Sent i fredagskväll smög Robban in med en vacker gran. Egna och lånade ungar väcktes ur halvsovande tillstånd och rasade ner för trappen för att se skönheten.
Morgonen efter klädde vi den tillsammans. Med fantastiskt sköra och vackra glaskulor. Tre har redan åkt i golvet, men vi hoppas nu att resten håller. För visst är det nåt speciellt med att skippa plastkulorna. Idioti kanske. Men ack så vackert att beskåda.









/Lovisa