då är jag oftast på landet. Fina Lyckebo. Inandas vårluften och ler emot solen. Plockar lite med vintergömda prylar och petar bort lite torra blad från rabatterna. Lillungen tar en tupplur i Lyckebovagnen och jag lyssnar till blåsten och ler åt vårblommor.

Känslan i Lyckebo är speciell. Hela kroppen sipprar av lycka. Och jag känner mig lugn. Och rädd. Rädd att inte nog mycket få uppleva den där känslan. Men jag ska försöka leva just nu.


/Lovisa