Jävlar vad jag har tyckt synd om mig själv de senaste dagarna. Jag tror nämligen att Gud (eller vem du nu är som bestämmer) läste mitt förra inlägg om att sommaren min var så bra och fin och så ville han (det måste vara en han!) jävlas lite genom att göra mig sjuk när jag är ensam med min unge i norr, sätta mig på ett tåg med obarmhärtiga smärtor så att barnvakt kunde komma och ta över ungen, skicka mig till akuten, lägga in mig för operation, lite mer smärta på det och sen dessutom när jag väl kommit hem mörbultad och trött göra så att ungen min ramlar och slår upp ett jack i pannan så blodet sprutar. Tack så mycket, nu har jag förstått! Jag ska inte skylta med att jag är glad längre.

Bästa vuxna kuckelimuckmedicinen mot allt detta gjorde jag iallafall till lunch idag. Leilas härliga ricotta pancakes. Recept här. Nu ska jag bädda ner mig med sista (utflippade?) delen av Twilight och Gud om du hör mig, jag är inte glad för tillfället! Så du kan göra något annat nu. Och tur att det alltid kunde vara värre (ta i TRÄ!).
/Annika