gör mig lamslagen. Jag försöker sitta still utan att få dåndimpen. Försöker se Annikas tips, Mumin & havet, utan att göra något annat samtidigt. Det går inte, plötsligt pekar fingrarna mina fram nya fönster på laptopen och jag passar på att skriva lite samtidigt som jag lyssnar på dokumentären. Måste kanske inte titta hela tiden. Och jag passar på att lyssna lite på radio också, och vika kläder....och....och...



/Lovisa

Just nu finns det möjlighet att se den underbara dokumentären från 1968 om Tove Jansson och hur hon lever bohemiskt ö-liv i finska skärgården tillsammans med sin älskade på SVT-play, här!!

Jag vill ju också bo på en ö, röka cigaretter (synd att det inte är så bra för hälsan), dricka vodka (inte heller bra för hälsan), dra upp båten under rådande storm (helt ok för hälsan) och dansa jazzigt med min katt. Å andra sidan blev Tove nästan 87 år gammal så så farligt kanske det inte är att röka och dricka vodka? Hur som helst, se denna dokumentär! Själv ska jag se den så många gånger det bara går innan den tas bort, tror jag har en månad på mig. Och ni, skippa gärna introt där en kladdig Arne Weise intervjuar Margareta Strömstedt (som gjort filmen), förutom historien om hur Maggan lyckades övertala Tove att få göra filmen så är Arne mest bara jobbig och tja, kanske lite full? På vodka månne?

/Annika

Idag har jag känt mig så jäkla tacksam. Inte bara för att det schackrutiga köks- och hallgolvet snart är klart (men satan i gatan så snyggt det blir, kunde man vara kär i ett golv så är jag det nu) utan för allt det där andra. För ungen som bara ler och ler och lyser upp mina (och nya förskolans enligt personalen där!) dagar. För sambon som klipper gräset och är snäll och kramig och kommer med en chokladbit efter maten. För att vi får vara friska (ta i massa trä!) och för att till och med min gamla lilla pappa verkar ha piggat på sig de senaste månaderna och att min bror råkar vara en av de bästa bröder man kan önska sig och att jag i sambons familj har fått så många fler fina människor att ha nära. Och så galet tacksam är jag över mina vänner som står ut med mina eremitperioder och som finns kvar i vått och tortt och blött och stött. Och också tacksam för fina läsare som skriver fina saker som får en att våga och skriva och satsa.

Vet ni, idag var jag till och med tacksam över att ungen kissade lite på golvet alldeles innan läggdags. För tänk att inte ha den där ungen som kissar lite på golvet ibland. Tänk. Nä fy tusan, hellre lite kiss på golvet än ett rent helvete. Eller hur var det nu... Ni fattar.

Tacksam är jag iallafall.

Här ser ni ungen alldeles innan kissfadäsen. Fin va?

/Annika

det är ok att du kommer nu. Jag har lärt mig att leva med dig och lyckats skiljas ifrån sommarens frihet och lättsamhet. Från sommarens varma lata dagar och svalkande mälarbad. Från daggiga mornar i morgonsol och ifrån kanske lite väl grillad halloumi och rosévin med sockerdricka. 

Nu ska vi börja om och starta upp. Ni vet, göra om och göra rätt. Nystarta och köpa stickat och dricka te. I Lyckebo väntar skyddsängeln på friska vindar och på snö. Några år till håller hon, det tror jag. Och några år till håller jag.









/Lovisa

Tänk er de briljantaste fynden från en herrans massa loppmarknader och auktioner. De där ljusglimtarna i loppissörjan som gör en så himla glad. De som ger loppisorgasmer och lyckorus. Tänk er dessa på en och samma plats, under ett och samma tak, och du har Lata Pigan, Margareta Backström Öbergs skattkammare.
It's all vintage!

Två ladubyggnader proppfulla med saker från förr. En explosion av vackerheter som Lata Pigan åker land och rike runt för att finna. Det är bara att kliva in i ett himmelrike för vintagefantasten. 60-70talets plast, melamin, ljuva Marimekkotyger, porslin från Rörstrand, Bumlinglampor, vintageklänningar, stringhyllor, radiogrammofoner, speglar. Det mesta och det bästa.

Jag hittar ägarinnan på den soldränkta övervåningen där stora fönster ramar in landskapet utanför likt tavlor. Grova träbalkar upp i nock mot ljusgrå takplank och vitmålade väggar och längder med trähyllor. Margareta flyttar på en och annan tallrik, viker en bunt blommiga tyger och rättar till och städar upp.
På borden trängs åtaliga varianter av Rörstrand, Stig Lindberg och liknande ljuvliga pjäser. En långsida längd med Evald Dalskogs Telluskrukor. Hyllvis med porslin och glas, hela väggar med vintagetyger i alla dess mönster och kulörer. Åtskilliga metrar med vintageklänningar och klackskor sjuttiotalets plast och bakelit, Bruno Mathsson, nödvändigheter och vackra prylar. Bruksattrialjer och ren skönhet.

kuriosa: 1984, då 50-60talet var omodernt och billigt bad Margareta sin far att hyra ett lager åt henne, så att hon kunde fylla upp med de dåvarande "ute"möblerna. Tillexempel Arne Jakobssons Ägget för en femtiolapp. ”Jag hade varit miljonär idag, men pappa tyckte inte det var en bra idé.”


