var vi igår, ungarna och jag. Vi var till skogs och sökte efter nässlor och blev inbjudna av en dam till hennes lott. Och nedrans va mysigt det var, 300 kronor PER ÅR!!!, det var vad hon betalade för hennes lilla plats på jorden. Hennes lilla oas där nästintill skogen. Med utsikt över en äng och aspar och björkar, med besök av älgar och fåglar. Hon cyklade ut varje dag tillsammans med schäferhunden Luna.

Tantan hade målat stenar med glada färger och överallt fanns smågobitar att vila blicken på. Nu i vår skulle pergulan målas vit och när vi kom och störde skulle hon just sätta ned vattenbadade Dahliaknölar.

















Vi fick kaffe och hon bad att få hålla om stora ungen en stund, för att det ju var så länge sen hennes barn och barnbarn var små. Hon berättade om växter och blommor och vi fick en stickling med oss hem. Vi lovade att komma tillbaka och nästa gång ska jag ta med mig skruvdragaren och laga en grind som var sned. Det tyckte fina Gunvor lät trevligt.

Lilla ungen vinkade länge länge efter att han givit Gunvor en kram och en blöt puss. Och stora ungen ringde far sin och berättade att vi fått en ny kompis.
/Lovisa