Sitter hemma ensam. Eller inte ens hemma. Iallfall. Grannen här där jag är har fest. Med hög musik. Och jag kom på att jag saknar musik så mycket. Den som betydde så mycket. Vet inte vad som hände. Typ livet. Fast det låter ju som en klyscha. En jävla småbarnsmorse-klyscha som jag vägrar ta del av. Så lyssnar. På lite gammalt. Och lite nytt. Helt ensam.
/Annika