puts väck som sagt
Vi har slitit oss blodiga. Men är på god väg....
/Lovisa
/Lovisa
Vi hade besök av fotograf och reporter
i slutet av förra sommaren. En hel dag var de här och pratade loss och fotograferade. Nu i dagarna kommer slutprodukten, dvs bild och text om vårat hem, att finnas i tidningen
. Spännande, och väldans läskigt.
PLUTTIFIKATION
Med rosa golv har familjen Schyman-Lindblom fått ett eget Villa Villekulla.
/Lovisa
. Spännande, och väldans läskigt. PLUTTIFIKATION
Med rosa golv har familjen Schyman-Lindblom fått ett eget Villa Villekulla.
/Lovisa
puts väck!!!
Vi tar oss ann väggarna i Lyckebo. Nedrans vidriga putsade väggar a ´la crappy-pizzeria. Väggar jag har skrapat knogarna emot, bara genom att färdas genom rummet.
Vi sliter med spackelspadar och hammare. Och fyller kassar med skroten. Snart ska spacklas och sen ska det tapetseras. Finfina sommarstugetapeter jag funnit på loppis för en femma rullen.
Vi har målat och donat och visionerar om framtida uttryck. Jag vet att det blir bra. Det blir det alltid!
Det kommer bli så bra!
/Lovisa
Vi sliter med spackelspadar och hammare. Och fyller kassar med skroten. Snart ska spacklas och sen ska det tapetseras. Finfina sommarstugetapeter jag funnit på loppis för en femma rullen.
Vi har målat och donat och visionerar om framtida uttryck. Jag vet att det blir bra. Det blir det alltid!
Det kommer bli så bra!
/Lovisa
knäckebrödsburk blir nyckelskåp
Det funkar ganska bra. Bara att hälla i nycklarna och slå igen luckan.
/Lovisa
Annikas kåk till allmän beskådan
I slutet av förra sommaren hade nämligen vi båda husbesök av reporter Petra Kjellström och fotograf Frida Ekman. Nu är det tid för publicering av reportagen. Annikas barre kommer finnas till allmän beskådan i SVD:s Magasinet på lördag. Se till att få tag i ett ex.
/Lovisa
bokstäverna "R" och "A"
har kommit på plats. A:et pryder trappen (som har en historia här) och R:et har fått väggen över vår nyinköpta högtalarmojäng att koppla musiktelefonerna till. Med en ljusslinga fyndad i Sala blev R:et till en rolig ljuskälla i vardagsrummet. Tjoho. Vilka kap!
/Lovisa
/Lovisa
nu är det bannemig vår på riktigt
jag har suttit och påtat i rabatterna i linne. Och fräknarna har blitt fler.
I år har jag tänkt att slita lite mer i trädgården vår. Vi har sett den våras ett år och nu vet vi lite vad vi har att vänta oss. Jag tänkte gräva upp lite fler rabatter och plantera överdrivet mycket blommor och kanske placera ut en och annan möbel som får bitas av vädret tills den ger upp.
/Lovisa
I år har jag tänkt att slita lite mer i trädgården vår. Vi har sett den våras ett år och nu vet vi lite vad vi har att vänta oss. Jag tänkte gräva upp lite fler rabatter och plantera överdrivet mycket blommor och kanske placera ut en och annan möbel som får bitas av vädret tills den ger upp.
/Lovisa
glasa in den där verandan
Det vill jag ju verkligen. Någon slags lapptäckspusslande av fönster, för att sedan måla hela härligheten vit.
Jag söker efter pardörrar som pricken över i:et. I modell som nedan:
Det kommer bli såå fint. Längtar till projektstarten.
/Lovisa
Jag söker efter pardörrar som pricken över i:et. I modell som nedan:
Det kommer bli såå fint. Längtar till projektstarten.
/Lovisa
uteplatsen vår i snart vår
Det är fint att sitta på uteplatsen. Snart. Snart kommer vi ut. Och snart snart kommer vårens värmande strålar. Och kanske börjar lapptäcksinglasningen snart...
/Lovisa
hemma hos oss just nu med några bilder
1. Burkar med platslock från Strömbacka Återbruk, 20 kronor stycket. 2. Reatulpaner från bonnvischebutiken, 25kr. 3. Nedrans massa frön som längtar efter jord, 296:- 4. Tulipaner som tröttnat lite fick en liten vas att vila i. 5. Några pelargoner tycks ha överlevt. 6. Tiden mellan 8 och 9.30 är fantastisk. Det tycker jag verkligen. Lediga fredagar och den tiden är fin.
