Lovisa är den mest lyckade loppisfyndare jag vet. Jag blir tokig på alla fina saker hon hittar. Det är som om att en loppis plötsligt blir full med fynd så fort hon visar sig. Går jag dit själv hittar jag inget. Men så är hon ju lite magisk min fina vän. Men även jag lyckas ibland. Speciellt när jag lämnar Stockholm och beger mig till hemstaden Sundsvall eller när jag och Lovisa tar bilen längs Tidernas väg och bara fyndar och fyndar och fyndar.

Några av mina finaste fynd är:

Ett stort rådjur för någon tia på Siggesta backluckeloppis.

På denna bild: golvlampa 73 pix på Erikshjälpen i Sundsvall. Stringhyllor fyndade genom åren på loppisar och blocket. Byrå 200 pix på Stadsmissionen i, hör och häpna, Stockholm. Jordglob från en hemmaloppis på Öland.

Prickig klänning som sitter som gjutet. Bor i den vissa perioder. Fyndad i Gbg.

Snobbenlampa, någon hundring på Pärlan i Gustafs, Dalarna.

Täcken och lakan i alla des färger, fyndade lite här. Och där.

En röd gammal PoPjacka för en tjuga på Erikshjälpen i Sundsvall. Ungen kan ha den om något år.

Att fynda på loppis och second handaffärer ger mig ett speciellt lyckorus. Plötsligt uppenbar sig saker som känns så unika, som att de stod där bara för min skull, som att de väntat i flera år på att just jag skulle komma dit. De är inte som de massproducerade saker som de stora kedjorna erbjuder som går att finna i alla hem (även i mitt ska jag dock tillägga) och inte alls känns så där maggropsunderbara.

/ Annika