Huvudet säger lite stopp
Jag har visst för bråttom. För mycket, för ofta kanske. Det sätter sig i huvudet på mig. Som värk. Fast jag mår ju så bra när jag får göra. Och göra och göra. Jag tror att det som gör mest ont är de hära dagliga måstena som stör min kreativitet. De tråkiga måstena, såsom tvätt och disk och räkningar. Sånt som att ha koll på VAB-intyg och försäkringar.
Farbror doktorn ordinerade vila. Han tog bort oron för hjärntumör, litegranna. Men jag kommer ju istället att fundera över hans kompetens, och kanske att han missat nåt?
Han pratade om lugn musik och krämer och massage. Jag tänkte på allt jag ju måste få gjort. Allt från härochvar som väntar på att bli klart. Jag vete tusan hur det ska gå vägen. Men när en vän idag påminde som sommar i Lyckebo, kändes det med ens lite ljusare. Det är ju där jag kan ladda om och finna ro.
Nu kryper jag in till stora ungen en liten stund. Att lyssna lite på hans nyfunna lite hackiga, men ack så fantastiska läskunnighet känns lugnt och fint på nå vänster.
/Lovisa
Kommentarer
Trackback
