det är mitt sjuåriga jag som sitter där i det höga solvarma gräset. Järnspettet bakom mig håller trädörren på boden stängd. Boden som skyddade möbler från väder och vind. Möbler från min mammas bohag. Jag minns en byrå, en stor radiogrammofon och lukten där inne. Inget av det finns kvar idag. Vad jag minns så revs boden och innehållet brändes upp. Det var inget jag ville.

/Lovisa