Det är det där i mig som gör att jag banne mig aldrig kan göra ingenting. Det där i mig som får mig till att ständigt projekta eller planera projekt. Fast jag så innerligt älskar det, kanske just för att jag så innerligt älskar det.

Det som gör att jag tar med mig läxan in i badet som jag så spaigt, mindfulligt planerat med relaaaaxing bathfoam och tända ljus. Det som gör att jag framför slötittarfilmen OCKSÅ har facklitteratur i knäet och överstrykningspenna i handen.

Och det är inte för att jag vill vara duktig. Inte för att jag vill verka duktig. Eller ens tror att jag bör vara det. Utan det är för att jag ju inte kan sluta. För att jag inte fixar att göra en sak i taget. Då somnar jag eller så kryper det nåt förbannat i benen. Jag börjar trumma med händerna på bordet eller måste sjunga. Som när jag åker bil utan musik. KATASTROF. Då måste jag ju sjunga. Eller när det blir reklam mellan ett tv-program. Min uppmärksamhet bryts direkt. Inte kan jag sitta där och glo på nån dubbad tvättmedelsreklam. Alternativet är att göra något med händerna, eller gå och sova.

Jag tror kroppen min säger stopp. Jag kör på för fort. Med arbete, studier, och med allt det där som jag älskar. Men hur tusan ska jag bromsa. Jag kan ju inte.

/Lovisa