Som barn kändes sommaren oändlig. Och varje dag kunde vi bada. Var det inte så? Solen sken och det var glass-varmt. Jag hade oro i kroppen sista söndagen på sommarlovet. Grät och andades fort. Då kände jag inte vemod, då kände jag stress. Nu som vuxen har barnsöndagen utvidgats till de sista veckorna på ledigheten. Och jag känner sommarslutet i hela kroppen. Fysiskt.

Men nu ska det bli bra. Det blir det alltid. Det vet jag ju. Det är alltid värst precis innan... slutet. Sen är det bara som vanligt igen. Och det är dags att andas en höst, utstå en vinter och glädjas en vår.

Så nu är vi där alltså. Sensommar och dags för nystarter. Jag börjar nytt arbete och ska ta min lilla Lupo på pendlingsresor. Jag har laddat upp med ny bilstereo och en smart hållare för min Samsung crap-phone för bästa comfort. Jag har tänkt att fylla upp med schysta ljudböcker och härlig musik. Berätta gärna, du som vet, var jag bäst laddar ner ljudböcker och vilka ljudböcker som är skitbra. Det blir två timmars bilåkande per dag tre dagar i veckan, så jag behöver ett gäng.

Nu ska jag njuta av min sista lediga vecka. Och jag ska avsluta, planera och filosofera. Och några fler dopp i Mälaren ska det bli. Det ska det!

/Lovisa