ibland. För jag har förmånen att ibland få svänga åt söder, och inte norr efter arbetspassen mina. Ibland styr jag kosan genom storstaden och alla köande bilar för att komma hem till fina Annika och hennes nya stora familj. Och där har jag bjudits på gomiddag och nåt glas rött. Vi pratar om sånt som bara vi kan. Och svär och skrattar och gråter. Herrejösses va livet kan vara fint ibland. Och sen får jag sussa sött i storebrors rum. Bland mumin och annat härligt. Gott sover jag. Och längtar tillbaka gör jag redan när jag sätter foten på gasen därifrån.

/Lovisa