Morfar Tore slutade röka när han skulle få vårdnaden om mig. Kanske var det ett krav, troligen var det något han inte tyckte var passande.  Han hade förlorat sin fru och sin dotter och ville väl inte också förlora sitt barnbarn. Han ville väl antagligen heller inte att folk skulle prata. Det var nog underligt att en morfar tog hand om en liten femåring. Den sista fimpen låg i det gnisslande badrumsskåpet på nedervårningen på Munksundsgatan 8. Ett litet rum där han om kvällarna tvättade sig. Drog in vatten genom näsan och ut genom munnen. På golvet stod kattlådan med toalettpapper. Sessan behövde ingen kattsand. Hon kissade på pappret och morfar Tore spolade ner det i toaletten. Botten av kattlådan var repig av kattens krafsande.

Jag brukar säga att jag hade både en mor och en far i min morfar. Han var allt för mig. Omgivningen tyckte minsann att jag behövde en kvinnlig förebild och försökte både här och där att få mig att umgås med kvinnor. Jag förstod aldrig vitsen. Jag ville ju vara hemma. Med morfar. Han var min älskade Tore. Och jag var hans jänta.

När jag kom till honom gick han aldrig mer till Systembolaget. Och han drack bara alkohol på jul, nyår, påsk och midsommar. Nubbe till maten bredvid vännen Allan. Långa stunder vid bordet. Jag hade till en början setat mittemot morfar Tore men var snabbt klar med maten och slängde mig ner på golvet med mitt lego. Kvar satt farbröderna bredvid varandra och turades om att berätta anekdoter från förritiden. De åt sill och skålade med Absolut vodka och skrattade emellanåt. En kvarting räckte en högtid. Ofta blev det över. Till maten drack de ett par folköl. Det passade till sillen.

Söndagar var hemska. Jag var så rädd att jag inte skulle somna. Att jag skulle komma försent till skolan. Fast jag aldrig gjort det. Tore skulle aldrig låta mig göra det. Han ropade och ropade tills jag kom upp. Frukost åt jag ingen. Jag var inte så intresserad av mat. Men morfar var orolig att jag var för smal. Kanske rädd vad folk skulle säga. Sköter han inte flickan? En farbror kan inte ta hand om ett barn… Så morfar stekte pannkakor. På morgonen när jag gick upp stod han i köket med sin stora mage under ett förkläde från microvågsreceptklubben och stekte pannkakor. Smeten hade han gjort kvällen innan, den blev godast då. Och det är helt ok med lite gammal mjölk, det blir bara bättre. Jag vet inte om det var sant eller om det var en ursäkt för att hushålla.

/Lovisa