Jag är faktiskt lite arg på Frida Hyvönen. I flera år har jag klurat på en roman. Den finns inne i mitt huvud och är ett slags skildring av 1900-talets sista år och 2000-talets första år, om att bo i London och flytta hem och så vidare och bla bla. Ni vet, lite generationsroman så där. I alla fall så släpper Frida Hyvönen en skiva för några år sedan och bom så finns en del av min roman nedgjuten till en endaste liten sång. I en låt får hon ner allt det JAG skulle skriva om staden London, om att bo där, älska staden, bli hatad av den och pojkarna där och så vidare. Skit också tänkte jag! Tur att det är en så satans bra låt och att jag verkligen tycker om allt Frida rör vid, annars hade jag nog skickat typ en bajsbomb till henne. Nu slipper hon det!

Lyssna på en del av "min" roman nedan, hittade bara en knacking live-version men det går ju bra att gå in på Spotify och söka upp den också. Frida Hyvönen med "London" alltså.

/Annika