1. Plastic Fantastic! 2.Härlig soffa från 60talet, 5000:- 3. Stapelbara finstolar. 4. Underbara plast. 5. Plåtlampa med fantastisk SLÄCK-påminnelselapp.


1. Härlig fläkt. 2. Kurvig donna som shejkar drinken. 3. Brödrost 4. Tidningsställ på rött fällbord. 5. Finfin plastfåtölj. 6. Kolla in snurrfåtöljen!

Lampor i alla dess slag. För alla nycker och smaker. Utom nytt förstås.

Ovan: En ren skönhet, din för 3500 pix. Min absoluta favorit!

"Romantic, psycadelic, classic, custom tailored"

1. Klackade skor i mängder 2. Rutigt, randigt, blommigt, prickigt.. 3. Romantiskt, psykadeliskt, klassiskt, välsytt 4.En näpen donna i sött prickigt. 5 Inspirerande skyltning som lockar till fest, till utklädnad, till vardags och till lyx.

"The art of vintage treasure hunting"

Margareta beskriver förmågan att loppisfynda som en konst. "På loppis måste du använda en massa sinnen på en gång. Du måste vara koncentrerad och ta snabba beslut. Du får snabbt leta reda på i ditt inre arkiv och göra bedömningar huruvida kvalitet, material och design. Det finns ingen du kan fråga, inget facit. Ingen leverantör att förlita sig på. Du måste lita på dig själv." Och Margareta återkommer igen till sin barndoms skattsökarlustar: ”Det oväntade är spännande. Man vet aldrig vad man ska hitta.”

Ni vet då vi finner något "nytt" på loppis och sedan plötsligt ser dessa ting ideligen. "Det är inte så konstigt, förklarar Margareta, hjärnan har inte reagerat på objektet förrut, det existerar inte i dess reportear. Det går inte att ta in allt. Det gäller att kunna svepa med blicken över marknader och loppisar. Det är inte ”guds finger” som hjälper dig till fynden, det är vana och proffsighet.

Ibland vänder Margareta på en marknad och tittar från andra hållet, bara för att se en annan bild av prylarna. "Det gäller att kolla från olika håll, se hur saken känns." Medan orutinerade loppissökare kan behöva lång tid på sig att syna ett ställe, berättar Margareta hur hon snabbt ögnar efter möjliga godbitar.

"The story of the Lazy Made"

Lata Pigan har funnits i sex år. "När vi renoverade huset sa jag någon gång att det är lättare att bära ut grejjer och sälja dem än att damma dom. Och så föddes namnet Lata Pigan." Jag är en lat piga, säger hon sittande med benen uppkastade på en pall och med en bok i knäet. Tidigare hade Margareta också en butik inne i Enköping, men den har hon nu gjort sig av med med den relevanta förklaringen ”Det är svårt att ha två ställen att lata sig på”

"She may have the largest collection of vintage fabric in Sweden"

Hälften av alla som kommer har blivit rekomenderade av kompisar och är förtjusta i 1900-talsprylar och knasiga saker, textilier, kläder, etc. En del ser bara skylten och kommer in. Och Margareta har ett gäng som kommer för tygerna. ”Jag kan ha det största utbudet av vintagetextilier i Sverige.”

Intresset för textilier grodde under Margaretas tid på konstfack, med planer på att bli designer och här finns tyger till alla tänkbara rum och miljöer. I alla slags färger, mönster och märken. Marimekko, NKs textilkammare, Viola Småsten, Sten Markelius, Tuppens, Stobo, Mölnlycke, Ljungbergs och ETT Stig Lindbergtyg. (först till kvarn...)

"The Rolls Roys of Silk scarves"

Margareta själv samlar på det franska sadelmakarföretaget Hermés sidensjalar. Sidensjalanas Rolls Roys som en gång i tiden uppsyddes som stamkundssjalar. Margareta har idag 34 stycken som alla är loppisfyndade för 5-10kronor till ett snittpris på 17,50 styck. Vanligtvis kostar dem mellan 1000 och 3000kr.

"Det är väl män som varit otrogna i Paris som köpt hem till sina fruntimmer som i ilska slängt dem."

Margareta oroar sig för hur många fina ting som hänger löst bland hus och hem och hur förståelse kan saknas för gamla ting. "Det flyter omkring värdefulla saker som inget vet vad det är. Efter en skilsmässa eller ett dödsfall lever sakerna farligt." Margareta fantiserar om att någon arvinge finner sjalarna i byrålådan: ”Vad är det här för skit, Pelle ska du ha den här trasan till moppen?”

En kund ska betala för en orange vas men den lata pigan tycks inte ha växel så det räcker. Kunden får bli skyldig ett par tjugor och Margareta säger att det ju blir en anledning att komma åter och avslutar med ”Är man lat så är man.

"The lack of bottle opener in a house full of everything"

”Ironiskt vis, i de stora mängderna av tingestar hittar inte Margareta någon öppnare när hon bjuder mig på en hallonsoda så flaskan får jag öppna med en kniv. Och så lämnar jag den lata pigan, full av intryck och inspiration, med en blommig förklädesklänning rikare och på en marknad dagen efter köper jag en sjuttiotalig öppnare till Margareta, som jag ska lämna vid nästa besök.

/Lovisa