Jag kan inte sluta älta. Det är nog bara så. Det känns alltid som det var så fint igår, förra året, i somras, nyss. Med Annika i Amazonen under årets roadtrip kom vi fram till att vi just då, vid ett tillfälle var nostalgiska över just det tillfället. Som var där, nu, då, nyss. Som gick förbi och blev då för att ge plats åt ett nytt nu, då. Innan sommaren kom visionerade jag nostalgi vid sommarslutet. Jag är ett hopplöst fall!

/Lovisa