Jag saknar stockholm DÅ
Jag fick en liten klump i magen och saknar plötsligt stockholm. Jag saknar att kunna hoja runt på södermalm och äta en god lunch på Chutney. Jag saknar att packa korgen med baguetter och vin och på en filt lyssna till Lundell på Skansen. Saknar att kasta sig i Vitabergsparken med en rygga öl och fina vänner. Saknar eftermiddagsöl på Kvarnen och promenaden mellan Odenplan och Solna. Jag saknar att ta cykeln till Zinkensdamm och klättra upp på skinnarviksberget för att sitta ned på knöggligt berg och andas in vyn. Jag saknar närheten till vänner och spontana kaffedejter. Jag saknar allt det där. Jag tror att jag saknar "då" och det kan aldrig "bli" igen. Och det gör ont. Jag saknar stockholm då.
/Lovisa
Jag kan mycket väl förstå dig! Men när det känns så försöka jag tänka på tunnelbanehets, köer och trängsel.... Sen finns ju alltid sthlm kvar. Sådär så att man kan åka tillbaka och suga ut det götta, även om det naturligtvis inte blir på samma spontana sätt.
"Allting har sin tid"
Sarah
Och jag saknar dig här. Men är glad över att ni hittat hem. Men ibland vill jag bara egoskrika "flytta tillbaka! Jag vill ses ofta och mycket och spontant ibland!". Skriker så gör jag ändå inte. För det kommer ju alltid va vi två. Var vi än bor och vad vi än gör. Puss
