Hej mamma.

Det var synd att du fick lov att flytta. Att jag inte fick känna dig som vuxen. Jag hade tyckt om att ha dig här. Du hade nog tyckt att Robban var fin och snäll. Och du hade bergis tyckt ungarna våra var härliga. Vi hade kunnat gått loss med byggen och målerier, druckit te och lagat mat tillsammans. Du hade kanske ibland bett om att få vara med barnen våra. Och på deras födelsedagar hade du bergis kommit och kramat dem, och tyckt de växt så mycket, och menat att tiden ju går så fort. Du och jag kanske hade träffats själva ibland, kanske rest någonstans, eller bara gått på stan. Jag hade kanske kallat dig morsan och vi hade varit sådär tjenis och bundis som jag sett på film.



/Lovisa