Tänk vad löjligt underbart det kan vara att få inreda sitt nya skåp. Med turkost hyllpapper och de finaste sakerna. Och samtidigt står jag och tänker på döden och sånt. Apropå mitt inlägg om att jag är så himla lycklig. Det finns en hake med det. Såklart. Annars vore inte jag jag.

För så här är det. Jag tror på något sätt att för mycket lycka leder till olyckliga saker som dödliga och odödliga sjukdomar, livsfarliga olyckor i hemmiljö och även i andra miljöer, nedbrunna hus, matförgiftning, störtande plan, atombomber på just mitt hus, krockande bilar och allra värst att det händer något med ungen min. Alltså det här gäller bara om JAG är lycklig. Om andra är lyckliga skonas det alldeles säkert. Men JAG får inte vara för lycklig för då kommer minst en av ovanstående saker att inträffa. Typ. Som ett litet straff för att jag var glad. Så när jag är så där käckt lycklig ser jag alltid till att svärta ner det lite med mörka tankar om döden och annat skit, bara för att ta ner mig själv på jorden och samtidigt hindras från att råka ut för ovanstående hemskheter. Vilken hobbypsykolog som helst skulle såklart kunna rota omkring i mitt lilla livsbagage och utbrista: men är det så konstigt då, att du tänker så!!! Och det är det kanske inte. Men en kurs i mindfulness eller en liten inspärrning av det kortare slaget kanske inte vore helt fel.

Jaja. Tur man har ett så fint skåp att pyssla med iallafall.

/Annika