På tippen slänger vi möbler. Vi slänger leksaker och motorer och köksmaskiner och cyklar. Vi slänger på vägen till affären, där vi köper nytt. Tippen på vägen till Ikea och inom kort, samma tur igen. Vi konsumerar och byter ut. Sysslar med projektet "hemmet" och försöker på alla sätt och vis bli lyckliga genom våra hem. Bläddrar i inredningstidingar och hakar på trender. Fondvägg, MIO-soffa, barkök. Öppen planlösning. ÖPPEN planlösning! Det är det nya svart. (eller?)

På vägen till det fulländade projektet slänger vi. Vi slänger gammalt och nytt, kör skytteltrafik till Återvinningsstationen och shoppingcentran med nästintill dygnetruntöppettider. Någon slänger en säng, en annan har inte råd att köpa en. och får heller inte ta den.

Jag har stått där och tittat och en meter ifrån mig sett en moppe. En fantastiskt fin gul vespa med kåpor som var så där underbart fin som jag önskat mig. Men jag fick inte ta den. Den skulle skrotas. Den låg där och väntade på att bli mosad.
I somras såg jag järnskelett till utemöbler som jag gärna hade gått loss med nya brädor på. Sambons ögon lystrade efter en motorsåg där nere i containern. En motorsåg som han kunnat laga, men som någon annan valt att kassera. På grund av lathet eller för mycket pengar i plånboken.

Varför inte svänga förbi Myrorna, Erikshjälpen, Stadsmissionen eller någon annan lokal loppis med prylarna. Det kan göra så många människor gott. Och vi kanske får en liten broms på den sjuka köp-och-släng-mentalitet som vi alla bidrar till.

ps. Är det någon sort föresten känner till affärer/företag som klipper sönder och kasserar kläder och prylar istället för att skänka tillvälgörenhet. Eller har man, äntligen, slutat med detta?

/Lovisa