Vilka bilder står för hemma hos er just nu?
/Lovisa
informationstavlan från kvartersbutiken
har fått ta plats i vårat "väntrum". Med alla i familjens namn dittryckta.
/Lovisa
/Lovisa
från byns butik fick jag en present
eller nåja, efter frågan fick jag ett ja, och sen fick jag skruva ner den själv.
En stor finfin skylt från förr...
Och jag funderar och funderar vad vi ska skriva på den, och var den ska få sitta..
/Lovisa
En stor finfin skylt från förr...
Och jag funderar och funderar vad vi ska skriva på den, och var den ska få sitta..
/Lovisa
sol i våran kåk, underbara söndag
ja den tränger in så fint, underbara solen. Och jag har valt att behålla en klänning som jag tänkt slänga ut i shoppen. Den är ju så kanonfin. Tack tack. Den är min.
ljuva ljuva raggsockor...
Vi skruvar ur de för långa skruvarna på väggskåpet, som lyckades låsa skjutdörren i öppet läge. Och observera att det inte är så att Robban alltid är den som skruvar i det här hemmet. Tvärsom. Hans tålamod resulterar i så mycket svordomar att vi försöker undvika det. Men nu idag gjorde han det utan könsord.
Det är så mycket bättre att kunna stänga och öppna dörrar.
Kuriosa: Den observante ser hålen i skjutdörren... Det fina var att när vi lyckats skruva fast dörren förstod vi först inte varför dörren satt fast. Robban trodde det var för att jag målat för tjockt på den vid nåt tillfälle. Men sen en dag, fick jag ett sms att han minsann visste varför dörren satt fast. Och vips, förstod jag också. Skjutdörrar är supersmart men det är just sånt här som kanske fick sensationen att kallna och bytas ut till vanliga dörrar. För det måste hänt förrut det här... inte sant.
Och så går jag runt och småpyntar lite här hemma. Små detaljer för lycka och välmående.
Som att sätta ljus i en madonnatavla...
och en alldeles bedårande vacker handspegel...
och dr westerlund...
Och den finaste svenska filmens plansch fick åter igen pryda väggen. Den har sedan inflytt hängt i källaren, men det förtjänar sin plats vid mötesplatsen såklart.
Underbara underbara sköna söndag!
/Lovisa
ljuva ljuva raggsockor...
Vi skruvar ur de för långa skruvarna på väggskåpet, som lyckades låsa skjutdörren i öppet läge. Och observera att det inte är så att Robban alltid är den som skruvar i det här hemmet. Tvärsom. Hans tålamod resulterar i så mycket svordomar att vi försöker undvika det. Men nu idag gjorde han det utan könsord.
Det är så mycket bättre att kunna stänga och öppna dörrar.
Kuriosa: Den observante ser hålen i skjutdörren... Det fina var att när vi lyckats skruva fast dörren förstod vi först inte varför dörren satt fast. Robban trodde det var för att jag målat för tjockt på den vid nåt tillfälle. Men sen en dag, fick jag ett sms att han minsann visste varför dörren satt fast. Och vips, förstod jag också. Skjutdörrar är supersmart men det är just sånt här som kanske fick sensationen att kallna och bytas ut till vanliga dörrar. För det måste hänt förrut det här... inte sant.
Och så går jag runt och småpyntar lite här hemma. Små detaljer för lycka och välmående.
Som att sätta ljus i en madonnatavla...
och en alldeles bedårande vacker handspegel...
och dr westerlund...
Och den finaste svenska filmens plansch fick åter igen pryda väggen. Den har sedan inflytt hängt i källaren, men det förtjänar sin plats vid mötesplatsen såklart.
Underbara underbara sköna söndag!
/Lovisa
Itsallvintageshop
Välkommen in.
Tänk på att porto ingår i alla priser. (ja utom möbler och sånt förstås, som det står hämtas på)
/Lovisa & Annika
en himla många projekt...
Jag har en del projekt på gång här hemma. Nu när jag varit hemma med sjuklingar ett par dagar, så ser man dem ju på lite närmare håll. Om helgen, blir det mer att man åker bort hit och dit och inte är hemma så mycket.
