Jodå, du läste rätt. Huset blir vårt med det lösöre som finns.  Givetvis och såklart plockar de ut det personliga och sådant som de vill ha kvar, men mycket (läs massor) blir kvar. När vi smög runt och tittade första gången kom det på tal. Säljaren muttrade lite skämtsamt:

- Om ni tar hand om alla saker och möbler kan ni få huset lite billigare.

Och säg det till en loppistok som får själslig orgasm av gamla tingestar. Sambon min föreslog för säljaren att han skulle skicka ut oss genom dörren, sätta upp en loppisskylt och bjuda in igen. Jag skulle köpa allt, hävdade han. Och lite så är det. För det är ju något väldans intressant när de som bott i huset innehar en hedersvärd ålder och inte köpt så mycket "nytt" de senaste 40 åren.

Jag vågar inte hoppas på några saker eller möbler, men fastnade såklart litegranna. Och önskar....



Önskelistan min

* En vit mycket gammal barnsäng där stora ungen kan sova
* En vanilin-plåtask att fylla på nytt vaniljsocker i
* En 50-talssoffa med teakplattor på armstöden (med tillhörande fotöljer)
* En svart typ skinn-quiltad fotölj med snurr
* En plastmatta, anno 50-something att placera framför soffan
* En rosa plåtask att förvara små fina leksaker i
* En underbar 50-talslampa på fot att ställa vid soffan och mattan
* Ett kraftigt köksbord att måla om och äta vid
* En zinkbalja lagom att bada lillungen i
* En liten ljusblå plasthylla att sätta under vårat ljusblå plastbadrumsskåp och bredvid vår matchande ljusblå hängare

Vi får väl se vilka önskningar som slår in... Om 11 dagar vet jag....(och ni) Och jag brukar ju ha "loppisflyt"...

/Lovisa

Nationalencyklopedin förklarar:
lösöre, lös sak, benämning på lös egendom som inte är t.ex. byggnad, pengar eller värdepapper. Lösöre utgörs främst av t.ex. möbler, husgeråd, maskiner och transportmedel.

Vid husletning lär vi oss att förstå mer av mäklares ordval. Jag har förstått att ord som ”i behov av renovering” eller ”charm” representerar sådant som jag föredrar. "För den händige" är tvetydigt,  då det antingen antingen representera det vi söker, eller också vara ett anant ord för ett verkligt ruckel, i princip ett skal till ett hus. Finns beskrivningar som ”renoverat i lantlig stil” eller ”fräscht” med så bör jag omedelbart kryssa bort det webb-fönstret. ”Helrenoverat” är ett big no-no, lika så allt som är byggt från 1970 och framåt. Jag är ganska sur att byggåret inte syns föränn du klickat dig in till objektet. Problemet är att ibland kan de små bilderna luras. På håll och i miniatyr kan huset se gammalt och skälfyllt ut men efter ett par klick som förstorar ser man med ens att det är ett nybygge. Och jag vill inte, kan inte bo i ett nybygge. Det bär emot så fantastiskt mycket. Det känns som en omöjlighet. Vet inte hur jag ska förklara mina starka känslor för detta, men jag överdriver inte. Kalla mig bortskämd och benämn mina problem som av i-landsart, men så är det. Samtidigt så är det väl bra, för det finns ju dem som bara vill ha "nytt och fräscht", och då är det väl bra att vi särar på oss. För mig är till exempel ett nyinsatt kök, i behov av helrenovering. (bortskämt?) För någon annan är det eftersträvansvärt eller en förutsättning. (klokt och rationellt?) Och jag är väl inte vara mer bortskämd än någon annan, det handlar ju om smak.

Jag förstår att ett hus med blöt källare eller trasigt tak är i behov av totalrenovering, men förstår inte när beskrivningarna liksom tar i anspråk att vi alla vill ha dagsstandard. Och varför är det ok att klanka ner på gammalt, men inte nytt. Det skrattas och skrockas åt gamla tapeter och fönster, men nåde den som yttrar sig om lightsjuttiotaliga fondväggar eller ny-heter.

Nedan kan på mäklarspråk vara ett badrum "i behov av totalrenovering". Medans aprikosa klinkers-kaskader kan klassas som "fräscha" och "nyrenoverade". (visst badrumet längst ner är pågränsentillaprikoskaskadigt i badkaret, men ändå inte, ni förstår väl min point.)






Haha.
Jag har genomskådat er! Snart kommer jag klura ut så jag bara behöver klicka på guldkornen. Och snart, kanske snart har vi fått tag i vårat hus. Så vi ses kanske på nästa visning.

