Och du blir trött av ditt egna ältande. Du säger, "Va fan, överaska mig nån jävla gång!", till dig själv och dina förbannade ideer och principer. Du blir förkrossad över dumheter och ditt eget jävla I-landsleverne. Ibland blir du så klarsynt medveten om ditt eget lynne. Och less på det samma. Jag tror det är hösten som närmar sig. Och här utanför har traktorn ätit upp det sista av sommaråkern. Men jag är int bitter, jag är rätt glad egentligen. Och ser på Ernst på TV och hör tvååringen stämma in i "barampa paaaaaaaaaaa".

/Lovisa