig förbi en kryddhylla med schyst pris utan att ta den under armen hem. Drömmen är att ha ett helt gäng på varandra som en prylbyrå! 7. Småfolksklänningar. Som snart kommer ut till försäljning. Den främre, en ljuvlig favorit! Ibland får lillungen bära den och vi önskar att världen var mer tillåtande så han kunnat få ha den kvar.
/Lovisa
Om ni undrar över korset så kan ni få lite historia här. Jag är inte vidare värst kristen.
1. Med huset kom en ybergammal symaskin av modell "HUSQVARNA superfin", och till den finfina flaskor symaskinsolja. Så ock Hollywood-glansen! Underbara kreation! 2. Jag har börjat packa upp mina fina tyger som tidigare gömts uppe på vinden i Sumpan i random kartonger. "Tillsammans blir de, en hel hög", som en god vän hade formulerat det. 3. Skrivbord med finfin stol och ett fönster att blicka igenom och få ljus utav. 4. Bra belysning behövs till sena kvällar när solen inte står pall. 5. IKEAs underbara plåthink med lock. I köket har vi en till kattmaten. Och den fungerar till det mesta, leksaksförvaring, papperskorg, vanthink... köp den! Och nej, jag har inte provision från IKEA. ; ) 6. Fin kryddhylla agerar trådförvaring. Jag går aldrig förbi en kryddhylla med schyst pris utan att ta den under armen hem. Drömmen är att ha ett helt gäng på varandra som en prylbyrå! 7. Småfolksklänningar. Som snart kommer ut till försäljning. Den främre, en ljuvlig favorit! Ibland får lillungen bära den och vi önskar att världen var mer tillåtande så han kunnat få ha den kvar.
/Lovisa
ett kök har tagit form
I några dagar har jag helt fokuserat på köket. Slitit som attan. Rivit bort gamla tapeter (förlåt, ni som gillade dem. Jag gjorde det först också, men får nöja mig med de rullar som ligger på vinden), spacklat, slipat, grundmålat och lackat. Kakel från det "fula" sjuttiotalets era (ni vet det bajsbrunsspräckliga och mörka sjuttiotalet, inte att förväxla med det ljuva storblommiga och färgglada) har jag grundmålat och vitlackat. Det går!!
Vännen Linda har stått med piskan och fått mig att fokusera. Flera gånger försökte jag slinka iväg och börja med något annat. För trappen, hallväggar, tvättstugan har skrikit efter min uppmärksamhet och mina penseldrag. Men Linda har, som den arbetsledare hon är, stirrat mig tillbaka till min plats i hemmet, köket. För en tid i varjefall. Linda målade element och tog tag i finliret som jag, med min dampighet har så svårt med.
Och nu börjar det likna nåt. Min tanke var att få fram ett glassigt och ljust kök att vistas i. Jag ville ha ett litet bord för ensamkaffe innan jobbet, vita luckor med gammelrosa innanmäte. Gömmor för romantiskt porslin och prickiga koppar. Bordet hittade jag uppe i en av kattvindarna och med lite vit färg vaknade det till liv. Den rödvita bänken tror jag har stått som bihang till en gammal vävstol. Jag bättrade på det vita lite, men fullkomligen älskar den som den är.
Egentligen tycker jag inte om riktiga blommor (eftersom jag jämt dödar dem), men det passar så fint i det "nya" köket. Sambon köpte oss en SelmaLagerlöf-blomma och svärmor min hjälpte mig att sätta ett skott från blomman i ett glas bredvid. I sommar kanske det finns två. (se för övrigt de ljuvliga strömbrytarna som jag önskat mig förr)
1. Kryddhyllan har fått bramendålig lackfärg på sig, dvs miljöfarlig men så förbannat mycket bättre än den miljövänliga. varför är det så? Någon som har ett tips på BRA miljövänlig lackfärg? 2. Underbara strömbrytare och en hängare av plast som vi hittade i garaget. 3. Blomster från påsk och ett nymålat bord. 4. En finfin pendelklocka som vi fick med huset. Med dongdong-ljud, men tyvärr är det nåt fel som är trasigt, som gör att den stannar. 5. Den snyggaste bänk jag sett! Och vi fick den!
1.I källaren fann jag en plastmatta som kommer passa som handen i handsken (en lagom stor förstås, alltså handske) 2. Vedklabbarna har fått sin plats i en gammal zink-hink (!!) och det fantastiska är att vedspisen fungerar galant. 3. En följetong. Skoltaveltavlan har fått ett kedjehäng 4. Mårbacka-pelargon! Min första!
Det som saknas i köket är Ticka standard-handtag till skåpen, en ny spis (som inte har ingrodd mat från 3 decennier) och golv. Nåja golv finns där under plastmattan som fyllt sin funktion som täckare, men det ska målas och väntas ut innan det kan avnjutas och beträdas. Sedan vill jag ha en Doktor Westerlundsblomma(eftersom vi faktiskt numera bor i Enköping), doften av nykokt kaffe och lite radio på det. Sen är köket kirrat!
/Lovisa
det är fint att ha en balkong
där vi kan sitta och se ut över byn. Och där solen värmer och får oss till att kisa.