Det som är på gång:
En nedrans massa skötunderlägg i finfina retrotyger väntar på att sys ihop.
Ett gäng klänningar ska sys klart för att inta shoppen.
Massa kläder väntar på att bli lagade, få nya knappar, piffas till...
En massa knappar som ska organiseras och ordnas.
Balkongen ska göras iordning. Ny trall och nytt räcke.
/Lovisa
Det som är på gång:
En nedrans massa skötunderlägg i finfina retrotyger väntar på att sys ihop.
Ett gäng klänningar ska sys klart för att inta shoppen.
Massa kläder väntar på att bli lagade, få nya knappar, piffas till...
En massa knappar som ska organiseras och ordnas.
Balkongen ska göras iordning. Ny trall och nytt räcke.
/Lovisa
knivstucken för att han bar rosa
Jag orkar inte nu.. inte idag. Jag blir bara så matt och ledsen. Men jag vill i allafall länka till den kloka Åsa Erlandssons ord i Aftonbladets Wendela. Med tanke på mitt forna inlägg kring att hen provocerar så förbaskat.
/Lovisa
Lägenhet med extraallt till salu!
Fin är den ju.
/Annika
en flytt från storstad till byhåla.... ett år efter
Snart ett år här på vischan. Här i kåken vår. Något som började med en stark lantlängtan, trots stadig förälskelse i Sundbyberg.
Ett gäng husvisningar, en förlorad budgivning, men sen....
Redan vid första bilden säljaren mailade, visste jag. Att det var ett hus för oss. Fler bilder kom och jag blev säkrare. I bilen på väg dit kom ett lugn över mig. Jag vet inte hur jag ska förklara bättre än så. Jag kände att det skulle bli vårat. När jag gick runt i huset var jag om möjligt, än mer säker. Jag tog av mig skorna för att inte skita ner i vårat hus
Väl hemma, kom oron. Att något skulle gå åt skogen. Att någon annan skulle få nys om det och ta det ifrån oss. Det var så nära. Men ändå så långt bort, så mycket kvar...
Ett nytt kapitel började. Lådor fylldes med filmer och kläder och prylar och glas. Uppsägningar och avslut. Nyskrivningar och starter.
Jag var tom och glad, rädd och uppfylld.
Men så gjorde vi det. Paxade huset genom att skriva på kontraktet. Och det kändes bannemig ganska safe. Fick tipset om huset av vännen Johanna som baxat muminhuset, och mailade direkt. Och nu tre dagar efter va det påskrivet. 22 dagar efter var det dags att flytta in. Och nu har vi snart bott här ett år.
Vi fick huset med allt lösöre, vilket innebar ett gäng vändor till auktionskammare, loppisar och återbruk. Men framförallt en nedrans massa skatter.
Visst saknar jag ditten och datten med stockholm och med sundbyberg, och visst är det lite mer trångsynt och så här på vischan. Men fördelarna väger klart tyngre än nackdelarna. Och det finns mycket jag inte saknar med den kungliga hufvudstaden.
Ett gäng husvisningar, en förlorad budgivning, men sen....
Men så, en dag, hände det.
Egentligen är det ganska märkligt. Efter ett halvårs intensivt husletande bara stod det där. Sådär som så många sa. Att det är någon mening med att vi inte vann det första huset, att nån tatt sitt liv i finhuset, att ett annat hus inte fick besiktas innan köp.
Jag var så nära att nöja mig med en halvtrist kåk bara för att det hade en stor och fin verkstad. Och vi kanske inte ens hade fått behålla inredningen. Min längtan att flytta var så stor. Och jag hade ju börjat packa. Jag kände mig så klar med "stan" och längtade bort.
Historien skrevs så här. En lördag var lilla familjen (som så många andra lördagar) ute och åkte på småvägarna. Sambon min skulle hämta nån moppepryl i Amazonens vintergarage. Vi svängde förbi det lilla "samhället" (byn?) och jag konstaterade att "här", här kunde (skulle) vi bo! Vi körde vidare och hem.
På fredagen besökte vi Muminhuset och jag klarnade till och förstod att man aldrig ska "nöja sig" med något sämre. Dagen efter tipsade Muminhusägarinnan om "huset" som ju låg i "samhället" (byn?).
