Ja tusan, jag håller ju med i nästan allt i Lovisas Stockholmsinlägg. Jag hatar verkligen trängseln i tunnelbanan (som jag som tur är slipper eftersom jag jobbar i motsatt riktning), den dryga attityden man kan råka ut för ibland och köerna, herregud dessa köer till krogar, hur står folk ut!? Ändå bor jag mitt i allt det där. Och visst, jag har haft perioder där jag bara velat fly fältet, ta mitt pick och pack, pysa, skita i hela skiten och flytta härifrån. Men å andra sidan har jag känt så var jag än har befunnit mig från då jag var 15 tills nu.

Får erkänna att jag ju gillar Stockholm. Att det finns så mycket jag är beroende av här. Som biografer som inte bara har öppet på kvällarna och inte bara visar Amerikat-producerat (och nej, att se film hemma ÄR inte samma sak som att gå på bio), restauranger i massor (tack för Lao-Wai till exempel) och på söndagarna kan man strosa runt utan att befinna sig i en spökstad där allt är ingenbommat.

Det är liksom lite ok att sparka på Stockholm. Tidningen Stockholm city hade till exempel för någon vecka sen ett reportage om att det är inne med Stockholmshat i litteraturen just nu, tänk Per Hagman och Ulf Lundell. Men tänk om jag skulle göra ett inlägg (eller ännu värre skriva en bok) om min gamla hemstad och skriva att jag tycker den verkar så inskränkt, liten och klaustrofobisk (vilket såklart inte betyder att Stockholm är så jäkla öppet och tillåtande) och att tiden verkar så still på många plan däruppe i norr. För så känner jag ju ibland när jag är där. Då skulle det väl ta hus i helvete och jag skulle anklagas för att var en jävla Stockholmare (jag, som alltid påpekar att jag minsann är från Norrland, skulle ju dö om någon tog mig för en infödd Stockholmare), småstadrasist och att jag inte skulle veta någonting om det VERKLIGA Sverige, för jag bor ju i Stockholm och ska veta hut.

Asch. Det jag menar är att jag älskar Stockholm. Och så hatar jag Stockholm. För sån är jag. Men Stockholm blir aldrig min stad. Och ingen annan stad heller antagligen.

/Annika

p.s Och tur för er bloggläsare att ni får två sidor av Sverigemyntet!