Musikhjälpen, fantastiskt bra initiativ. En vecka att glädjas och beröras av människors givmildhet och solidaritet. I år för kampen mot handeln med barn. Men varför är det bara den vanliga människan som visar sin fina omtanke.

Vi hör en sjuåring skänka hela sin månadspeng, 200 riksdaler. En hel månads inkomst, det vill säga. Medan en politiker suger åt sig äran och prisas för att ha skänkt en dagslön. Minns grabben som skänkte sin knegarlön på 18000, medan storföretag får goodwill efter att ha skänkt ett par tusenlappar. I proportion är det ynka pengar, de välbärgade skänker. Medan svenssons delar med sig av sitt redan lilla.

Robyn ställer upp och spelar (får för det publicitet förvisso, och säljer bergis några extra skivor) och så skänker hon en gammal jeansjacka. Designad, bergis skitdyr, men den har säkert heller aldrig varit en utgift för Robyn.  Uppoffrande? Eller är det faktiskt så att den som vinner jackan på tradera som, är den givmilda. Den som cashar ut pengarna. Inget ont mot Robyn (hon är ju grym!!), men när man vänder och vrider på det hela, så verkar det ändå ganska snett....


Vissa goda chefer berättar stolt att de istället för att ge de anställda en julpresent, skänker pengarna till Musikhjälpen. Givmilt? Nej, bara ett annat sätt att göra av med pengarna. Det är inget som märks på företagets konto, eller vinstmarginal . Det gynnar inte arbetaren (snarare drabbar), men ackväl företagets goda rykte och reklam. Är det inte lite snett alltihopa?


Nej, fram med plånboken alla pampar och höginkomsttagare.
Och bravo Petter, för ditt VD-insamlingsinitiativ!
/Lovisa