Ibland tänker jag på vilken lyckans ost jag är som har två ben och fötter. Som kan stå och gå och greppa och bära. Jag kan se och höra och tala. Sånt glöms bland åjjor och åmor kring fula fläckar eller bleka kroppar. För lite muskler eller för mycket fett.

/Lovisa