Farbror doktorn ordinerade vila. Han tog bort oron för hjärntumör, litegranna. Men jag kommer ju istället att fundera över hans kompetens, och kanske att han missat nåt?

Han pratade om lugn musik och krämer och massage. Jag tänkte på allt jag ju måste få gjort. Allt från härochvar som väntar på att bli klart. Jag vete tusan hur det ska gå vägen. Men när en vän idag påminde som sommar i Lyckebo, kändes det med ens lite ljusare. Det är ju där jag kan ladda om och finna ro.

Nu kryper jag in till stora ungen en liten stund. Att lyssna lite på hans nyfunna lite hackiga, men ack så fantastiska  läskunnighet känns lugnt och fint på nå vänster.

/Lovisa