Det är inte kattskit direkt. Det här livet jag lever alltså. Även om jag gärna inbillar mig det ibland. För jag hamnar så ofta i tankarna "om bara det här vore annorlunda, då jäklar skulle livet vara perfekt!". Och jag om någon borde ju veta att livet aldrig kan vara så. Helt perfekt. Livet skaver och gnabbas och gör så tvära kast ibland att man knappt hinner ropa hej. Men så kan det vara sablarns fint också. Det har de senaste åren lärt mig. Och de tvära kasten blir kanske lite lite mindre svåra att hantera. När man ser allt det där fina, det där som jag bara sett förbi förut. För man får perspektiv också. Av det som händer. Alldeles nära. Och runt om i världen.

Jag måste erkänna att det har känts svårt att blogga på senare tid. Med allt som händer i världen verkar det så fattigt att skriva om sig själv, loppisfynd, bra musik och vackra saker. Men så kom jag ändå på att det är här jag får utlopp för en del av min kreativitet. Och kreativitet håller mig uppe, utvecklar mig och gör så att nya tankar och idéer formas. Tankar som inte bara involverar loppisletande, den perfekta vintageklänningen eller godaste veggomaten. Utan större saker än så. Det ena leder till det andra.

För så är det med den här bloggen. Inte är den kattskit direkt. Den heller.

/Annika