Juli månad. Annika och Lovisa. En ful men praktisk kombi. Fällda säten med trasmattor som väntar på att få skydda och bära mängder av fynd. Förväntningarna bubblade. Vi såg det framför oss. Två hela dagars bilfärd med loppisar ÖVERALLT. Jag, med tre veckor till beräknad förlossning och med ett rykande färskt körkort.

Road-trippen var för övrigt planerad innan jag åkte på intensivkursen i Flen. Jag skulle dit och fixa körkortet och sen skulle vi dra. Inte lite press då. Men, det funkade perfekt. Enligt planen. Och så här i efterhand kan jag ljuga och säga att det var en enkel match. Jag kan dock rekomendera THIMS körskola i Flen (http://www.thims.nu/) om man snabbt behöver ett körkort, till exempel till en road trip, nån Roskildefestival eller liknande.

Tidernas väg är väg 272 och 82 mellan Uppsala och Ånge. http://www.tidernasvag.se/ Så från Stockholm, via Uppsala, och så var vi efter endast ett smärre felåk, ute på väg 272. Vi gasade på, det är ju så satans roligt att accelerera. Himlen var grå men Håkan sjöng för oss i högtalarna och vi skrålade med, så som bara vi kan göra.

Vi önskade så, att det skulle dyka upp loppisar att vi på håll såg och ljudade till L…O P P I S…. Fast det på nära håll visade sig stå typ lackfirma eller däcklager. Vi negligerade skyltar som lovade antikviteter och hantverk och sökte istället hemmagjorda loppis-pilar och plakat.

När vi kört någon timme började de dyka upp. De små plakaten med LOPPIS skrivet med versaler. I och med att de ofta står just där svängen ska göras fick vi ibland vända om eller göra helt galna u-vändningar och vänster-svängar. Första guldgruvan var ett gammalt missionshus med två pratglada damer som gärna berättade om husets historia och som ville bjuda på kaffe. Vi chockerade oss själva och varandra med att tacka nej. (till kaffe??) Loppisabstinensen är väl en tyngre last än koffeinet, skulle jag gissa.

Satan i gatan va mycket loppisar vi besökte. Och bilen allt mer full. Vi skrek och gapade där inne i ladorna. Titta här och titta där och jag dööööööör och "så orkade vi inte" konstant och hela tiden.

Några av mina lyckliga fynd var:

• En fantastisk rosa kristalllampa till femåringens lekstuga. Mycket uppskattad.

• Jag fann ett pippirött galonparasoll högst upp på vinden i en jätteloppis. Bara färgen gjorde mig nipprig. Och sen så när vi vecklade upp parasollen och fann det storblommiga mönstret inunder var orgasmen nära. Priset, 20 riksdaler gjorde mig inte mindre glad. Jag hade för övrigt nån slags parasollpsykos mest hela tiden under denna tripp. Hade tre stycken med mig hem.

• Brickhållare till femåringens lekstuga. Först hittade vi inga sådana, men plötsligt sprang vi på mängder. Denna med gulnad plastring och underbara äpplen passade till lekstugans gardiner. Jag kortade äppeltyget lite som jag tog från en brickhållare och tog plastringen från en annan.

• Mängder av tyger och trasor till mina lapptäcksprojekt. Rutigt, randigt, blompsykadeliskt och blomromantiskt och prickigt.

• Ljuvliga bomullsörngott med brodyrer. Lite bleksalt och ett par tvättar (utan sköljmedel) och lakanen är som "nya". Måste lära mig att mangla bara, så blir det perfekt.

• Två underbara högtalare 40:-. Köpta i en liten loppis där Annika fyndade en låda klänningar, eller köpte du dem aldrig Annika? De fungerar också och sprider Håkan- och CatStevens-toner här hemma.

• Superromantiska koppar med rosor. Så fina att jag får lite ont i hjärtat. Bergis billigt skräp, men godis för ögonen. 50:-för sex stycken i någon märklig lada som om somrarna agerade loppis och hösten slaktbod. Vi förstod att det röda på väggarna var blod och det luktade mysko...Men vem kan motstå dessa koppar? Bara att hålla för näsan och se glad ut.

Vi var helt slut på kvällen när vi checkade in på Alf Alfredssons gemytliga bed and breakfast http://www.nilsolsgarden.com/ i Bollnäs. Vi gick igenom våra fynd och blev glada för alla tingestar ännu en gång.

På morgonen, en fantastisk frukostbuffe, med hembakt bröd, kaffe och ägg. Och sedan iväg igen. Mot Sundsvall var planen. När vi loppat oss igenom hela dagen började vi flippa. Vi blundade för att slippa åka in på loppisar när vi såg skyltarna. Ögonen hade blivit trötta av alla ivriga synintryck och graviditeten min gjorde sig påmind i rygg och fötter. När vi på kvällen kom fram till Annikas barndomshus och morsat på hennes far, somnade vi helt utmattade.

Vi var fulla på loppis. Totalt tillfredsställda… nåja, för den dagen i alla fall..
några hann vi med på vägen hem förstås...

I sommar åker vi igen. Kanske har vi en större bil och fetare plånbok. Men så mycket mer behövs inte på Tidernas väg.

/Lovisa