Lovisa inspirerade mig att ha någa rensa-i-hemmet-dagar och shit så befriande det är. I min källare står till exempel prylar från tre olika dödsbon (min morfars syskon) och jag har väl rensat en del genom åren men liksom inte riktigt vågat slänga, sälja eller skänka bort en del saker. Man vet ju aldrig, de är ju rätt fina, de kan kanske komma till användning någon gång. Ni vet. Sådana tankar. Och så går åren och allt står kvar och dammar igen (se bara på bilderna ovan) och jag får panik bara jag sätter ner foten i källaren, dåligt samvete bara jag ser sakerna i ögonvrån.

Nu är jag inne i en riktig rensa-period igen. Bort bort med det som bara står och möglar. Någon annan kan kanske få nytta av alla de här sakerna. Så en del säljer jag på lördag på loppisen här i Enskede. Resten skänker jag till Myrorna och Stadsmissionen. Nåväl, visst låter jag mäkta duktig nu, men det är klart, några dåligt-samvete-lådor med arvegods kommer att stå kvar. Man vet ju aldrig...

/Annika