Vi (läs hantverkarna) är i full färd med att bygga ett nytt rum i huset och snart drar badrumsrenoveringen igång. Det nya rummet ja. Som jag bara kände att jag MÅSTE ha. Ett till rum. Eller? Måste vi verkligen ha ett till rum. Mitt dåliga renoveringssamvete kommer för mig titt som tätt. All den här renoveringen som vi och många andra i Sverige pysslar med just nu, hur nödvändig är den i många fall? Visst, nytt badrum måste just vi i princip ha för vattenstammarna och brunnarna från 60-talet håller på att smulas sönder. Men allt det andra? Det är mest lyx. Jakten på det perfekta hemmet som vi ska bli så förbaskat lyckliga i. Och all denna nyproduktion som tär på vår stackars jord. Fan, man ska vara glad att man har tak över huvudet.

Jag dövar mitt dåliga samvete med att åtminstone inte köpa nya möbler till rummet. Det blir sådant vi redan har (för källaren är ju full av möbler) och sådant vi kan få av vänner och släkt. Och lite loppisgrejer då. Vi använder vår gamla köksdörr till rummet istället för att köpa ny. Den är inte speciellt fin men den fanns redan här i huset så varför inte använda den. Vi ska också försöka använda upp färg som vi har, och tro mig det finns burkar med vit färg lite varstans i det här huset. Förhoppningsvis lite gamla penslar och rollers med.

Och efter den här renoveringsomgången är vi väl klara va? Då kan vi börja det lyckliga livet i våra tusen rum. Men förresten, ytterdörrarna, är de inte lite slitna? De måste nog bytas. Och uteplatsen börjar se risig ut. Bäst att kavla upp ärmarna och åka till Bauhaus och IKEA igen. Eller?
/Annika