Det blir ju så sjukt fina bilder! Och jag tänker att det funkar lite som en bilddagbok. Om några år kommer det vara så otroligt roligt och nostalgiskt att titta tillbaka i instagram-albumet. Gå med vettja! Jag finns under namnet brendachenowith som sagt.

/Annika

Jag har inte varit så bra på det. Att ta hand om mig och min kropp. Har aldrig tränat eller tänkt på vad jag stoppar i mig. Druckit öl och vin och smaskat chips och choklad mest varje dag. Tänkt skitsamma liksom.

Men någonting har hänt. Kanske hänger det ihop med att jag fått två fina kids. Att jag måste orka hänga med i deras tempo. Eller så har jag blivit vis med åren. Eller så var det för att jag helt enkelt hade så satans ont i ryggen efter andra ungen. Jag tänkte att jag kommer gå sönder innan jag ens fyllt 40 (7 år kvar dit men ändå) om jag inte gör något. Nu. Så jag köpte ett Friskiskort och ett par sjukt snygga löparskor. Och på den vägen är det. Tro inte att jag börjat tokträna bara. Typ 2 eller 3 gånger i veckan. Det duger för mig. Någon renlevnadsmänniska har jag knappast heller blivit. Bara slängt in lite bättre mat och lite mindre alkohol.

Och det kanske inte är så dumt ändå. Att röra lite på sig. Att äta hyfsat okej mat. Att ta hand om sig. Jag mår bra och bättre ska det bli. Och det är helt klart värt det.
/Annika

Den är min. En Volvo Duett anno 64. Rostig och dann, men inget utbytt nyfult.

I fredags tog jag med mig barn och min bror i bilen och åkte ut till Rosenhill café och trädgård, nära Ekerö. Satan i gatan vilket ställe alltså! Väl värt ett besök kan jag lova.
Titta här:

Här på verandan kan man chilla med en helt otrolig utsikt över åkrar och vackra växthus. Där är min bror förresten.

Är man lite frusen av sig går det lika bra att slå sig ner bland omaka stolar och bord inne i ladan som också innefattar själva serveringen. Rödbets- och getostpajen vi åt till lunch var gudomlig. Chokladtårtan till efterrätt likaså.

Det finns också en mysig gård alldeles utanför och enligt ryktena spelas det ibland livemusik om sommarkvällarna. På gården finns också en liten ge- och taloppis. Lämna en sak och ta med dig en annan hem, sympatisk idé tycker jag.

Lilla ungen chillade loss på verandan, men nu till det viktigaste! Enligt storungen i alla fall. På terrassen finns en rutschkana där barn (och vuxna!) kan glida ner efter en mysig fikastund...

...där nedanför ladan ligger ett växthus med finfina sittplatser och även några kaninburar och frigående hönor och tuppar.

Det kommer bli både en och två tripper dit igen i sommar för vår del. Vilket ställe!

/Annika

 

igen. Det ska loppisinhandlas vackra blommiga tallrikar. Och sen ska jag gå loss på dem med hammaren. Ett nytt projekt i görningen och jag vill bara le.

kan en få för många.... nopes. och kan en motstå en sådan här skönhet? icke.

jag umgås mest med Maj. Jag promenerar och far runt i solsken och ler.

Jag såg på en blogg någon gång om ett smart sätt att spara ungarnas teckningar. I ett album helt enkelt. Jag har klistrat in storungens finaste verk i ett album från de första teckningarna och framåt. Så kul att titta i för både honom och oss. Och så slipper man massa teckningar som bara ligger och dräller överallt. Ärligt talat slänger jag en del fast det gör ont i hjärtat. Men man kan inte spara alla! Och de mest minnesvärda hamnar ju i albumet. Ett bra tips va?!

/Annika

Nu när det blivit så lätt att fota med mobilen ska jag passa på att visa er hur det ser ut hemma hos oss. Just nu. Om några månader kan det ju se annorlunda ut.

Hej! Hur mår ni? Jag finns på instagram nu om någon vill följa. Under namnet brendachenowith. Den som vet vilken tv-seriekaraktär det är utan att googla får en extra plats i mitt hjärta. Än så länge finns där bilder på mina barn, världens finaste glasskiosk, blommor och en kyrkogård. Så kan det vara. Just där i livet är jag. Fler bilder ska det såklart bli, inte minst från sommarens loppisturer! Välkommen!

/Annika

Jag har fotat en del med telefonen. Det blir fint. Och glad över att bo i huvudstaden är jag. Här på väg till Fotografiska.

Utemöblerna har fått komma ut ur källaren. Som jag älskar våren! Här picknick på gräsmattan.

Det har varit kepspremiär också. Han sover med den på kan jag berätta!

Lillebror växer så det knakar. Plötsligt tränar han på att krypa och vi fattar ingenting. Men jag skriver dagbok om allt. För att minnas. Och sicken glad unge vi fått! Den här gången med.

Magnolian blommar. Och den röda trehjulingen har bytts ut mot en grön riktig cykel.

Jag, min bror och minsta fikade på Tyresö slott. En sådan grön kakelugn önskar jag mig!

Jag var i hemstaden också. Vet inte om det någonsin kommer att sluta vara sorgligt.

/Annika