I helgen var vi och hälsade på i sambons pappas stuga. Sambons syster var med och deras bror med två barn. Allt som allt var vi nio personer. Det är inte jättemycket med nio personer men det fick mig ändå att tänka på det här med att bo kollektivt. Det kanske inte är så dumt ändå. För det är länge sen jag haft en så skön och avslappnad helg. För man hjälps ju åt med allt. Och tre busiga kusiner roar varandra på ganska så egen hand, ganska så lång tid så de tråkvuxna kan dricka lite vin och prata vuxentråk. Och har man lagat mat slipper man disken och någon annan kokar kaffe och en tredje gör efterrätt. Man turas om och inte en av de två gånger jag diskade tyckte jag att det var dötrist. Som jag nästan alltid tycker hemma.

För är det inte lite onaturligt med kärnfamiljskonstellationen på något sätt. Två personer har helt ensamt ansvar för allt som ska fungera i en så kallad familj. Dessutom ska man helst jobba 100 procent, träna tre dagar i veckan, förverkliga sig själv, åka på flashiga semestrar och dessutom vara social med sina vänner så ofta man bara kan. Vem fan hinner det utan att skilja sig efter några år?

Eller okej. Jag är egentligen inte så sugen på att bo kollektiv. Att dela boende och saker med mer än typ två personer skulle göra ensamvargen och prylfanatikern i mig tokig efter ett tag. Snarare skulle jag vilja vara lite kollektiv-light. Göra mer saker med vänner och närstående som till exempel fixa ett matlag, åka på semester ihop, ha kläd-bytar-dagar, äta frukost ihop varje söndag, odla kryddor och grönsaker i varandras trädgårdar och på balkonger (någon som vill ha en del av vår trädgård?), passa varandras eventuella ungar eller sambos någon dag i månaden var, bilpoola (kanske måste jag ta ett jäkla körkort då), hämta varandras ungar på förskolan och så vidare. Ni fattar.

Har ni någon erfarenhet av kollektiv eller andra förslag på kollektiv-light-aktiviteter? Vore kul att höra i sådana fall.
/Annika