Smaken är som baken, sägs det. Och hur fasen är baken? Den kan väl inte vara delad, snarare avskiljd. Och det är just vad smaken är, avskiljd och kanske till och med väsenskild. Det måste vara så. Hur kan det annars finnas folk som trivs med teracottakakel och aprikosa badrumsdetaljer som glatt lever i en sörja av gulnat furu. Och hur kan annars människor med vilje lägga klinkers på hundraåriga tiljor?

När vi var på visningen av vår nuvarande lägenhet förstod jag det där om baken. Om hur spretande åt olika håll den måste vara. Lägenheten, i ett hus byggt på 30-talet, 75 kvadratmeter, spegeldörrar, högt i tak, trägolv och gasspis. - Yes liksom!

Men så tillkom den dåvarande hyresgästens avtryck. Rummen belastades av stora fåtöljer i skinn. Ni vet sådana som går att vinkla till liggande ställning (av någon anledning) och på så vis upptar samma yta som en nittiosäng. Och som grädden på moset eller på samma bana som fåtöljerna, var samtliga strömbrytare och eluttag utbytta. Orginalströmbrytarna från trettiotalet var utbytta till förmån för nya. I kontrast till trägolv och spegeldörrar riktigt skrek de nya stora knapparna.  De var av borstat stål och modellen kan ha hetat science fiction.

I ett rum, dolde två fåtöljer stora delar av en röd/vit/blå-randig tapet. Men där uppe, längs med taket, ovanför mastodontfåtöljerna fanns en bård. Ni vet en smal tapetbit som var modern på nittiotalet att pryda väggarna med. Och inte vilken bård som helst, inte en romantisk blommig rosig bård. Inte en bård med marint tema. Inte ens en sådan, utan en bård fylld av cigarrer. Du läste rätt, hundratals cigarrer följde rummets fyra väggar trettio centimeter från taket. Alla i just cigarrfärgade nyanser, smutsbrunt, tobaksbeige och svart.

Det första vi gjorde när vi flyttat in var att spackla och måla över cigarrbården. Fåtöljerna var lyckligtvis inga stående inventarier. Men SCI-FI-strömbrytarna sitter fortfarande än idag som hån på väggarna hemma hos oss och väntar på att få komma till återvinningen.

Nån som har ett gäng strömbrytare i bakelit som vill byta?

/Lovisa