Jisses. Fantastisk egentligen. Vitmålade brädor.. ja jag säger då det.
Vi har haft en finfin helg med egna ungar och kontaktfamiljsbarnen. Hängt på landet och skickat ungarna på disco. Gjutit betong och påtat i trädgården och fått jord under naglarna. Hälsat på fina Linda i Västra aros och kirrat en hel massa sten till trädgårdslandet.
Jag är så nedrans årstidskänslig. Nu baske mig tar jag tag i saker. På löpande band. Och nystarter lite här och var. Lite som förra året vid den här tiden då jag började på nytt arbete, och året innan det då vi flyttade från storstad till vishan.
April är månaden. Så är det bara.
Jag har äntligen vågat och äntligen tagit chansen. Jag har snart kirrat Genus-B-kursen och suktar efter bokstaven C. Vart det bär hän, det vet ingen. Men jag vet att det blir bra. Jag har äntligen med nålar fått färg på min arm och bestämt mig för att fylla den helt. Fina Johanna Thor på Bluebird tattoo är en fena på det där med tatuering.
Jag har bestämt mig för att se om The Darjeeling Limited och måla taket i Lyckebo. Tulipanerna är på väg upp i rabatterna och vi har slitit med nedrans massa ved för att värma kåken om vintern. Vintern som känns så avlägsen just nu. Nu när det fina har börjat!
Vi bakar rätt så mycket bröd här hemma just nu. Sambon har gått igång på surdegsbröd och ingen är gladare än jag. Själv går jag igång på denna enkla snabbvariant, ett recept som går att variera i det oändliga. De flesta olika mjöler kan kastas ner i bunken och även olika fröer, fil, yoghurt eller vår nya favvo, havremjölk. I brödet ovan fick även riset från gårdagens middag hänga med i degen. Låter kanske konstigt men faktiskt så blev brödet extra saftigt och fantastiskt gott. Matrester som pasta och kokt potatis funkar också i brödbaket.
Det är bara början. Men visst går det fint att måla ett skränigt grönt plastgolv vitt och sen peta dit rutor. Finliret är inte klart som ni ser, men en förstår ju tanken.
Ja, jag vill berätta lite om Jenny. Vår fina granne som också går under epitetet "världens äldsta 20-åring". För Jenny, minsann, trots sin ringa ålder är så mycket mer vuxen än de flesta jag känner. Jenny är den som behåller lugnet i alla stunder. Jenny är den som "fixar biffen" och ordnar och rekar. Jenny är den som tänker några extra tankar om allt. Som vänder och vrider och analyserar och funderar. Det är Jenny som tar arbete på äldreboende och älskar´t. Det är Jenny som glider in i förskolans värld och bara gör det så bra. Det är Jenny som lugnar mitt dampiga lynne. Det är Jenny som skriver IRL-(L)appar och får ordning på att-görandena. Det är Jenny som hänger med på tatueringssessions och galenskaper. På stenjakt, ödehusspotting och raggarrundor. Det är Jenny som lär mig börna och som står pall när vi kör i diket eller när bilen vägrar starta dagen innan julafton. Det är Jenny som kan skråla Hellströmsånger med låtsasmick. Alla behöver en Jenny, det har jag alltid sagt. Och snart kommer en människa som allra allra mest kommer behöva sin Jenny! Välkommen lilla gryn!!
Roadtrippade vi i Kalifornien. Och jag önskade att jag kunde få bo i ett sådant här hus i San Francisco. Åtminstone i någon månad. Jag ska fan i mig det någon gång.
Fyllde stora ungen tre år och vi firade genom att gå på zoo i San Francisco. Lilla låg i magen och jag mådde skit och somnade kl nio varje kväll.
Hade jag som tur var det allra bästa resesällskapet, både min famlij och två fina vänner. Vänner som borde få guldmedalj för att de vågade sig på en tre veckor lång trip (mestadels i bil) med barnfamilj, en familj som ju bland annat bestod av en helt galen treåring (ropade bajs och matvägrade mest hela tiden) och en sliten gravid med tandvärk (jag alltså, som i sin tur ville äta, hela tiden!). Här i Jousha Tree.
Bodde vi på lyxhotell i Las Vegas och gick omkring i en helt absurd verklighet.
Fick jag äntligen åka (inte hela men ändå) på Highway 1 som jag så länge drömt om, mellan Los Angeles (där ska jag också bo någon gång) och S F. Och det var somrigt och fint och mina orosmoln skingrades i takt med att illamåendet släppte.
Ett år sedan alltså. Jäklar vad tiden går. I väntan på nästa tripp dit lyssnar jag på Frida Hyvönens California från nya skivan. Gott så.
Det har hänt några omvälvande saker den senaste månaden. Det största är väl att jag har fått ett nytt jobb. Skolbibliotekarie, jo jag tackar jag, blir fint det. På en högstadieskola, vilken utmaning! Har redan börjat läsa på inför uppdraget. Och så har jag börjat träna. Jag som aldrig skulle. Men har blivit trött på ond rygg, galen trötthet och svaga muskler. Friskiskort och färggranna springskor är inköpta och redan använda. Och det går bara jag ger mig sjutton på det. Sen köpte jag mig ett rött läppstift. Men jag vet inte jag. Där verkade gränsen gå. Får se om jag vågar använda det. Storungen min tyckte jag var fin åtminstone.
Wao vilken resa. Tagna av pjäsen gick vi ut från Turteatern och hemåt villalivet hos Annika. Sicken pjäs!! sicken kvinna. SVD-s recension här och Turteaterns site här. Stundtals galet befängt och stundtals (kanske mestadels) slående briljant. Chockerande och "rakt-på". Wao liksom!!
och jag blundar för snön som kom i morse. Och nu är den borta igen.
Vi har fjädrat björkrisen....
medan Ernst tog sig en lur på nytvättade lakan...
Jebus in da house, i påsketid och all annan tid för den delen. Bakom Jebus hägrar Stefan Sundströms bok om utanförskap "Stefans lilla gröna" . Står högst upp på läselistan i vår.
Ja det kanske var lågt av oss. Men vi fick ju bara lov att luras lite.... Men att vi skulle glida från varandra är lika troligt som att Ranelid skulle sluta sola. Och bloggen blir nog kvar ett tag till. Om ni är med oss.
Tiden har flygit iväg. Ett år har blivit till 2 och ett halft. (collaget ovan är typ det första vi publicerade) Vi har bloggat om dittan och dattan. Och mött fantastiskt många blogg-vänner och blogg-läsare. Tack alla fina för det!Men nu är det dags att tänka om och göra nytt.
I och med att Annika och Lovisa glidit mer och mer ifrån varandra under det gågna året så har vi bestämt oss att lägga ner och packa ihop.
Så tack för allt! Vi kanske ses nån gång!
/Lovisa & Annika
ps. facebooksidan kommer finnas kvar en tid till och bloggen kommer raderas under juli-månad.
