när de är målade. Det är så rofyllt att ligga i sängen och stirra upp på det vitmålade brädtaket. Gliporna som oregelbunda svarta ränder. Utan dem skulle det aldrig vara lika bedårande. Perfektion kan så lätt bli plastigt och opersonligt. Ett köpt koncept på nå vis och vänster.



Just som att det är något magiskt med slitningar på en mycket gammal stol. Små påminnelser om färg från trender och årtionden. Och charmen och gåshudsgivandet  med en veteranbil. Nya bilar ser jag ingen skillnad på, Svenssons gråbilssörja, fångar inte min uppmärksamhet, och blandas bara ihop till en enda stor, just det sörja. Men där ibland i trafiken, lite här och var när våren börjar närma sig; en skönhet i färg och form. Med årens väder och vinds spår.

Vi hade kunnat spacklat igen gliporna i taket och vi hade grundligt kunnat måla alla stolar vita. Med tre lager färg, efter grundning. Vi hade kunnat köpt oss en beigegrå vuxenbil. Men istället föredrar jag en lite rostig Amazon, vackert åldrade stolar och svarta skarvar mellan brädorna..

/Lovisa