/Lovisa

Va tusan gör ni i mitt hus. Varför knackar ni i mina väggar? Va sjutton säger ni om att slå ut väggar och bygga större badrum. Riva bort garderober och bygga ut. Tyst med er. Och låt vårat hus vara. Tala inte om att tapetsera fondväggar och riva ut kök. Våga bara. Gå här ifrån nu. Ta er moderna bil och aprikosa planer och dra. Hej då. Ses aldrig.

/Lovisa

det var vi och en handfull andra grupperingar av spekulanter.
Det fanns saker som fångade min uppmärksamhet och jag såg potentialer och detaljer som gladde mig.

som att det fanns fönster i badrummen...
och att de slitna plastmattorna underliggande trägolv...
en och annan kattvind ...
och ett orenoverat kök....
och två trappsteg av slitet turkost trä...


/Lovisa

Idag har vi suttit vid Annikas matbord med tända ljus, sju liter kaffe (plus en liten bebis på golvet som störde hela tiden, men han är rätt söt) och planerat och planerat. Vi skissar på vår webbshop som ska öppna så snart det hinns med.  Fan det kommer bli så bra! Tanken är att shoppen kommer fyllas av omgjorda prylar, möbler, kläder och annat jox vi gillar och kommer över på våra många turer genom Sverige.

Nästa helg ska vi ta en tripp nedåt Nyköping och kolla in lite loppisar och dessutom bo på hotell en natt. Vi två, våra laptops, en asbra idé (eller flera), kameror och loppisplånkan i högsta hugg! Bättre kan det inte bli.

Stay tunded gott folk! / Annika och Lovisa

p.s Bilden, där vi lyckats matcha våra kläder så fint, är från den så kallade sommaren.

Husvisning, jag har varit på några stycken. Den första, ett gammalt torp vars fasad var blekorange i färgen. Huset hade visserligen en stor och till synes torr vind, men det var nog också allt. Tapeter och delar av väggen som satt bakom hängde in i rummen, det var fuktigt och fullt av hö på golven. Farbrorn som ägt torpet hade uppenbarligen varit djurvän för det hade enligt ryktesvägen bott getter tillsammans med honom i huset. Det luktade stall och andra odörer som fick det officiella, men mycket sköra lilla stallet utanför, att framstå som godluktande och stabilt. Vi la aldrig något bud, men någon köpte faktiskt huset. Men de har byggt något skrymmande och nytt framför torpet istället, där de tycks vilja flytta in. Bakom nybygget syns det gamla torpet fortfarande från vägen.

En annan visning, ett tvåfamiljshus byggt under tidigt 1900-tal. Alla de klassiska måtten för charm enligt mitt och många andras tycke infann sig. Breda trägolvsplankor, 3 meter höga dubbeldörrar, djupa fönster, kattvindar och kakelugnar. Två fantastiska våningar med en stor rustik trapp och en liten smal som enligt mäklaren använts av tjänstefolk för mycket länge sedan. Två olika kök, ett från trettiotal och ett annat i blommigt sjuttiotal. Jag gillade dem båda. Jag smekte dörrkarmar, inandandes doften av gammalhet och lystrade alldeles bergis med ögonen. Huset var ett extremt renoveringsobjekt. Säljaren hade avskrivit sig allt ansvar vid eventuell försäljning. Väggar behövde puts, nya fönster behövdes och källaren var blöt. Sådana där petitesser som en nyförälskad lätt ”glömmer bort”. Det blev inget köp.

Den senaste visningen, ett hus byggt 1909. Utan förfulande renoveringar. Inga aprikosa badrum eller nysnickrade lantstilskök. Under sjuttiotalets plastmattor hägrade 100 åriga träplank. Kattvindar, snickarbod, ett fantastiskt vackert träd i trädgården och plats för en och annan Amazon. (kanske också till min framtida rödvita Volvo Duett)Det tar psykiskt på en, att genomgå en visning. För när jag klev in i huset började min inredningsradar omedelbart söka av och fokusera. Den där väggen målar vi om, den där plastmattan river vi bort samma dag som kontraktet skrivs… Den där väggen kan prydas av den där tavlan, här ställer vi det där bordet. Här kommer jag sitta och skriva och här kommer jag sitta och läsa, och duka till fest och bjuda på barnkalas… Vi blir lyckliga bara vi får det här huset…

Men så ser jag mig runtomkring och får syn på alla andra. De där andra paren som ser så mycket rikare ut än oss. De som kommer använda hela vår tänkta budget till att renovera ett badrum. De som kommer riva ut allt det där som jag tycker så mycket om. De som kommer installera golvvärme och spishäll. Kanske var de emot någon sådan som vi förlorade budgivningen, men mest troligt var det kommunen som köpte huset för att riva det och ge plats åt lager.

Jakten på det perfekta huset fortsätter….

/Lovisa