Veckorna går. Jag gick söder runt en dag, med en av mina finaste vänner. Jag är så glad att hon är just min vän. Att jag fått äran liksom. Vi stannade på en liten antikaffär och burken ovan fick följa med hem för en femtiolapp. På köpet fick minsta en liten stickad blå mössa av den snälle affärsinnehavaren. Bara en sån sak.

Och så läste jag en bok häromdagen. En till, den fjärde på några veckor. Precis en dag tog det att läsa den här. Skakad blev jag, av att någon tänkt exakt som jag. Alla ord var ju mina. Jag ska läsa den en gång till innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket. Jag kan ha missat något. Älskade bok. Tack  för tipset Sophie.

Tänker att den ärvda teservisen måste användas mer. När jag var liten var det bara vid högtider den togs fram. Sådan vill jag inte bli. Högtidlig. Det är livet för kort för. Så nu blir det till att duka med finporslinet till vardagsfrukosten. Så det så morfar. Det är jag som bestämmer nu.

Planterade äntligen om pelargonen som gjorde sig en egen stickling. Har så ogröna händer så det är sanslöst. Får se hur det här går. Krukan är fin dock, fyndad på loppisresa i Värmland tror jag.

Och lilla ja. Vem är han? Det är så spännande. Jag vet så lite om honom. Älskade unge.

/Annika