Twilight smilight
u bli bibliotekarie när jag blir stor och de få gånger jag vikarierat i yrket har i princip varannan fråga handlat om Twilight-böckerna. ”Var står Twilight-böckerna?”, ”Vilken kölplats har jag på Ljudet av ditt hjärta?” och ”När kommer fjärde delen i pocketformat?” hör till de vanligaste frågorna på ett folkbibliotek idag. Så skam den som ger sig tänkte jag, jag måste ju ta reda på vad det är som fascinerar så många unga och gamla läsare just nu.
Läser precis tredje delen och det är först nu mitt lilla bortglömda tonårshjärta börjar slå extra hårt och som jag kanske fattar varför så många tonårstjejer (för enligt alla artiklar jag läser om boken så är det just tjejer) plötsligt plöjer flera hundra romansidor och går kvinna ur huse för att se till att Twilight-filmatiseringarna ska få 11-års och gud föbjude INTE 15-årsgräns. För ja, det är tonårsromantiskt så att det ryker om det och ja, det är spännande och bläddervänligt och den erotiska undertonen får väl det att hetta till lite varstans hos vilken liten tonåring (och kanske hos en del ”vuxna”) som helst.
Ändå ryser jag vid vissa partier i böckerna. Huvudparet Bella och vampyren Edward får till exempel inte gå allt för långt när de hånglar, alltså absolut inte ha sex, för då kan HAN bli allt för upphetsad och direkt “farlig” för Bella. Jag tänker direkt på Katarina Wennstams böcker En riktig våldtäktsman och Flickan och skulden som bland annat tar upp flera fall där tonårskillar sluppit hårda straff i våldtäktsmål med hänvisning till att man inte ska ”hetsa upp” en tonårskille sexuellt om man inte vill att de ska leda till sex, de kan nämligen inte ”stoppas” när de väl blivit upphetsade o s v. Och att Edward absolut vill gifta sig med Bella innan de kan bli evigt sammansvetsade (och ha sex) är ju så gammeldags så man kräks. Även om författarinnan försöker få oss att tro att Bella tycker just det är lite töntigt, så anar jag att de kommer att åtminstone förlova sig innan tredje delen är slut. Är det inte så att Stephanie Meyer är kristen förresten?
Jaja. Jag är i alla fall glad att det läses runt om i tonårsrummen världen över. Jag hoppas bara att så många som möjligt kan se igenom klyschorna kring det heterosexuella triangeldramat böckerna serverar och istället uppskatta den goda underhållningen och spänningen de trots allt ger!
/Annika
Kul att se att någon kritiserar twilight, här hemma har ju både böckerna och filmerna höjts till skyarna.
Och författaren är ju inte bara kristen utan mormon.
Hörde nånstans uttrycket twilight-mammor. Definierades som kvinnor i trettioårsåldern som vurmar för serien eftersom den får dem att minnas sin tonår... och där kände jag mig väldigt träffad... Sen, precis som du skriver, finns det en hel del genusfrågetecken, men vissa av dem kan ursäktas eller iaf förklaras av att Edward ska vara drygt 100år...
Åååå, jag gillar ju böckerna. Någonstans störde sig mitt vuxna jag på just de sakerna du tar upp men mitt tonårsjag såg förbi de sakerna o lät sig bara dras med i historien utan att analysera något djupare. Och så måste jag säga att fjärde boken faktiskt gjorde mig lite förvånad, hur ska jag inte avslöja utan det får vi diskutera när du läst den!
pernilla och hanna: ja det är ju just det man gillar med böckerna, det där att tonårshjärtat får klappa lite igen :) men jag som är lite genusskadad har ju svårt att ta det hela på allvar...
tjabo: så din fru gillar twilight? inte helt oväntat kanske :) jag gillar ju den också, på mitt sätt :)
