genom tidernas finaste brev
Underbart!
Du med Åsa!!
/Lovisa
Hemma hos Mumin!
Inne i Muminhuset blev mammorna alldeles betagna av den fina inredningen (i alla fall en av dem, gissa vilken?) medan barnen tittade i stjärnkikare, prövade Trollkarlens hatt och byggde med Muminpussel.
I de omgärdade skogarna var det roligt att springa runt och hälsa på olika figurer. Bland annat häxan fick ett besök.
Även Morran hade sitt tillhåll i en grotta i skogen. Min unges stora skräck i flera dagar innan besöket var just mötet med denna skräckinjagande donna. Men det gick bra. Och det var tur att man kunde gömma sig lite bakom mamman.
Ett mer efterlängtat besök var det i Muminpappans badhus där det också visade sig att dronten Edvard höll till i vattnet utanför. Dit gick vi flera gånger till min unges stora lycka.
Ett besök i Fredrikssons båt blev det också och där fick vi påhälsning av den snorkiga Filifjonkan och hennes tre barn.
Majas unges höjdpunkter var nog ändå när hon fick posera med och sedan krama alla de olika figurerna som vandrade omkring i Dalen. En gosedjursälskares största dröm måste ju vara att få krama och gosa med just livs levande stora gosedjur och här var chanserna till det många!
/Annika
Jungfru Maria och jag
Några gånger per år brukar jag ringa en spådam som heter Sirkku för att bli spådd. Hon har många gånger hjälpt mig lite på traven, eller bara sagt saker som jag kanske redan vet, men också behöver höra. Idag ringde jag henne och hon svarade direkt. (klart hon gör kanske ni skeptiker tänker, då hon ju får fett med cash för samtalet, men saken är den att jag flera gånger fått pröva att ringa i flera dagar utan svar)
Vi pratade om situationen här och nu. Om sånt som naggar på det fina, om nytt och om gammalt. Vi pratade om mamma min. Om hur hon, enligt Sirkku, velat andra till lags och hjälpa. Sedan rabblade Sirkku mammas födelsesiffror och menade sedan att hon hade samma siffror som Moder Teresa. Och jag minns, när jag bläddrar i gamla spådoms-anteckningar från 2007 att hon sagt samma sak då. Men utan att jag tänkt något mer på det. Men nu i alla fall, med morsan min i himlen likt Moder Teresa, känns det extra bra att göra tatueringen.
/Lovisa
Hej höst
/Lovisa
The cove
Ni som ännu inte sett dokumentärfilmen The Cove. Gör det! Den handlar om den vidigt grymma delfinjakt som årligen pågår i Japan, i den lilla staden Taiji. Delfintränaren Rick O Barry har varit med från början. Från att vara en av grundarna till delfinshowsindustrin till att bli dess största motståndare. Följ O Barrys auktioner mot vidrigheterna.
Se filmen genom att klicka på bilden nedan!
Joina facebook-gruppen här!
/Lovisa
feng shui och kontrollerad smärta
Jag låg där på britsen hos min fina tatuerare. Jag fokuserade på hur nålarna skar i min arm. Det är inte så farligt. Inte när man "tänker på det", när man fokuserar på smärtan och tänker på den. Det är nåt visst med de där stunderna. Det är så sällan jag bara ligger stilla och har tid att tänka. Jag har fått mycket tänkt de där hittils 10 timmarna på britsen. Första sittningen läste jag Kaj Pollacks "Att växa genom möten" och jag måste säga att jag faktiskt lärt mig litegranna av den boken. Jag har faktiskt bitit ihop i vissa möten och haft överseende och självkritik. Inför en ny arbetsplats och nya möten har den hjälpt mig, boken.
Igår bläddrade jag i boken "Rensa i röran med feng shui" av Karen Kingston. Och jag fick sug att slänga. Sug att rensa och organisera. Ett släp ska fyllas med grejjer till auktion och kassar ska skickas iväg med kläder. DVD-filmer ska flytta in i små case för att ta så lite plats som möjligt. Jag tror det blir bra allt det här.
/Lovisa
Jag
mår bra. Jag har inte haft huvudvärk på flera veckor. Det är fantastiskt. Jag har nytt arbete där jag trivs och kan vara kreativ. Jag har betalat för färg på min arm och har lust att fylla den helt. Jag har planer och projekt och lust till alltsammans.
/Lovisa
här hemma idag
Jag tycker om att fota mitt hem i svartvitt. Trots att det är så mycket färg här så blir det liksom tydligare. Vet ni, ungen min brukar säga att det är jag på den fina affischen. Haha. Ja, jag går ju så ofta runt i skojsig gul bikini, tokigt matachande gul mask för ögonen och sambadansar med ett stort leende på läpparna här hemma. Not.
/Annika
en liten craving
Så här vill jag börja varje morgon nu. För jag har helt snöat in på croissants. Ju smörigare desto bättre. ICA:s nybakta vinner än så länge. Lite otippat. Men jag har ju provat en del olika sorter. Runt om i Stockholm. Och så kaffet till såklart. Själva combon är oslagbar.
Böcker har jag ju alltid en craving efter. Det vet ju ni som hängt med här ett tag. Just nu läser jag Glitterscenen av Monika Fagerholm. Satan vad den kvinnan skriver bra. Jag kastar mina egna författardrömmar i sjön när jag läser henne. För hur ska jag någonsin kunna. Få ihop orden så där. Så de blir skimrande magiska och fulla av liv? Äsch. Jag ska nog banne mig försöka ändå. Någon gång. Skriva den där boken. Få det gjort. Och kaffe med croissant känns som verklig författarföda, eller hur? Så jag kanske är på rätt väg.
