aldrig har en vintermorgon sett så vacker ut
Om ett par timmar ska vi gå till förskolan och skola in oss, han och jag. För att jag på måndag ska lämna över honom i andras händer. Andras ansvar. Andras tröst och varma famnar.
Nu är jag på andra sidan, inte den drivande pedagogen med tankar om utmaningar och möjligheter till utforskanden. Nu är jag den där som bara vill att någon ska krama honom och tycka om. Men inte så mycket så han glömmer bort oss, här hemma, hans familj. För den bittra sanningen är ju att han kommer spendera mer vakentid med pedagogerna på förskolan än med oss...
Oh my. Jag vet att det går över, min oro. Jag VET att han kommer trivas. Jag vet att det blir bra...
det går ju mot ljusare tider.... våren är på intåg...
/Lovisa
Åh Lovisa! För ett halvår sen stod jag med samma känslor men innerst inne visste jag att det skulle bli perfekt för buset mitt. Idag ville han inte ens vinka hejdå, dansade i pedagogens famn och tittade på solen som klistrat upp i taket. Värme kände jag då, att veta att han är precis sig själv oavsett om han är hemma eller på förskolan. En dansande, nyfiken, babblande, kärleksfull busunge. Och att pedagogerna ser honom för precis den han är och inte bara en unge i smeten. Det kommer gå jättebra! Många kramar!
Oj, jag blev verkligen träffad rätt i hjärtat av de du skrev. Har precis skolat in min lilla tjej och du satte verkligen ord på mina känslor. Shit va jobbigt, men jag säger som du.. Jag vet att det kommer bli bra.
klart du har ångest... det e bra å ha tror jag. Då är man mera vaken runt rätt å fel när det gäller förskolan.
Imorn skall även vi skola in. Ungarna börjar ju på nya dagiset efter flytten och även jag har lite ångest. Man vet ju va man har på gott å ont men inte va man får.
Skickar med en masse skydd och positiv energi till både er och oss.
-och vill oss mammor speciellt kanske :)
Kram
Tack snälla snälla ni för uppmuntrande ord.kram Lovisa
