För exakt 10 år sedan hade jag precis ärvt och flyttat in i huset som jag fortfarande bor i. Min mamma hade varit död i tre år och så var det med det tyckte jag. Jag var 22 år gammal och den sämsta husägaren i Sverige. Jag tyckte om öl och vin och cigaretter och att inte tänka för mycket. På Kvarnen och Carmen och Indian Star sköljde jag ner sorgerna med alkohol och utbytte djupa babblande livstankar med min fina Lovisa och de andra vännerna. Lovisa ja. Vi som bara känt varandra något år då men ändå ett helt liv. Vi shottade ledsamheter vid bardisken och skrattade åt allt, var fräcka i munnen och gick på efterfest efter efterfest efter efterfest. Kanske krossade jag något hjärta. Mest krossade jag nog mitt eget. Tänkte att livet skulle vara så. Dramatiskt. Uppslitande. Och alltid alltid alltid försöka ha roligt, vara på jakt efter något annat att göra.

Klart jag är lite så där nu med. Lite sorgsen och fortfarande på jakt. Men ändå någon helt annan.
/Annika