/Annika
inte kattskit direkt
Det är inte kattskit direkt. Det här livet jag lever alltså. Även om jag gärna inbillar mig det ibland. För jag hamnar så ofta i tankarna "om bara det här vore annorlunda, då jäklar skulle livet vara perfekt!". Och jag om någon borde ju veta att livet aldrig kan vara så. Helt perfekt. Livet skaver och gnabbas och gör så tvära kast ibland att man knappt hinner ropa hej. Men så kan det vara sablarns fint också. Det har de senaste åren lärt mig. Och de tvära kasten blir kanske lite lite mindre svåra att hantera. När man ser allt det där fina, det där som jag bara sett förbi förut. För man får perspektiv också. Av det som händer. Alldeles nära. Och runt om i världen.
Jag måste erkänna att det har känts svårt att blogga på senare tid. Med allt som händer i världen verkar det så fattigt att skriva om sig själv, loppisfynd, bra musik och vackra saker. Men så kom jag ändå på att det är här jag får utlopp för en del av min kreativitet. Och kreativitet håller mig uppe, utvecklar mig och gör så att nya tankar och idéer formas. Tankar som inte bara involverar loppisletande, den perfekta vintageklänningen eller godaste veggomaten. Utan större saker än så. Det ena leder till det andra.
För så är det med den här bloggen. Inte är den kattskit direkt. Den heller.
/Annika
om ni någon gång har tråkigt
18e januari 2011
29e mars 2011
/Lovisa
Jag har funnit mitt absoluta favoritvin
Och Fredrik, det är dags för en kväll i vinets tecken. Det där med "På spåret" och hangaround, när blir det av? Och var?
/Lovisa
Jag saknar stockholm DÅ
Jag fick en liten klump i magen och saknar plötsligt stockholm. Jag saknar att kunna hoja runt på södermalm och äta en god lunch på Chutney. Jag saknar att packa korgen med baguetter och vin och på en filt lyssna till Lundell på Skansen. Saknar att kasta sig i Vitabergsparken med en rygga öl och fina vänner. Saknar eftermiddagsöl på Kvarnen och promenaden mellan Odenplan och Solna. Jag saknar att ta cykeln till Zinkensdamm och klättra upp på skinnarviksberget för att sitta ned på knöggligt berg och andas in vyn. Jag saknar närheten till vänner och spontana kaffedejter. Jag saknar allt det där. Jag tror att jag saknar "då" och det kan aldrig "bli" igen. Och det gör ont. Jag saknar stockholm då.
/Lovisa
nu ska jag bara se till att ha karaktär
Med nytt arbete tre dagar i veckan har jag möjligheten till två dagars projektande i företaget jag kallar mitt. Jag tänker inte ge mig. Jag tänker allt försöka. Och nu gäller det bara att jag har karaktären. Att jag inte "struntar" i att lämna lill-ungen för att istället ha honom hemma och mysa med. Att mammasamvetet inte gror och tycker att jag ju lika gärna kan ha honom hemma, när jag ändå är hemma. Nu gäller det att jag med humöret i topp lämnar vid åtta och hämtar upp efter vilan. Och under den tiden ska jag dricka kaffe, producera och kanske stilla tankarna och inspireras med en promenad. Tanken är att varje måndag och tisdag ska se ut så. Tanken är att det ska gå vägen.
/Lovisa
Det händer grejer i ungens rum
Det är allt fint det!
/Lovisa
en kossa betade på trädet
På vägen till arbetet lyssnade jag på första delen av Alex Schulmans, "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Det var fint! Schulman fick mig att le och att fundera. Och i Bålsta blev jag omkörd av en Lupo 3L (en lite glassigare variant än min). Det kändes fånigt just vid omkörningstillfället, hur vi låg med två gul-gula Luposar sida vid sida. Vi såg inte på varandra, det blickade jag mig till att se i backspeglarna.
På den nya förskolan fick jag många nya små vänner, fick bekanta mig med en underbar chiliröra från Pakistan och mötte fundersamma ögon över mitt namn och förundran över att jag hade barn.
-Vao, har du träffat nån som är längre än dig alltså?? Abou!
Straxt innan Enköping blev jag återigen omkörd #L-Lupon och medan jag låg i nittio på sistabitsvägen såg jag hur en kossa betade på ett träd.
/Lovisa
Lillebror när inte storebror ser på
lillebror smyger in i storebrors rum.
förbi legobyggen
klumpiga tvååringsfingrar plockar med simpsonsfigurer och Woody.
Lycka är att få, utan att storebror vet.
/Lovisa
Pelargoner och dr westerlund
har det fint i sovrumsfönstret. Westerlund har blivit härligt buskig och pelargonerna har sådan härlig form tycker jag.
/Lovisa
jag hittade en liten ask
och i den hittade jag lite skatter
små små fina änglar.
Det tyckte jag var fint!
/Lovisa
En underbar blandare
En underbar blandare som jag köpte på IKEA i somras, precis innan den tycks ha tagits bort från butiken. Underbar är den verkligen. Vattensnål med fantastiskt effektiv. En finfin diskpropp från 75%-rean på Lagerhaus. Typ gratis! Och kolla in Willys Såklart-serie med parfymfria och miljövänliga produkter. Här handtvål och diskmedel. Snyggt, snällt och bra.
/Lovisa
