Några dagar kvar av det goda livet..
Livet då en av oss föräldrar varit hemma. Då stora ungen har korta dagar i förskoleklassen. Besparad från Fritids. Då lilla ungen fortfarande är hemma. I säkert tryggt förvar. Inte stående i en snödriva med snoret i en stel sträng vilande på läppen, och med frusna händer.
Några dagar kvar. Sen börjar det hårda livet. Långa dagar för oss allihopa. Stress hit och stress dit. Logistik för hämtningar och lämningar. Mörkt när vi kommer hem, mörkt då vi åker hemifrån. Och så bara diskande, matlagande och sovande därimellan.
Varför känns det så förbaskat svårt. Varför känns det som om livet tar slut på nå vis. Hjälp mig att se det ljusa i vardagen. Förutom allt som hör sommar och våren till, för det är ju det enda jag längtar efter.
/Lovisa
Vilka mysiga bilder :D
Det är himla mysigt att ara mama ledig har va art det till Bambi över tre år nu och vill vara det mer .
Älskar våra dagar .
Dock jobbar pappan men han var föräldra ledig första året . Men sen kommer ju vardagslunken i kapp en förr eller senare och då får man göra det bästa av situationen.
KRAM
Älskar den här bloggen!
Förstår precis det du skriver. Men, man vänjer sig faktiskt. Man kommer in i det och det kanske till och med känns bra. Man blir kreativ för att man får mer intryck och man tar mer tillvara stunderna. Jag tror så.
åh min älskade vän, vill ju vara den som ringer upp dig och säger "äsch va fan det blir ju bra, ryck upp dig, det SKA ju vara så här!". men kan ju inte det. för jag känner som du. jag tror att vi ska göra oss fria genom att typ starta eget, bestämma själva över vad vi ska göra om dagarna. inte vara ägda. eller något. du vet. puss
Jag har varit experternas expert på att längta efter saker - på tisdagar längtade jag efter helgen, i oktober längtade jag till julen, i februari längtade jag till sommarsemestern und so weiter. Visst, det är ju roligt att ha något att se framemot men har försökt att stilla mig lite. För att jag ska vara lite mer här och nu. Längtar i ett kortare perspektiv liksom. Jag försöker göra varje dag mysig för familjen. (Dock utesluter jag godis o snacks till kidsen dessa vardagsfredagsmyskvällar.)Tända ljus, elda i öppna spisen, spela något spel eller kollar Bolibompa under filt. Tillsammans - alllihop - mamma, pappa, barn. Då känns det som att barnen, och vi vuxna med för den delen, är i säkert tryggt förvar och blir rustade för nästa dag och dess utmaningar.
söta söta ni.
tack för fina ord!!
jag blir liite starkare av dem.
Lovisa
fint sara.
det är ju så man ska vara mer,...
carpe diem är inte bara ord att pryda väggar med...
mindfulnes is fantastic...om man bara lyckades att erövra det..
Lovisa
Om ni båda utnyttjar er rätt till 75% så känns inte livet lika meningslöst -Jag lovar!
johanna..
nej så är det nog. vi ligger väll nånstans runt 80%. min är 80 på pappret, sambons i realiteten.
men 75 lockar...
Lovisa
Åhhh, vad jag känner med dig, fast jag inte känner dig:) men du 75% är kalas, och så försöker jag njuta av det lilla på jobbet som tex, prata med vuxna, gå på toa själv, äta själv utan barn i knät...(fast det är ju mysigt)...om det skulle kunna vara något tips. Hmmm
Hmm, ja..
Men det fina i kråksången är att jag arbetar på förskola. Och tar hand om andras ungar så de kan arbeta....
den märkliga cirkeln är sluten..
Lovisa
Hej igen!
Ett litet tillägg: Det var väl inte jättelätt att erövra "carpe diem" (usch - jag tycker inte om detta uttjatade, ofta väggprydda, Horatius-uttryck) men exempelvis så städar jag inte ihjäl mig längre. Kom på att dammtussar i hörnen bara är tecken på att jag/vi har något annat fokus i livet än just städning...
Det blir faktiskt mycket mindre att städa när barnen inte är hemma hela dagarna!
ja det dära med städning alltså..
det lär ju vara en konstruktion att man känner ro i sinnet av att ha det rent runtikring..
men dammigt, det har vi.
johanna.. nej så är det nog. nu känns det som om man plockar och plockar hela tiden. =)
Jag och min man jobbar båda 80% och har valt att bo och jobba så att vi slipper pendla alltför långt till jobbet. Jag tycker det ger bra balans, tyckte till och med att det var skönt att gå tillbaka till jobbet, fast då var iofs min man hemma (det var ganska tufft att vara hemma med en bäbis och en 2-åring..).
Jag inbillar mig dessutom att dagis i grund och botten är bra och utvecklande för barnen och att de faktiskt gillar att vara där (du som arbetar på förskola kanske har en annan bild.. :)). Det verkar iaf mina barn göra, som tur är. Annars hade det nog varit tufft.
Snart är det ju dessutom vår och sommar och då blir allting lite lättare!
aj då, inte mycket till tips då, men tanken var god :)