På balkongen trivs vi, hela familjen. Katterna blundar emot solen och femåringen tar låtsasbilder med en kamera vi fick med huset. Pinnstolar och ett litet bord suktar efter lite färg. Inte UV-relaterad sådan förstås.
/Lovisa
På balkongen trivs vi, hela familjen. Katterna blundar emot solen och femåringen tar låtsasbilder med en kamera vi fick med huset. Pinnstolar och ett litet bord suktar efter lite färg. Inte UV-relaterad sådan förstås.
/Lovisa
mysiga kattvind
Lycka för ett par ungar är att få leka i ett litet rum inrett som en minihus. Och då ett par mammor kommer påbesök med påskmust och glass. OCH stannar kvar en stund.
/Lovisa
/Lovisa
vi har lite trädgård också
det är fint. Nu måste vi bara lära oss att sköta den. 
/Lovisa
att finna skatter under mattor
det är härligt. Och att slita bort en platsmatta från en kattvind. Leta igenom allt lämnat och lite då och då finna små skatter. Det är ungefär i det stadiet vi är nu.
Upp och ner springer vi, men prylar till sina platser eller till återvinningen. Det börjar bli lite ordning, men för en besökare ser det nog ut som kaos. Ett par femåringar visar sig också vara attans duktiga på att riva bort tapeter. Vi säger att de leker fuskbyggarna och sliter och drar i de gamla tapeterna.
1.Koppar med fat precis i min smak, Florian GEFLE 2. Ett helt gäng med hattar att leka med. 3. vas, SKRUF 4. Fin, fungerande och för stora och små rolig kvittoskrivare. 5. Glasburk i underbar grön färg 6. Finfin vattenkanna, från Kockum, vi har en matchande kastrull 7. Fantastiska tallrikar som passar oss perfekt då alla våra är trasiga och jag inte funnit några nya än. Och så bara älskar jag dessa. Evy Rörstrand.
Det känns lite för bra för att vara på riktigt allt detta. Vi fann ett hus att tycka om och leva i. Vi fick det till ett mycket sparsamt pris och huset lämnades till oss fyllt med härliga ting från förr. Vi kommer bort från stan och till råga på allt så sägs att det i grannhuset huserar till liten femåring.
/Lovisa
att flyttpacka och för en stund skippa NEJTACKingenreklam-lappen
Det är dags att packa. Nåväl, jag har ju redan börjat med några kartonger. Men det är mycket kvar. Jag lägger ner en pryl och längtar efter att det är dags att plocka upp den igen. I en ny kommun, ny stad, nytt hus... Nytt liv?
Jag brukar slösa några extra riksdaler på att ringa spådamen Sirkku Björklund för att få lite guidning i livet. Hon har alltid sagt att vi inte ska bo här i lägenheten då den har nummer 9. Och nummer 9, det är inte bra att ha som husnummer. Hon förklarar det som ett ständigt lågtryck. När jag idag ringde Sirkku och hon typiskt nog (eller förväntat) frågade om numret på nya huset, var det knappt att jag vågade höja rösten. För det är 9 igen. Hon trodde att jag kanske kunde leva med det i och med att jag minsann är en sjua... men det kunde vara svårt.
Nåväl, det känns bra i hela min kropp i alla fall. Jag känner lättnad och hopp. Jag njuter av att organisera flyttkartongerna och gör ritningar för hur vi ska inreda och måla. Fastän jag vet att jag inte ens kommer titta på de noga planerade attgöralistorna. Kanske behöver jag just det där nedskrivandet för att få kontroll. Kanske behöver jag få strukturera med pennan.
Stora ungen slår varsamt in sitt köks husgeråd i tidningspapper. I dagarna har vi rivit ned "NEJ-TACK-INGEN-REKLAM-LAPPEN" och vips har golvet framför dörren fyllts av inslagspapper till sköra glas och koppar. Praktiskt va?!
/Lovisa
Jag brukar slösa några extra riksdaler på att ringa spådamen Sirkku Björklund för att få lite guidning i livet. Hon har alltid sagt att vi inte ska bo här i lägenheten då den har nummer 9. Och nummer 9, det är inte bra att ha som husnummer. Hon förklarar det som ett ständigt lågtryck. När jag idag ringde Sirkku och hon typiskt nog (eller förväntat) frågade om numret på nya huset, var det knappt att jag vågade höja rösten. För det är 9 igen. Hon trodde att jag kanske kunde leva med det i och med att jag minsann är en sjua... men det kunde vara svårt.
Nåväl, det känns bra i hela min kropp i alla fall. Jag känner lättnad och hopp. Jag njuter av att organisera flyttkartongerna och gör ritningar för hur vi ska inreda och måla. Fastän jag vet att jag inte ens kommer titta på de noga planerade attgöralistorna. Kanske behöver jag just det där nedskrivandet för att få kontroll. Kanske behöver jag få strukturera med pennan.
Stora ungen slår varsamt in sitt köks husgeråd i tidningspapper. I dagarna har vi rivit ned "NEJ-TACK-INGEN-REKLAM-LAPPEN" och vips har golvet framför dörren fyllts av inslagspapper till sköra glas och koppar. Praktiskt va?!
/Lovisa
