En fin sak med att bli vuxen är att man får bestämma egna traditioner. Här är några av mina:

Några år i rad har vi firat påsk med Lovisa och hennes familj. På vårat sätt liksom. Med massa vegetarisk mat och sånt som vi gillar. Jag vill att det alltid ska vara så. Att påsken blir vår.

Och nu så här innan jul tittar vi på fina julkalendern Kaspar i Nudådalen (tror den kom typ 2001) här hemma. Den handlar om Kaspar som bor med sin underbara morfar (Per Oscarsson) i en liten snöig by i ett mysigt gammalt hus fullt med prylar som får en loppis-fantast som mig att dräggla. Den har en så fin blandning av allvar och humor. Jag har sett på den varje år sen den kom och nu är ungen ocksåmed på traditionen.

Jag tror att en annan bra tradition kan bli att åka med sambons fina dalagäng till pittoreska Hjortnäs en hel helg på höstkanten. Jag och ungen var med och myste där för andra gången för några helger sen. Och vill gärna göra det nästa år igen!

Och julen firas med sambons fina familj och ungen får, till sin överspeedade lycka, leka med de snälla kusinerna tills de däckar i soffan. Min unge, som är minst i den lilla skaran, däckar sist. Som vanligt.
Och på juldan åker vi varje år till ungens morfar i norr och tar det så lugnt som man bara kan där.

Vad har ni för traditioner?
/Annika