Redan vid första bilden säljaren mailade, visste jag. Att det var ett hus för oss. Fler bilder kom och jag blev säkrare. I bilen på väg dit kom ett lugn över mig. Jag vet inte hur jag ska förklara bättre än så. Jag kände att det skulle bli vårat. När jag gick runt i huset var jag om möjligt, än mer säker. Jag tog av mig skorna för att inte skita ner i vårat hus
Väl hemma, kom oron. Att något skulle gå åt skogen. Att någon annan skulle få nys om det och ta det ifrån oss. Det var så nära. Men ändå så långt bort, så mycket kvar...
Ett nytt kapitel började. Lådor fylldes med filmer och kläder och prylar och glas. Uppsägningar och avslut. Nyskrivningar och starter.
Jag var tom och glad, rädd och uppfylld.
Men så gjorde vi det. Paxade huset genom att skriva på kontraktet. Och det kändes bannemig ganska safe. Fick tipset om huset av vännen Johanna som baxat muminhuset, och mailade direkt. Och nu tre dagar efter va det påskrivet. 22 dagar efter var det dags att flytta in. Och nu har vi snart bott här ett år.
Vi fick huset med allt lösöre, vilket innebar ett gäng vändor till auktionskammare, loppisar och återbruk. Men framförallt en nedrans massa skatter.
Visst saknar jag ditten och datten med stockholm och med sundbyberg, och visst är det lite mer trångsynt och så här på vischan. Men fördelarna väger klart tyngre än nackdelarna. Och det finns mycket jag inte saknar med den kungliga hufvudstaden.
/Lovisa
nya handfatet; en skönhet från forna tider
i vår budgetrenoverade toalett.
Fint litet kantigt handfat med en sådär 80 år på lacken...
lite osmidigare. Mycket snyggare! Back to basic, we love.
kuriosa: Och så har vi kaklat en ruta där bakom. Med standardkakel inköpt på underbara STRÖMBACKA återvinning i SALA. En krona stycket---
/Lovisa
Fint litet kantigt handfat med en sådär 80 år på lacken...
lite osmidigare. Mycket snyggare! Back to basic, we love.
kuriosa: Och så har vi kaklat en ruta där bakom. Med standardkakel inköpt på underbara STRÖMBACKA återvinning i SALA. En krona stycket---
/Lovisa
och ett litet lekrum för en 1,5åring
ena kattvinden blidde ju lillungens. Och jag kunde inte hålla penseln borta därifrån heller. Det pyttelilla rummet upplevs lite större med vitt golv och vita väggar.
Som grind har vi använt en tavelram med uppspänt tyg, fastsatt med gångjärn. Det är inte så att vi vill låsa in ungen, men innnan grinden i trappen kom upp kändes det mer pk att ha lillgrinden stängd än hela dörren.
K som i Kenta såklart.
Ikeas färgglada muggar och glas bara gick ju inte att inte köpa. Och Lagerhaus små plastburkar är oumbärliga både för stora och små kök. Prickiga servisen köpte storungen och jag på kryssning. Dockspisen hade min mamma som barn, och också jag. Den har fått hjul så den lätt går att köra runt med. Lilla rosa stekpannan är från Åhlens (från vuxenköksavdelningen)
ghl
Bra med smålådor också till lillebror som gärna plockar i och ur och hit och dit. Köksskåpet snickrade jag då jag läste träslöjd på lärarutbildningen. (ljuva tid!!)
Små porslinsfigurer och glasburkar med strössel. Väck är nyplast och annat smäck.
/Lovisa
Som grind har vi använt en tavelram med uppspänt tyg, fastsatt med gångjärn. Det är inte så att vi vill låsa in ungen, men innnan grinden i trappen kom upp kändes det mer pk att ha lillgrinden stängd än hela dörren.
K som i Kenta såklart.
Ikeas färgglada muggar och glas bara gick ju inte att inte köpa. Och Lagerhaus små plastburkar är oumbärliga både för stora och små kök. Prickiga servisen köpte storungen och jag på kryssning. Dockspisen hade min mamma som barn, och också jag. Den har fått hjul så den lätt går att köra runt med. Lilla rosa stekpannan är från Åhlens (från vuxenköksavdelningen)
ghl
Bra med smålådor också till lillebror som gärna plockar i och ur och hit och dit. Köksskåpet snickrade jag då jag läste träslöjd på lärarutbildningen. (ljuva tid!!)
Små porslinsfigurer och glasburkar med strössel. Väck är nyplast och annat smäck.
/Lovisa
